INGA GUDAR JÄMTE MIG av Caroline Eriksson
Detta är den andra boken i serien Svenska mord, i vilken Caroline Eriksson använt sig av verkliga mordfall som förlagor till sina skönlitterära böcker. Recension av hennes första bok Djävulen hjälpte mig kan du läsa här.
Handlingen kretsar kring Prästen i Silbodal som under några månader 1865 står åtalad för att systematiskt ha förgiftat sina församlingsmedlemmar. Boken inleds med att beskriva de kval som kronolänsman Lidén lider angående den begärda gravöppning som skall fastställa den misstänkta dödsorsaken. Misstanken om mord leder oss obönhörligen rätt in i prästgården. Då boken inleds på detta vis inser vi två saker omedelbart; det första är att att det i själva verket är Länsman Lidén som är den goda och rättfärdiga och inte prästen Anders Lindbäck som man skulle vilja tro. Han är även en slags ”förnuftets röst” när läsaren i övrigt med vemod kastas mellan förblindelse och vansinne. Det andra är att denna berättelse inte i första hand handlar om självaste morden utan snarare de händelser som lett fram till dem.
Väl införstådda med detta faktum får vi under en häst-och vagnresa bekanta oss med de passagerare som kommer att bli huvudpersonerna i denna bok. Och det är redan här och nu som Caroline Eriksson planterar små ledtrådar som läsaren genast snappar upp, märkbart före huvudpersonerna själva. Det finns redan från början en ödesmättad sorg över denna tidigt utlovade nystart i deras liv. Caroline Eriksson skriver med empati när hon bygger sina karaktärer och ingen karaktär står utan en omfattande historik av skam, sorg och svåra beslut.
Inga gudar jämte mig kan klassas som en deckare men framförallt är det kanske en berättelse om plikt, oerhört stark lojalitet och om livsval som aldrig kan göras ogjorda.
Historien börjar ganska idylliskt, med ett ungt nygift par som lyckas få drömlägenheten i det höga huset Bramford på Manhattan. Rosemarys make är en hårt kämpande skådespelare med fler motgångar än medgångar, hon själv en lite naiv och försiktig flicka från en stängt katolsk familj. Att Rosemarys vän Hutch varnar dem för att flytta till det eftertraktade Bramford hindrar dem inte – trots att han berättar om ett flertal underliga händelser som skett i huset. Människor har dött i konstiga olyckor och husets övriga hyresgäster har bestått av allt från två spädbarnsätande äldre damer till djävulsdyrkare som gått till historien. Trots imponerande eldstäder och vackra franska fönster börjar det nya livet i lägenheten inte vidare bra. Olyckor inträffar, men det är först när Rosemary under mystiska omständigheter blir gravid som de verkliga underligheterna börjar. Vad är det för fester som grannarna verkar ha? Vad finns i garderoben, förutom linnehanddukar? Och vad är det egentligen i skyddsamuletten Rosemary får av den hjälpsamma lilla tanten i lägenheten intill?
Efter att nyligen ha läst och recenserat megasuccén 
Kanske är det bara jag som har ett stort behov av att leva mig in i en annan värld när jag läser – kanske främst – deckare. Ibland blir dagens mordgåtor alltför inriktade på realistisk tragik och dammiga poliskontor med för evigt icke-fungerande kaffeautomater. Allt det där kan jag tycka att man får tillräckligt av som det är. Naturligtvis älskar jag min småalkoholiserade Wallander och självfallet finns det flertalet stjärnskott även i nutid. Men ibland kan jag tycka att det är något sömnigt med dessa massproducerade pocketböcker som slits och blir fula i samma ögonblick som man passerat kassan. Då är det både upplyftande och berikande att shoppa loss på dyrgripar från 1940-, 50– och 60-talen!
