Nu har 3 personer chansen att vinna en varsin deckare (inbunden). Böckerna kommer att skickas till vinnarna samma dag de kommer ut i handeln. Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att tipsa om en bra deckare (kan vara bok/tv-serie/film). Skicka dit bidrag till tavling(a)deckarhuset.se. Senast den 14 oktober behöver vi ha ditt bidrag.
Tävlingen är avgjord. Vinnarna kommer underrättas inom kort och även presenteras här på sajten.
Mystery Writers of America har skrivit en guide som heter The Crown Crime Companion där de listar de 100 bästa kriminalromanerna genom tiderna. Jag tycker det är en bra guide om man vill läsa klassiska kriminalromaner. Observera dock några saker.
1. Boken kom ut 1995 så en del nyare romaner som kanske skulle ha platsat på listen finns såklart inte med.
2. Det är nästan uteslutande anglosaxisk kriminallitteratur (Finns en svensk med – gissa vilken) vilket är synd.
3. En del romaner är gamla… de kan kännas ålderdomliga, de hårkokta deckarna har till exempel en kvinnosyn som härstammar från aptiden, men vill man se hur kriminalromanen har utvecklats sen 1800-talet så är det här ett bra sätt.
4. De flesta av de här böckerna har filmatiserats och en del av böckerna kan man med fördel se som film istället. Det gäller till exempel Rebecca som har filmatiserats av Hitchock, Thomas Harrisons romaner om Hannibal och Dashiell Hammets Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart i huvudrollen. Ipcressfallet ska också vara en bra film med Michael Caine i huvdrollen.
5. Tycker ni att det är märkligt att Agatha Christie inte är med så förfasa inte! Hon dyker upp i de nästa 50…
6. Det finns även en svensk lista som är bra och som liknar den här listan (med några fler icka anglosaxiska författare) men den listar ”bara” 50 verk. Klicka här för att se den!
Här kommer de 50 första! Resten kommer i ett senare inlägg.
1. Sherlock Holmes: Den kompletta samlingen – Sir Arthur Conan Doyle
(1887 – 1928)
Behöver knappast en introduktion
2. Tales of Mystery & Imagination – Edgar Allen Poe
En blandning av Poes (USA) skräcknoveller och detektivnoveller
med detektiven Dupin som var banbrytande för genren
3. Månstenen – Wilkie Collins (1868)
Brittisk kriminalroman som av många räknas som den första
kriminalromanen. Rörig men fungerar hyfsat för sin ålder.
4. Den vitklädda kvinnan, – Wilkie Collins (1869)
Tidig kriminalroman
5. Brott och straff – Fyodor Dostojevskij (1866)
Allmän klassisk roman som ställer frågor om vem som har rätt att
besämma över liv och död
6. Trents sista fall – E.C. Bentley (1913)
Kriminalroman med pusselinslag och lite parodi av deckaren.
Trent serien
7. The Circular Staircase, Mary Roberts Rineheart (1908)
Amerikansk fdeckarörfattare och skapare av
Hade-jag-bara-vetat romanen där huvudkaraktären
borde ha reagerat på ett sätt men inte gjorde det och därmed
möjliggör ett brott
8. Mysteriet Edwin Drood – Charles Dickens (1870)
Allmän klassiker
9. Den menlöse fader Brown – G.K. Chesterton (1911)
Brittisk kriminalroman med med religiösa och filosofiska inslag
Fader Brown serien
10. Dracula – Bram Stoker (1897)
Vampyr (thriller) klassiker
11. Rebecca – Daphne du Maurier (1938)
Brittisk psykologisk novell som senare filmatiserades av Hitchcock
12. När lammen tystnar– Thomas Harris (1988)
Amerikansk thriller/psykopatroman (inget för den äckelmagade)
Filmatiseringen vann flera Oscars – Hannibal serien
13. Röd Drake – Thomas Harris (1993)
Skrevs efter När lammen tystnar men handlar om tiden innan Hannibal
fångas. Hannibal serien
14. Dömd av det förflutna – Mary Higgins Clark (1975)
Amerikansk psykologisk thriller med en kvinnlig huvudkaraktär
15. Laura – Vera Caspary (1942)
Amerikansk kriminalroman där författaren skiftar mellan olika karaktärer
16. Beast in view – Margareth Millar (1945)
Kanadensisk kriminalroman
17. Stenarna skola ropa – Ruth Rendell (1977)
Brittisk psykologisk thriller med en kvinnlig ”skurk”.
18. Rosemary´s Baby – Ira Levin (1967)
Klassisk skräckthrillerroman
19. Den stora klockan – Kennet Fearing (1946)
Thriller.
20. Brighton Rock – Graham Greene (1938)
Brittisk Thriller. Tycker personligen att det är konstigt att Greenes
– Vår man i Havanna inte är med på listan.
21. Riddarfalken från Malta – Dashiell Hammet (1930)
Hårkokt deckare – Sam Spade serien
22. Den stora sömnen – Raymond Chandler (1939)
Hårkokt deckare – Philip Marlowe serien
23. Långt farväl – Raymond Chandler (1953)
Hårkokt deckare – Philip Marlowe serien
24. Mord min älskling, – Raymond Chandler (1940)
Hårkokt deckare – Philip Marlowe serien
25. Den gäckande skuggan – Dashiell Hammet (1934)
Hårkokt deckare
26. Röd skörd – Dashiell Hammet (1929)
Hårkokt deckare – Continental Op serien
27. Hämnden är min – Mickey Spillane (1947)
Hårkokt deckare– Mike Hammer serien
28. A för Alibi – Sue Grafton (1982)
Hårkokt deckare och den första i Kinsey Milhone serien som handlar om
en kvinnlig privatdetektiv.
29. Kvinnan i sjön – Raymond Chandler (1944)
Hårkokt deckare – Philip Marlowe serien
30. Det ringde på dörren – Rex Stout (1965)
Amerikansk detektivroman med den excentriska Nero Wolfe
som skickar ut sin partner på ”fältet” medan han själv
funderar över brotten hemifrån (New York)
31. Dans med den döda – Tony Hillerman (1973)
Amerikansk polisroman/pusseldeckare som utspelar sig i ett
Navajo indianreservat. Navajo serien
32. Den skrattande polisen – Sjöwall & Wahlöö (1972)
Svensk polisroman
33. Gorkijparken – Martin Cruz Smith (1981)
Amerikansk thriller/kriminalroman– Ranko Serien
34. Tidstjuven – Tony Hillerman (1990)
Amerikansk polisroman/pusseldeckare som utspelar sig i ett
Navajo indianreservat. Navajo serien
35. The first deadly Sin – Lawrence Sanders (1972)
Amerikansk polisroman – Delany serien
36. Vid försvinnande iklädd – Hillary Waugh (1952)
En av de första kvinnliga författare som skrev polisromaner
37. The Steam Pig – James McCLure (1971)
Sydafrikansk kriminalförfattare som skrev om boerpolisen Trompie
och hans svarta assistent (skildrar aphartheiden)
38. The Choirboys – Joseph Wambaugh (1975)
Tuff polisroman som utspelar sig i LA
39. Döden går ronden – P.D. James (1971)
Brittisk detektivroman (P.D. står för Phyllis Dorothy) med den
poesiälskande kommissarien Dalgliesh.
Dalgliesh serien (Går på TV ibland)
40. Is – Ed McBain (1983)
Amerikansk polissroman som utspelar sig i NY 87:e distriktet serien.
McBain heter egentligen Evan Hunter.
41. I nattens hetta – John Ball (1965)
Amerikansk kriminalroman om en svart polis som ska lösa ett mord i
en rasistisk småstad
42. Spionen som kom in från kylan – John Le Carré (1963)
Brittisk spionroman.
43 Dimitrios mask – Eric Ambler (1939)
Brittisk spionroman
44. Nålens öga – Ken Follet (1978)
Brittisk spionroman
45. Schakalen – Fredrick Forsyth (1973)
Thriller om en lönnmördare
46. Mullvaden- John Le Carré (1974)
Brittisk spionroman– Smiley serien
47. De 39 stegen – John Buchan (1915)
Brittisk spionroman/thriller med Nazister som
jagar en man som snubblar in i en konspiration
en tidig så kallad ”Den jagade mannen” roman
48. Fallet Icpress – Len Deighton (1965)
Brittisk spionroman som har filmatiserats med
Michael Caine i huvudrollen
49. Vinnare och förlorare – John Le Carré (1979)
Brittisk spionromanen – Smiley serien
50. Attentat mot diktator – Geoffrey Household (1939)
Brittisk thriller
Knight and Day… Var ska man börja nysta i det här vraket till film? Tom Cruise och Cameron Diaz innehar i alla fall huvudrollerna. Cruise ska föreställa en hemlig ”super”agent som gått ”rouge” för att få fast bad guys i sin egen organisation. Diaz ska föreställa blond skönhet som bara råkar vara på fel plats vid fel tillfälle (eller så var hon på rätt plats, det är en tolkningsfråga). Diaz är oftast en skrikig tjej, men har självklart precis rätt mängd scener då hon agerar hjälteaktigt och tufft för att hennes karaktär inte ska ses som en stereotyp av en blond bimbo. Filmen försöker balansera mellan agentthriller, komedi och gullig romantik. Det funkar inte alls. Handlingen är verkligen urlöjlig, man känner inte nått för karaktärerna och dessutom börjar jag småskratta vid fel tillfällen ett par gånger.
Filmen är trots allt inte en fullständig kalkon, bitvis är den milt underhållande. Knight and Day är värd att slötitta på en tråkig söndagseftermiddag om den råkar gå på tv, men inte mer.
Vi välkomnar deckarveteranen Tomas Arvidsson till Deckarhuset!
Det finns mycket cynisk humor i dina böcker och skolväsendet får många kängor (speciellt administrationen) Är du kritisk mot det svenska skolsystemet? eller använder du den miljön för att du känner till den väl (Arvidsson har varit lärare)
Skolan och dess administration speglar ju samhället i övrigt. I deckarens marginal vill jag gärna ironisera över den grötmyndighet, det sammanträdesraseri och den maktfullkomlighet som finns på många håll, både i offentlig sektor, i näringslivet och i politiken.
.
Tror du att en vanlig respekterad medelsvensson verkligen skulle kunna komma undan med ett stort brott som de gör i böckerna?
Det är jag övertygad om. Det händer säkert varje år i Sverige.
.
Här kommer Johan Theorins fråga till dig. (Det var han som tyckte att vi skulle göra en intervju med Tomas) Han vill att du jämför läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när du skrev dina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.
Deckargenren har ju blivit både mer och mindre respekterad sedan 70-talet. Som läsgenre är den mer respekterad, som litterär genre måste man nog inse att den delvis har banaliserats. Intrigmässigt bygger deckarna i dag mycket mer på sjukt våld, pedofili och jävelskap. Jag tycker att genren har drabbats av blodförgiftning. Det är synd.
.
Hur tycker du att du själv har förändrats som författare under årens lopp?
Den viktigaste förändringen är nog att jag ställer mycket högre krav på mina egna texter. Jag läser om och om och om igen, jag rättar och korrigerar och söker mer medvetet balans och precision i formuleringarna. Jag arbetar mer eftertänksamt i dag. Det är kanske inte alltid det bästa, ibland ska en text glittra av spontanitet.
.
Dina böcker har också blivit minikriminalserier som jag är nyfiken på men aldrig har sett. Om den spelades in idag vilka skådespelare skulle du välja då om du fick välja?
För mig är den frågan omöjlig att besvara. Björn Gustafsson, Helena Brodin, Frej Lindquist, Birgitta Valberg med flera har gett personerna identitet. De gjorde det så bra då. Det är deras ansikten jag ser och deras röster jag hör.
.
Du är ju också med i Svenska Deckarakademin, vad är din roll där och hur mycket tid lägger du ned på akademin under ett år?
Jag är med i styrelsen (som kassör, tänk om jag stack med kassan …) och ingår dessutom i den jurygrupp som kallas Utländska A. Vi läser alla (!) till svenska översatta deckare (i år ca 75 st) och nominerar gemensamt fem titlar till utmärkelsen som årets bästa översatta deckare. Jag lägger nog totalt två arbetsdagar i veckan på akademiarbete.
.
Din huvudperson i ”Stöt”serien Jan Bertilsson är 38 i den första boken från -75 och 48 i Den sista boken om Bertilsson från 2004. Han har alltså bara åldrats 10 år på 29 år. Varför lät du honom inte åldras i takt med tiden?
Både han och jag utvecklas lite sakta.
.
Saknar du Bertilsson, eller tycke du det är skönt att slippa skriva om honom en gång till?
Jag valde ju själv hans bortgång! Jag kan ångra det lite, lite någon enstaka stund. Vi hade mycket roligt ihop. Men beslutet från min sida var genomtänkt under många nätter.
Om en fiktiv huvudperson kommer alltför nära skrivaren så stänger man ute läsaren. Skrivaren och läsaren får en relation bakom en glasvägg, som inte läsaren kan tränga genom. Då är man farligt ute, då tappar man respekten för läsaren. Det höll på att ske med studierektor Bertilsson och mig. Som författare ska man vara först med att inse det. Därför gjorde han sin sista stöt.
.
Det är få som skriver deckare med mycket humor i idag som du gör. Vad tror du det beror på? och har du några tips på deckare med humor i?
Jag tycker att många deckare i dag präglas av att författaren tar sig själv på högtidligt allvar. Vissa texter är så ängsligt politiskt korrekta att man stönar. Varför inte erkänna att det handlar om underhållningslitteratur och ge utrymme för ett leende då och då (men helst inte över kletig hjärnsubstans och styckade lik)? Ett bra exempel på deckare med humor är Donald E Westlake.
Bo Balderson var faktiskt inte heller någon förebild. För mig är hans böcker kolossalt välskrivna, men genomsyras för mycket av farsartade inslag.
.
Vilka förebilder hade du när du började skriva och har det lagts till några under årens lopp? (Jag anar en influens från Bo Baldersson?)
Jag hade nog egentligen ingen förebild – eller också så många att de flöt samman och inte kunde särskiljas från varandra.
.
Vem tror du ligger bakom Bo Baldersson?
Ingen aning. Men både Borås Tidning och Helsingborgs Dagblad har en gång pekat ut mig. Men i det fallet är jag helt oskyldig. Tror jag …
.
Svara ärligt nu, har du själv funderat på att göra en ”stöt” och om inte, vad hindrade dig?
Jag tror på fullt allvar att många av oss någon gång har funderat på den perfekta stöten. Jag har i alla fall gjort det, men avstått. Jag vill umgås med mina barnbarn utan galler emellan. Jag sover bättre om natten och vill inte bli svettig om ryggen varje gång det ringer på dörren. Lite fegt, va? Jag kanske blir modigare med åren – och då jävlar …
.
Har du några favoriter bland moderna deckare? och finns det någon eller några författare som du tycker har blivit bortglömd och förtjänar att läsas även idag?
Förra årets bästa översatta bok av Andrew Taylor (Det blödande hjärtat) är lysande. Och Donna Leon, Deon Meyer, Andrea Maria Schenkel – ja, det finns många. Ett gott råd till unga läsare och skrivare är att läsa någon glömd bok av Stieg Trenter eller H K Rönblom. Även om deras böcker i dag ter sig lite retro så kunde dom skriva suverän prosa. Dom behärskade helt enkelt språket.
.
Om du ser på kriminalserier på TV, vad väljer du då?
Många kriminalserier är våldsamt (!) schablonmässiga. Men The Mentalist i TV3 är bra. Dramatiseringarna av Alexander McCall Smiths sydafrikanska detektiv är skickligt gjorda och fascinerande, likaså flera av de danska polisserier, som sänds i svensk tv.
.
Har du någon kuppfilmsfavorit?
Rififi är en klassiker, som fortfarande är sevärd. Den blev ju för övrigt mönsterbildande, både för filmfolket, förbrytarna och (tyvärr) säkerhetsbranschen.
.
Vad läser du just nu?
Joyce Carol Oates senaste bok Lilla himlafågel
En seriemördare härjar i Boston; han torterar och dödar kvinnor med en skalpell på ett väldigt metodiskt sätt, vilket får tidningarna att börja kalla honom “kirurgen”. Poliserna Moore och Rizzoli upptäcker snart ett annat fall i Savannah, där mördaren tog livet av sina offer på exekt samma sätt för två år sedan. I det fallet blev mördaren skjuten och dödad av sitt sista offer Dr. Cordell. När morden i Boston fortsätter blir det uppenbart att den här mördaren också är ute efter Dr. Cordell. Frågan är hur de två fallen kan vara så lika när polisen aldrig berättade några detaljer för någon.
Efter några kapitel ångrade jag verkligen att jag började läsa precis innan läggdags. Boken var nästan omöjlig att lägga ifrån sig och när jag väl gjorde det var jag jätterädd när jag gick ut med hunden och sen drömde jag mardrömmar också. Jag behöver väl knappast säga att spänningen var olidlig, men på ett bra skrämmande sätt. Kom bara ihåg att låsa dörren…
Handlingen börjar i juli 1986. En ung man och kvinna går och badar. Endast en av dem kommer dock överleva denna sommardag och den andra kommer bli oskyldigt dömd för mord.
Tjugotre år senare när Tony Blomstrand, mannen som blev dömd för mordet, blir frisläppt börjar han genast ta upp jakten på den riktiga mördaren.
.
Detta är en tvättäkta pageturner och påminner varken berättartekniskt eller innehållsmässigt om de två tidigare böckerna jag läst av Mats Ahlstedt (Den röda damcykeln och Mordet på Ragnhilsholmen).
Boken innehåller ovanligt lite dialog, istället får vi till stora delar en historia berättad för oss. Det bidrar till att göra historien ”mjukare”, Dömd för livet är alltså ingen hårdkokt deckare, utan snarare en ”mjukkokt”.
Upplägget av boken påminner lite om en såpa, där vi redan från början, i väldigt snabb takt, får ett antal karaktärer presenterade för oss och lika snabbt inser att alla verkar dölja något. Just denna bit fungerar väldigt bra och bidrar samtidigt till att läsfarten ökar ytterligare.
Som alla pagetuners har Dömd för livet fått offra en del för att få upp farten. Det finns inga sidohistorier att tala om och på det hela taget går historien ganska rakt från a till ö. På sätt och viss gör det storyn lite tanig, men man får istället en bok som verkligen kan slukas! Jag tror jag läste just denna på mindre än tre timmar.
Jag gillade Dömd för livet skarpt även om den på vissa ställen innehöll lite väl mycket klyschor och handlingen bitvis var ganska förutsebar. Men det enda som verkligen drar ned mitt betyg något är omständigheterna kring det justitiemord som hela handlingen bygger på. Väldigt lite nämns och det lilla som kommer fram får mig att tycka att det hela känns väldigt orealistiskt. Men sedan när måste en deckare vara realistisk för att vara bra!? 🙂
Klart den bästa bok jag läst av Mats Ahlstedt! Lättläst, slukarvänlig och spännande. Rekommenderas varmt!
Aftonbladet.se skriver idag att Camilla Läckberg kommer med 10 nyproducerade historier skrivna direkt för tv. De ska vara i 90 minuters format och produktionsbolaget hoppas att de ska nå samma succé som tex Morden i Midsomer.
[poll id=”12″]