Mord är mys!

Kanske är det bara jag, men ibland kan jag tycka att det blir lite för stort fokus på just nyutgivna böcker i bloggosfären. Är det bara jag som ägnar lika mycket tid åt det gamla som det nya? Personligen avgudar jag 1900-talets The Golden Age med Agatha Christie, Dorothy L. Sayers, låsta-rummet-gåtans mästare John Dickson Carr (Carter Dickson), Stieg Trenter, Vic Suneson, Georges Simenon, Maria Lang och alla de andra stämningsfulla författarskapen, fyllda till bredden av mörka gränder, stormrika ladys, intrigerande släktingar, frätande gifter och lönnrum.

REALISM

Kanske är det bara jag som har ett stort behov av att leva mig in i en annan värld när jag läser – kanske främst – deckare. Ibland blir dagens mordgåtor alltför inriktade på realistisk tragik och dammiga poliskontor med för evigt icke-fungerande kaffeautomater. Allt det där kan jag tycka att man får tillräckligt av som det är. Naturligtvis älskar jag min småalkoholiserade Wallander och självfallet finns det flertalet stjärnskott även i nutid. Men ibland kan jag tycka att det är något sömnigt med dessa massproducerade pocketböcker som slits och blir fula i samma ögonblick som man passerat kassan. Då är det både upplyftande och berikande att shoppa loss på dyrgripar från 1940-, 50– och 60-talen!

ESKAPISM

Naturligtvis finns det massor av underbara omslag i dagens deckarvärld. Det har nog inte undgått någon att jag tycker så (formgivaren Lars Sundh, suck). Samtidigt står dessa äldre tiders omslag för något unikt; de hymlar inte med att mord är mysigt – i litteraturen. I alla tider har människor uppskattat att läsa om ond bråd död, avrättningar och allehanda blodiga företeelser. Det har jag inga problem med, av den anledningen att jag utgår ifrån att samma läsare naturligtvis inte tycker att mord är mysigt i verkligheten. Detta handlar om fantasi, om att distansera sig från verklighetens grymheter, att krypa upp i en fåtölj en blåsig höstkväll och tända ett ljus. Det handlar om att erbjuda en paus från den ofta grymma nutiden, något som dagens deckare sällan gör. Det är ben som bryts, det är detaljerad incest, tortyr och terroristangrepp. Missförstå mig icke; jag vill inte säga att allt detta bör ignoreras, nej. Naturligtvis ska man kunna skriva om verkligheten, precis så som den ser ut. Det är viktigt och görs ofta mycket bra. Men personligen skulle jag definitivt vilja se fler mysdeckare i bokhandeln! Det behöver inte alls betyda att inslag som budskap, sensmoral eller djup i karaktärerna måste falla bort.

Basta.

Nu ska jag läsa vidare i ”Skandal på High Chimneys”, en historisk låsta-rummet-gåta av John Dickson Carr från 1959! (Och missa för all del inte bilddetaljen att lampan på bilden är en likadan som den bakom själva boken…)

Fridens liljor! /Kriss

P.S. Kuriosa; nedanstående ”Glasnyckeln” av Dashiell Hammett gav förresten namn åt deckarpriset Glasnyckeln, som ges ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet!  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Omslag och märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , av Kriss. Bokmärk permalänken.

Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.

3 svar på ”Mord är mys!

  1. Håller med dig helt och fullt – äldre deckare är bara för härliga! Nu blir jag riktigt sugen på att läsa lite Trenter igen.

  2. Pingback: Jerka: om deckarhatet! | Bokdetektiven

Kommentarer är stängda.