För några veckor sen fann jag mig helt uppslukad av en spansk serie som heter Grand Hotel. Serien börjar med ett mysterium och mord och sen avlöser mysterierna varandra. Fast, i ärlighetens namn är det mer en serie i likhet med Downton Abbey, Varuhuset och Dallas än deckarserier vi brukar skriva om här så är ni ute efter traditionella deckarserier/moderna deckarserier och ogillar serierna jag nämnde ovan? Sluta läs nu, annars är ni välkommen till Spanien!
Året är 1905 och vi befinner oss på ett tjusigt lyxhotell nära en liten ort som heter Cantaloa i Spanien. På hotellet härskar änkan Teresa vars man nyligen dött (under mystiska omständigheter). Under sig har hon sina tre barn, en hotelldirektör och en stor mängd tjänstefolk. Till hotellet kommer Julio, en ung man som letar efter sin syster: Hon ska ha arbetat på hotellet som hotellstäderska men har nu försvunnit. Vid ett ögonblickstillfälle tar Julio anställning som kypare för att ta reda på vad som har hänt systern.
Precis som i klassiker som Falcon Crest eller Dallas duggar familjehemligheter, svek, intriger och utpressningar tätt och precis som i Downton Abbey frasar aftonklänningarna bredvid pigornas trötta fötter. Klasskillnaden är total och hierarkin benhård men som väntat finns en kärlekshistoria över gränserna. ”Kyparen” Julio förälskar sig i den vackra dottern i familjen (Alicia) som, trots allt hon har att förlora, besvarar kärleken. Tyvärr ska hon ska giftas bort med hotelldirektören Don Diego.
Första säsongen har faktiskt en ganska ok kriminalhistoria. Vinkningarna till deckargenren är flera. Poliskommissarien som kallas in från storstaden har stora likheter med den briljanta Poirot och har en tölpig men godhjärtad konstapel till medhjälpare. I en säsong dyker även en ung Agatha Christie upp. Tredje säsongen är inte lika bra som de första, framför allt är mysterierna lite väl krystade, men vid det laget hade jag blivit så fäst vid karaktärerna att jag var tvungen att se hur det skulle gå.
Om den engelska överklassen största dygd är svalhet och behärskning så är spanjorerna av ett annat släkte. Det är underbart att se temperamentet, tårarna, grälen och passionen. För att inte tala om språket… Under de två veckor jag slukade alla dessa avsnitt var det som att jag i mitt huvud rabblade spanska ord och fraser. Smaka bara på namnet Julio med spanskt uttal och äkta passion. Jag grep varje minut jag kunde för att se vidare och verkligen levde mig verkligen in i denna spanska familj och hushåll. Medan övriga familjen såg på melodifestivalen satt jag bredvid i en egen fåtölj med min läsplatta och hörlurar och det blev många sena kvällar och trötta morgnar. Mina stackars kollegor på jobbet fick också sin dos av denna serie – vare sig de ville eller inte. När sista avsnittet var slut fick jag en tomhetskänsla som man kan få när något man varit så uppslukad i tar slut och man inte vet vad man ska göra härnäst.
Serien finns på Netflix i tre säsonger och hela 66 avsnitt! Vad sägs om en fiktiv resa till Spanien?
