Good Behavior

good-behavior

Good Behavior är en tv-serie jag hittade av en slump när jag letade efter något nytt att titta på. Jag är glad att jag hittade den för den är riktigt bra, och deckarfans kommer att uppskatta den. Det är en ganska mörk serie där huvudpersonen har brister, men den här gången är det en kvinnlig huvudperson, vilket är trevligt som omväxling.

Michelle Dockery

Jag tittade aldrig på Downton Abbey och kände inte till Michelle Dockery sedan tidigare, men hennes prestation lyfter serien. Hon spelar mot en argentinsk skådespelare, som jag aldrig hade sett innan heller, men hans prestation är också enastående och kompletterar hennes perfekt – kemin går inte att förneka. Hon spelar en inbrottstjuv/bedragare som kämpar med missbruk och har precis blivit utsläppt från fängelse och hennes vägar korsar hans, en mystisk torped.

En serie för en regnig dag

En tv-kritiker jag brukade följa, Andy Greenwald, klagade på att de flesta nya serier äger rum i Los Angeles, New York, Washington DC, eller möjligtvis Chicago, men den här utspelar sig istället i en småstad i North Carolina och några av dess omgivande stater, vilket är uppfriskande, och skaparna använder miljön för att förmedla seriens känsla. Det är en perfekt serie för en regnig/snöig dag och jag rekommenderar den om du kan hitta en kanal/tjänst som sänder den*.

 

*I USA sänds serien på TNT.

Det här inlägget har översatts från engelska.

Läsåret 2016

goodreads-linda

2015 blev inte inskrivet i historieböckerna som ett år där läsningen stod i fokus. Som den bokmal jag ändå är beslutade jag mig för att ändra på det under 2016. Jag skapade ett goodreads konto för att mäta min läsning och satte mitt mål till 50 böcker, vilket jag tyckte att jag som en heltidsarbetande småbarnsmamma borde klara. Det är ju ändå mindre än en bok i veckan.

Så här gick det…

– 57 lästa böcker (målet nått!)

– 89% deckare

– 63% svenska författare

– 58% kvinnliga författare

Det är knappast någon överraskning att jag läser mest deckare och att jag gillar våra svenska författare. Däremot hade jag ingen aning om jag hade läst flest manliga eller kvinnliga författare, så 58% kvinnliga författare var en glad överraskning.

Kemisten

 

Strax innan jul fick jag Kemisten av Stephanie Meyer som framför allt är känd för den oerhört populära Twilight-sagan (vampyrböcker). Det var med en blandning av skepsis och nyfikenhet jag började läsa. Jag tillhör nämligen dem som inte är så förtjust i filmerna även om jag erkänner att jag inte läst böcker

 

En ung kvinna och före detta agent tvingas leva på ständig flykt med rigorösa säkerhetsanordningar. T.e.x sova med gasmask, olika förklädnader gift i örhängena mm. Som kemist och expert på ”blandningar” till förhör blev hon en belastning istället för en tillgång när hon fick reda på för mycket. En dag får hon ett erbjudande av sin f.d arbetsgivare som hon inte kan motstå. Hjälpa dem med att ”förhöra” en kille mot att få sitt gamla liv tillbaka. Frågan är om hon kan/bör lita på dem.

 

Det här föll inte riktigt mig i smaken. Det var för mycket romantik och för lite spänning. Grundregeln i en konspirationsthriller, som det här ändå kan räknas som, är att det ska finnas ett övervägande hot, gärna mot mänskligheten och helst en känsla av ”kan det vara så här på riktigt?” Den inföll inte. Jag tycker nog att den påminner lite om Nora Roberts böcker som också känns lite mer romantiska även om jag gissar att författaren kanske tänkte att huvudkaraktärens jobb som kemist med makabra arbetsuppgifter plus några rätt brutala scener skulle ge boken lite råhet. Gillar du Twilight-serien och kanske Nora Roberts kan du bortse från mina åsikter för förmodligen kommer du i så fall gilla den.