månadsarkiv: augusti 2016

Det hemliga brödraskapet från Wien

Publicerat av

Jag gillar konspirationsdeckaremen men det är en konst. Tricket är att  få läsaren att tro – i alla falimagel medan man läser – att det här skulle kunna  hända i verkligheten. Sen ska det vara spännande, smaskiga/äckliga detaljer, massa cliffhangers, intressanta karaktärer och en lagom komplicerad intrig. Jag måste säga att jag är imponerad. Det här är en riktigt bra konspirationsthriller. Norrmannen Ingar Johnsrud har gjort ett riktigt bra jobb!

 

På en gård, utanför Oslo, där en kristen sekt håller hus upptäcker man en massaker. Någon har skjutit ihjäl flera av männen men resten av sekten är borta, både män, kvinnor och barn. Massakern får extra mycket uppmärksamhet när man upptäcker att en av de försvunna är dottern och barnbarnet till en välkänd politiker. Misstankarna leder genast till en islamistisk grupp som sekten varit i fejd med, men är det verkligen så enkelt?

 

Temat är en politisk krutdurk med kulturella motsättningar. Det blir inte mindre spännande när storyn kopplas till rasbiologi från 1930-talet. Huvudpersonen polsen Fredrik är en lagom sympatisk man som tvingas samarbeta med Kafa från säkerhetspolisen.

Ny deckardebutant

Publicerat av

imageLisa Bjurwald är en erfaren och prisbelönt journalist som har skrivit flera reportageböcker om extremhögern i Europa, varit ledarskribent i bl a DN och SvD. Nu debuterar hon som deckarförfattare med boken Tills bara aska återstår.

 

Som så många andra deckarförfattare idag använder sig Bjurwald av sina erfarenheter från sitt ursprungyrke och det ger en tyngd till trovärdigheten i berättelsen. Det är tydligt att hon brinner för frågor om rasim och kvinnoförtryck. Händelserna i boken är otäcka och inget för den kräsmagade, men framför allt är det obehagligt för att det mycket väl skulle kunna gå till så här i verkligheten. Antagligen är verkligheten t om ännu värre.

 

Så långt är allt bra, trovärdighet och spänning finns. Hur är det då med persongalleriet och språket. Rebecka Born är specialpolis inom Sektionen för särskilda hot (SSH) som kämpar mot terrorism och organiserad brottslighet. Rebecka skickas till Värmland för att utreda morden två brända svarta kvinnokroppar. Seriemördare, psykopst och ockultism är några av teorierna,Rebecka är neurotisk, med traumatiskt förflutet, försummar sina barn för jobbet, mycket egensinnig och så klart väldigt intelligent och envis. Dessutom finns det en ”häxaura” över henne.  Jag är inte jätteimponerad. För mig känns hon alldeles för overklig. Det känns som att hon har fått alla ”udda” egenskaper som finns för att sticka ut vilket är svårt när det redan uppfunnits karaktärer som Lisbeth Salander m.fl. Introverta, udda, kaxiga kvinnor som tar för sig sexuellt  är faktiskt lika tröttsamma och stereotypiska som den överviktige medelålderns kommissarien. Det är verkligen  synd när storyn är så trovärdig och bra i sig.

 

Vad blir då slutsatsen? I början av boken störde jag mig lite på några klichéer språkmässigt och hade  svårt att ta till mig Rebecka Born men språket tog sig i samma takt som själva storyn växte fram och då blev det sträckläsning! Vem vet? jag kanske kommer gilla Rebecka Born, kanske inte… Kan hon få bli lite mer normal? Lösa lite barndomstrauman vore önskvärt. Det jag vet är att Lisa Bjurwald gott kan få fortsätta omvandla sitt grävande i journalistiken till bra deckarhistorier.

Sov du lille videung

Publicerat av

imageEtt barn hittas nedgrävd i en skog i Småland och Mette Olsäter tar med sig sitt team där Olivia Röning nu ingår. Så småningom ansluter även Tom Stilton som ”konsult” efter att Mette ger honom en chans. Spåren leder till en pedofil och en brottsorganisation i Bukarest. Samtidigt stöter Muriel, en av Stiltons vänner, på en liten flicka på gatan som är i akut nöd.

 

Som så många andra som skriver deckare idag har paret Börjlinds redan från början byggt upp ett rätt stort persongalleri skapat för en deckarserie. I första boken Springfloden, tyckte jag det var lite rörigt med alla karaktärer man fick följa lite men så här i bok nummer fyra fungerar det desto bättre. En del personer får mindre utrymme och andra karaktärer vi bara mött flyktigt tidigare lyfts fram.

 

 

Det finns en stor portion samhällsengagemang/kritik i Börjlinds böcker. De vill verkligen verkligen lyfta fram människor som av olka anledningar har det svårt i livet. I den här boken tar de upp hur utsatta barn på flykt. Det finns flera riktigt obehagliga scener. Bland annat ett avsnitt där våra huvudpersoner befinner sig i ett kloaksystem i Bukarest. Känslan av hur lyckligt lottad man är över att växa upp i Sverige och hur orättvist livet är blir nästan outhärdlig men det är effektivt.

 

 

Där gryningen dör

Publicerat av


imageJag älskar Lihammers två första böcker om kriminalkommissarie Carl Hell och polissystern Maria. Anne är fil. Dr i historisk arkeologi och har skapat en fantastisk deckarserie under ett svenskt 30-tal där nazismen lurar i skuggorna. Det är trovärdigt, skickligt med en obehaglig underton. Serien har likheter med St Matssons serie om 40-talet men språkligt och stämningsmässigt är  Lihammers serie snäppet bättre.

 

Nu har vi kommit till bok nr 3 i serien. Boken kickar igång med ett brutalt massmord inen överklassvilla. Spåren leder till en grupp män sammanbundna av en mardrömslik expedition på Arktis 20 år tidigare. Anna gräver djupt i männens psyke när hon skildrar gruppens dynamik från en övertro på sig själva (hitta den försvunna André-expeditionen och bli hjältar) till levande döda.

 

Det är spännande med Arktis-expeditionen men handlingen i nutid (1936) fångade mig inte alls på samma sätt som de två första böckerna. Det är som att författaren fastnat i expeditionen 1913 och därför slarvat med intrigen  i nutid fast det finns gott om karaktärer och skeenden att bygga på. Jag hade gärna läst mer om Carl, Maria, juden Meuler och hans fru Else. Det är bara att hoppas på att dessa karaktärer får mer utrymme i nästkommande bok.

Böcker vs TV – hur skiljer sig skrivandet?

Publicerat av

BörjlindHjortRosenfeldt

I stora salen på Wisby Strand Konferenscentrum hålls på förmiddagen idag ett antal seminarier i form av samtal mellan olika författare. Den intressantaste denna morgon var en sittning med Michael Hjort/Hans Rosenfeldt & paret Börjlind. Samtalet handlade också om själva skrivande i par. Det att skriva varsitt kapitel, eller skriva om varsin karaktär ställer krav på kommunikation.

Michael Hjort säger ” Lite trist om jag plötslig kommer på att jag vill ta livet av en karaktär men glömmer kolla om Hans kanske har skrivit in karaktären som i allra högsta grad levande, 80 sidor senare.

Båda författarduona har besvär med inkonsekvenser när de skrivit ett par böcker i en serie, den första blir tv och de gör justeringar, skriver nästa med huvudrollsinnehavarna i TVserien på näthinnan och vips har en karaktär olika kön i olika versioner. Cilla Börjlind tar som exempel Olivias bästis som i boken SPringfloden är en kvinna men i filmatiseringen är en man. I bok två är hon kvinna igen, men i näsa tv produktion blir hon en han igen.

Så, vill man skriva i par är det nödvändigt att ha örnkoll på vad som växer fram i partners texter, så det inte blir helt uppåt väggarna knas.

Stadsvandringar i Visby

Publicerat av

88
Stadsvandringar på modet

Ystad har dem, Stockholm likaså och under CrimeTime dagarna har Visby dem också! Min första tanke var att nu är det mer än lite nördvarning, men strax kommer jag på mig själv med att undra om några av dem krockar och hur jag ska pussla ihop schemat så jag får med allt… Nörd? JAG? Nej nej, bara intresserad av att se mer av Visby…
Så vad bjuds vi sightseeingsugna på under 4 dagar ?

Litterär mordvandring
Guide på denna vandring är Lars Bäckman, inbiten deckarentusiast.

Dödens väg
Guide på denna vandring är Per Widerström, arkeolog vid Gotlands museum.

Brott & straff
Guide på denna vandring är Lars Kruthof, Gotlands museum.