Pastoral själavård på sönderfall

INGA GUDAR JÄMTE MIG av Caroline Eriksson

 

Detta är den andra boken i serien Svenska mord, i vilken Caroline Eriksson använt sig av verkliga mordfall som förlagor till sina skönlitterära böcker. Recension av hennes första bok Djävulen hjälpte mig kan du läsa här

 

Handlingen kretsar kring Prästen i Silbodal som under några månader 1865 står åtalad för att systematiskt ha förgiftat sina församlingsmedlemmar. Boken inleds med att beskriva de kval som kronolänsman Lidén lider angående den begärda gravöppning som skall fastställa den misstänkta dödsorsaken. Misstanken om mord leder oss obönhörligen rätt in i prästgården. Då boken inleds på detta vis inser vi två saker omedelbart; det första är att att det i själva verket är Länsman Lidén som är den goda och rättfärdiga och inte prästen Anders Lindbäck som man skulle vilja tro. Han är även en slags “förnuftets röst” när läsaren i övrigt med vemod kastas mellan förblindelse och vansinne. Det andra är att denna berättelse inte i första hand handlar om självaste morden utan snarare de händelser som lett fram till dem.

 

Väl införstådda med detta faktum får vi under en häst-och vagnresa bekanta oss med de passagerare som kommer att bli huvudpersonerna i denna bok. Och det är redan här och nu som Caroline Eriksson planterar små ledtrådar som läsaren genast snappar upp, märkbart före huvudpersonerna själva. Det finns redan från början en ödesmättad sorg över denna tidigt utlovade nystart i deras liv. Caroline Eriksson skriver med empati när hon bygger sina karaktärer och ingen karaktär står utan en omfattande historik av skam, sorg och svåra beslut.

 

Inga gudar jämte mig kan klassas som en deckare men framförallt är det kanske en berättelse om plikt, oerhört stark lojalitet och om livsval som aldrig kan göras ogjorda.

Kommentering avstängd