Min vecka i deckarens tecken

Vi kan än en gång konstatera att sommaren är deckarens årstid. Inte bara på grund av att vi ligger på stränder eller i hängmattor med våra älskade mordgåtor, även de skilda TV kanalerna har fattat vad det är vi vill titta på under sommaren. Förra veckan missade jag en massa spännande avsnitt på grund av att jag var dåligt underrättad om vad som sändes. Bättring! tänkte jag, och bestämde mig för att jag denna vecka ska ligga steget före. Efter en snabb koll i TV-tablån kan jag konstatera att mina kvällar den stundande veckan ser ut som följer…

Måndag, kl 21.00, SVT 1 – Kommissarie Montalbano.

Tisdag, kl 21.00, SVT 1- Morden i Midsomer.

Onsdag, kl 20.00, TV 4 – Miss Marple.

Torsdag, 21.00, kanal 9 – Agatha Christie: ett karibiskt mord (ja, Persbrandt och ”Oskyldigt dömd” kommer i andra hand när jag måste välja mellan honom och Christie).

Fredag, 19.55, kanal 9 – Kommissarie Dalgliesh, följt av kommissarie Morse kl 21.00.

Lördag, 19.55, kanal 9 – Dalziel och Pasco.

Söndag, 21.00, TV 4+ – Poirot, två avsnitt i följd.

Ni kanske undrar om jag inte tänker göra någonting annat än att titta på TV under sommaren. Det fina vädret borde ju vara skäl nog att inte sitta inne framför TV:n. Svårt val det där… ska man hoppas på regn för att rättfärdiga TV tittandet?

Äntligen sommar! :)

Vilken helg! 🙂 Det verkar som om sommaren äntligen har kommit till Stockholm… Så nu har vi väl ytterligare en 5-6 soldagar kvar innan hösten kommer…

Igår, lördag, kröp jag omkring i skogarna kring Årsta havsbad med ett laddat gevär… visserligen bara laddat med paintballs men de kunde ge skador de med 😉

Idag, söndag, blev det dock lite mindre smärtsamt… började dagen med en picknick i Rållis 🙂

Hur härligt som helst… blev till och med för varmt i solen så det blev till att söka skydd under ett träd. Hade med mig två ljudböcker, både Kinesen av Mankell och The Shadow Rising av Jordan… hur soft som helst 🙂

Men vänta nu…

Förra veckan var Erica och jag i Rom, och efter att jag läst ut Sundowners gav jag mig på Pop Goes the Weasel av James Patterson. Jag har inte tidigare läst något av Patterson – trodde jag åtminstone.

När jag bara kommit några sidor in i boken tyckte jag nämligen att det där rollspelet som boken centreras runt nog ändå kändes fasligt bekant. Mycket riktigt: detaljer som jag tyckte mig minnas dök upp senare i boken. Men när, när, NÄR har jag läst den tidigare? Den finns inte i min bokhylla, möjligt att den finns i lådorna på vinden hemma hos mina föräldrar men jag tror inte det. Ett mysterium – som dessutom får mig att undra vilka andra böcker och författare jag läst utan att ha det ringaste minne av det!

Miss Marple: Why Didn’t They Ask Evans?

Det var Marple på TV4 igår igen. Jag tyckte det här avsnittet var helt ok, även om de hade ändrat väldigt mycket i handlingen igen… begriper inte riktigt varför de gjort vissa av ändringarna… Att de velat lägga till Miss Marple kan jag förstå, det lockar säkert väldigt många fler tevetittare… Men många av ändringarna rör inget Marple-relaterat. De verkar heller inte vara gjorda för att spara pengar på själva produktionen. Har de gjort dem för att personer som läst böckerna ska kunna se serien utan att kunna vara säkra på vad som kommer att hända? (eller vem mördaren/mördarna är med för den delen) 

Eller tror producenterna att de förbättrar storyn med sina ändringar?!

En repetition av Paul Charles Sötvatten

Tidigare i våras recenserade Jessica denna bok. Då även jag läste boken under våren, tänkte jag att det nu kunde vara läge för en repetition.

Jag var inte helt förtjust i översättningen (ett återkommande tema här på sidan) och funderade lite över hur det skulle vara att läsa Charles på engelska. Handlingen är det dock inget fel på. Christy Kennedy är en tedrickande polis i Camden Town, London. Han har just återgåt i tjänst efter en allvarlig olycka. Hans första uppgift blir att leda utredningen av en man som försvunnit spårlöst. Det tar dock inte lång stund innan fallet utvecklas till en mordutredning. Religion och musikaliska referenser blandas friskt, och musiken är också en stor del av Kennedys person. Vid en liten googling på författaren framkommer det också att han är verksam inom musikbranschen – föga förvånande!

Paul Charles var en för mig helt okänd författare, men hans huvudkaraktär Kennedy är absolut en bekantskap jag kan tänka mig att möta fler gånger. Det hade varit skoj att läsa någon tidigare bok så att man fårstår Kennedys lite struliga person. Som det nu är slängs man rätt in i hans liv… men som sagt, det ska bli skoj att följa honom genom fler böcker.