Recension: ”Betraktaren” av Belinda Bauer

Artonårige Patrik har Asperger syndrom och en mamma som inte riktigt kan hantera det. Deras relation är minst sagt tyngd och blir inte mindre komplicerad av att hon anklagar Patrik för att ha del i faderns död ett antal år tidigare. Mamman försöker med tveeggade känslor att nå sin son – ändå vill hon aldrig tala om det Patrik vill tala om, nämligen döden. När Patrik börjar en kurs i anatomi öppnar sig en ny värld för honom, men det dröjer inte länge förrän Patriks uppmärksamma sinne ser något som alla andra i klassen missar… Och kanske kan det även leda honom till svar på gåtor i hans eget förflutna.

ÄNNU EN ANNORLUNDA BAUERDECKARE

Även denna Bauerbok börjar inte kännas som en deckare/thriller förrän en bit in i boken, vilket gör mig lite otålig. Dock förbättrar det naturligtvis läsarens förståelse för varför Patrik och hans mamma agerar som de gör och det är värt att lägga lite tålamod på. Jämfört med Bauers succédebut Mörk jord har Betraktaren definitivt en tätare handling från början till slut – och jag tycker verkligen om slutet. Det är inte bara spännande, utan intressant! Nästan lite Den-Store-Gatsby-känsla, mer tänker jag naturligtvis inte berätta. Personligen saknar jag någon att identifiera mig med, men det här är definitivt ännu en läsvärd och annorlunda deckare från Belinda Bauer.

Läs och njut. Att det är ännu ett härligt bokomslag från Modernistas Lars Sundh är bara pricken över i:et.

Ta det lugnt i stormen och fridens liljor!

/Kriss 

Bokmässeinköp – spänning, psykologi och romantik

Den senaste veckan har jag definitivt ägnat mer tid åt att köpa böcker än att läsa dem. Det var dock ganska väntat, eftersom Bokmässan i Göteborg gick av stapeln den 26-29 september! För mig var det första besöket någonsin. Och det var precis så underbart som jag hoppats!

 

BOKMÄSSA!

 

För foton på författare, kändisar (som numera börjat bli alltmer samma sak), mingel och vimmel kan ni ta er en titt på min egen blogg, Bokdetektiven, där jag just nu skriver ett inlägg per Bokmässedag. Men inköpen av spänningslitteratur – som naturligtvis utgör större delen av bokhögen – ärar jag naturligtvis Deckarhuset med! Utöver författarprat, boksigneringar, seminarier och allt annat njutbart som hör mässan till fick jag dessutom tillfälle att träffa min kollega här på Deckarhuset, Sara Rothstrand! Vanligen befinner vi Deckarhusetskribenter oss på olika platser i Sverige/världen, men förr eller senare kommer ett tillfälle att ses. Trevligt!

 

AMERIKANSK HISTORIA, GLAMOUR OCH MORD

 

Flera av de inköpta böckerna har jag redan givit bort i present till närstående, för vad är inte bättre än att köpa ännu fler böcker med förklaringen att det är gåvor? Men vissa kunde jag inte låta bli att äga själv, t.ex. ”Tigrar i rött väder” som jag faktiskt bytte till mig vid ett bokbytarbord under fredagens bokbloggsmingel (ett glatt gäng bokbloggare som träffades i en trevlig lokal och pratade bloggande, böcker och Bokmässa – underbart!). Naturligtvis kommer boken från förlaget Modernista, som just nu har stenkoll på vilken spänningslitteratur som går hem. Underbar formgivning av Lars Sundh. Och även om boken kanske främst inte är menad att vara spänningslitteratur lyckas Liza Klaussmann fånga mig med en kombination av amerikansk miljö under 1940-50- och 60-tal och att det mitt i denna heta rikemansglamour faktiskt sker ett mord. Och händelserna verkar ha psykologiskt djup, kanske i samband med de mänskliga följderna av krig. ”…snart börjar den gyllene fasaden spricka” och ”…hemligheter kommer i dagen…” Bra exempel på när en baksidestext verkligen övertygar. Vi får se om förväntningarna infrias!

 

PSYKOLOGISK SPÄNNING PÅ ÖDE Ö

 

Bödeln, Frälsaren, Observatören” av debutanten Catrine Tollström har fått lysande recensioner. Och snart är det min tur att försvinna in i den främmande världen på ön Palawu, där en samling människor mötts upp för att delta i en dockusåpa. Enligt andra recensenter ska förlaget Hois egen text beskriva boken väldigt bra, så väljer för ovanlighetens skull att citera; ”Bödeln frälsaren observatören är en samhällskritisk spänningsroman med överraskande vändningar, psykologiskt djup och ett persongalleri utöver det vanliga.” Oj oj. Nu fick Tigrar i rött väder konkurrens. Tydligen är deltagarna både självupptagna och hänsynslösa och när jag får vibbar av ”Flugornas herre” (oförglömlig klassiker) är jag naturligtvis ofrånkomligen såld.

 

STOLTHET OCH FÖRDOM GOES MORDGÅTA

 

Totalt kom jag hem med tio böcker, en lagom mängd för en hårt pluggande student på förlagsutbildningen i Lund. Två av pocketböckerna, med väldigt olika tjocklek, är ”När döden kom till Pemberley” av självaste P.D. James och ”Under kupolen” av Stephen King. Boken av James är den oväntade fortsättningen på Jane Austens klassiker Stolthet och fördom. Fast nu har Darcy och Elisabeth varit gifta några år. Och när döden kommer till Pemberley förvandlas 1800-talsromantiken till en mörk mordgåta… Ska bli kul att läsa!

 

 

PSYKOLOGISK OCH SAMHÄLLSKRITISK KING?

 

Under kupolen” är en av Kings senaste böcker och verkar kanske mer intressant än spännande. Idyllen är påtaglig i den lilla staden Chester’s Mill, Maine, tills ett flygplan råkar köra rakt igenom det osynliga kraftfält som omsluter samhället. Avslöjandet får snart följder för de invanda strukturerna och människor reagerar på olika sätt när kaoset knackar på dörren – liksom i många av Kings böcker. Jag får intrycket av att detta är en av hans mer samhällskritiska böcker. Det är ett intressant drag hos en annars ganska underhållningsinriktad författare. Naturligtvis var den 1179 sidor långa boken ett måste! Får se hur jag lyckas läsa allt detta…

För inköpen tar inte slut här. Fortsättning lär följa på Bokdetektiven, inte minst recensionerna.

 

Jag på mässan! Innan vätskebrist, skoskav och ryggbesvär.

Nu övergår jag till skolarbete kring marknadsföring…samt läsning! Over and out!

Fridens liljor! /Kriss

Recension: ”Mörk jord” av Belinda Bauer

Det är ganska sällan som jag slutar läsa en bok mitt i. Det hände dock med ”Mörk jord” (Blacklands) av Belinda Bauer och detta för över ett halvår sedan. Jag är glad att jag gav den en andra chans.

 

HANDLING

 

Stevens familj består av hans mamma, lillebror och mormor, men det förflutna påverkar deras liv mer än något annat. För nästan 20 år sedan försvann Stevens morbror Billy och alla drog slutsatsen att seriemördaren Arnold Avery mördade honom, så som han gjorde med de sex andra barn vars död han redan erkänt. Men Stevens mormor kan inte komma över sorgen efter sonen och står varje dag och väntar på honom vid fönstret, medan hennes och resten av familjemedlemmarna tvingas leva i skuggan av vad som hände. Stevens sätt att hantera situationen är att gräva. Han har nämligen bestämt sig för att hitta platsen där morbror Billy ligger nergrävd, någonstans bland de andra barnen på den vidsträckta Exmoorheden. När han slutligen accepterar dess omöjlighet bestämmer han sig istället för att skriva brev till fängelset där Avery sitter av sitt livstidsstraff. Beslutet visar sig vara startskottet på en lek med minst sagt dödliga regler

Läsningen fick som nämnt ingen bra början. Jag blev helt enkelt utless på den ganska miserabla tillvaro som är Stevens liv och en stor del av boken ägnas också åt att beskriva hans verklighet, så som det ser ut i en splittrad familj där alla styrs av det onämnbara. Det handlar om Stevens längtan efter en riktig pappa, om hans komplicerade vänskap med klasskamraten Lewis, om utsatthet och fattigdom. Det är både realistiskt och medvetet skrivet. Och kanske lite väl tungt när jag för tillfället arbetade just med utsatta barn. Socialrealismen fick helt enkelt vänta till nästa arbetsdag.

 

STYRKOR OCH SVAGHETER

 

Nu är jag dock glad att jag gav boken en andra chans, för trots en lite seg första halva ökar bokens hastighet alltmedan Steven kommer närmare Arnold Avery… Eller är det tvärtom? Och faktum är att upplösningen är riktigt, riktigt spännande. Och otroligt bra skriven. Ibland kan jag tycka att Bauer förvillar sig i långa beskrivningar av allt från vad en person tänker medan han äter en smörgås till vad han funderar på medan han drar på sig strumporna – och det sänker bokens takt. Faktum är att en ovanligt stor del av handlingen egentligen utspelar sig inne i människornas huvuden, främst Steven och Averys. Det ökar min förståelse för varför Steven gör det han gör trots att det är farligt, och hur det kanske kan låta när en notorisk pedofil smider sin illvilliga plan. Men det gör också boken mindre spännande. På sätt och vis är boken fram till sista tredjedelen ett sätt för författaren att visa varför bokens karaktärer gör som de gör. Det är riktigt bra gjort, men också lite monotont.

Ändå kan jag inte annat än att rekommendera ”Mörk jord”! Och nu har jag även blivit nyfiken på Bauers två senare böcker, ”Ni älskar dem inte” och nyutkomna ”Betraktaren”, vars omslag också är formgivna av min stora favorit i formgivningsvärlden; Lars Sundh från Modernista.

Oslagbart snyggt och smart!

 

Mord är mys!

Kanske är det bara jag, men ibland kan jag tycka att det blir lite för stort fokus på just nyutgivna böcker i bloggosfären. Är det bara jag som ägnar lika mycket tid åt det gamla som det nya? Personligen avgudar jag 1900-talets The Golden Age med Agatha Christie, Dorothy L. Sayers, låsta-rummet-gåtans mästare John Dickson Carr (Carter Dickson), Stieg Trenter, Vic Suneson, Georges Simenon, Maria Lang och alla de andra stämningsfulla författarskapen, fyllda till bredden av mörka gränder, stormrika ladys, intrigerande släktingar, frätande gifter och lönnrum.

REALISM

Kanske är det bara jag som har ett stort behov av att leva mig in i en annan värld när jag läser – kanske främst – deckare. Ibland blir dagens mordgåtor alltför inriktade på realistisk tragik och dammiga poliskontor med för evigt icke-fungerande kaffeautomater. Allt det där kan jag tycka att man får tillräckligt av som det är. Naturligtvis älskar jag min småalkoholiserade Wallander och självfallet finns det flertalet stjärnskott även i nutid. Men ibland kan jag tycka att det är något sömnigt med dessa massproducerade pocketböcker som slits och blir fula i samma ögonblick som man passerat kassan. Då är det både upplyftande och berikande att shoppa loss på dyrgripar från 1940-, 50– och 60-talen!

ESKAPISM

Naturligtvis finns det massor av underbara omslag i dagens deckarvärld. Det har nog inte undgått någon att jag tycker så (formgivaren Lars Sundh, suck). Samtidigt står dessa äldre tiders omslag för något unikt; de hymlar inte med att mord är mysigt – i litteraturen. I alla tider har människor uppskattat att läsa om ond bråd död, avrättningar och allehanda blodiga företeelser. Det har jag inga problem med, av den anledningen att jag utgår ifrån att samma läsare naturligtvis inte tycker att mord är mysigt i verkligheten. Detta handlar om fantasi, om att distansera sig från verklighetens grymheter, att krypa upp i en fåtölj en blåsig höstkväll och tända ett ljus. Det handlar om att erbjuda en paus från den ofta grymma nutiden, något som dagens deckare sällan gör. Det är ben som bryts, det är detaljerad incest, tortyr och terroristangrepp. Missförstå mig icke; jag vill inte säga att allt detta bör ignoreras, nej. Naturligtvis ska man kunna skriva om verkligheten, precis så som den ser ut. Det är viktigt och görs ofta mycket bra. Men personligen skulle jag definitivt vilja se fler mysdeckare i bokhandeln! Det behöver inte alls betyda att inslag som budskap, sensmoral eller djup i karaktärerna måste falla bort.

Basta.

Nu ska jag läsa vidare i ”Skandal på High Chimneys”, en historisk låsta-rummet-gåta av John Dickson Carr från 1959! (Och missa för all del inte bilddetaljen att lampan på bilden är en likadan som den bakom själva boken…)

Fridens liljor! /Kriss

P.S. Kuriosa; nedanstående ”Glasnyckeln” av Dashiell Hammett gav förresten namn åt deckarpriset Glasnyckeln, som ges ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet!