Julklappstips för deckarnördar!

Idag gick jag in på Akademibokhandeln för att köpa en liten kalender till hushållet. Fyrtio minuter senare kom jag ut, utan kalender, men med en lång rad foton på vackra föremål jag önskar mig i julklapp… Förra året tillbringade jag julafton på en vit strand, så i år ska det firas dubbelt upp!

 

AMERIKANSK CRIME FICTION OCH FORMGIVNING

 

Efter att nyligen ha läst och recenserat megasuccén Gone Girl av Gillian Flynn blev jag väldigt nyfiken på hennes tidigare böcker. Jag var ganska kritisk mot den svenska översättningen av Gone Girl (nej, ”scrambled eggs” heter inte ”skramlade ägg” på svenska – även om exemplet kanske var bland de värsta). Och eftersom jag älskar att läsa engelska som originalspråk när jag väl gör det, kunde mina ögon inte undgå att lägga märke till den engelska pocketutgåvan av hennes Dark places. Alla tycker olika; vissa menar att Gone Girl helt klart är författarens bästa, medan andra tycker bättre om Sharp objects eller Dark places (Mörka platser). Är det förresten bara jag som inte hittar någon svensk översättning av Sharp objects? Underligt. Återstår iallafall att se vad jag tycker, men läsa godbiten på bilden bara måste jag göra.

Efter att i somras ha läst och recenserat första boken i Jeff Lindsays serie om seriemördaren och svärmorsdrömmen Dexter (Darkly dreaming Dexter) – på svenska – har jag tänkt flera gånger att jag måste läsa de andra böckerna också – på engelska. Speciellt nu när tv-serien för alltid är ett minne blott, efter att ha avslutats med ett hyfsat otillfredsställande slut… (ja, jag är fortfarande upprörd). Så idag stod de där framför mig på hyllan. De andra böckerna. Tyvärr inte just tvåan, men det hindrar mig inte från att önska mig den i julklapp.

Dreglade en stund framför engelska crimehyllan gjorde jag i alla fall. Det är något med den amerikanska formgivningen som jag lockas av. Dessa VÄLDIGT STORA BOKSTÄVER I PRÄGLING OCH FOLIERING (som det heter när det glänser och antingen buktar uppåt eller neråt), som numera finns även i Sverige men som aldrig blir riktigt samma sak här…

Är tanken förresten att läsarna sällan går fram till bokhyllan och därför ska kunna fånga upp författarnamn och titel på långt avstånd…? Fint är det i alla fall.

 

JULKLAPPSTIPS FÖR DECKARNÖRDAR!

 

Hittade även ett nytt sällskapsspel som jag måste ha! Jag har alltid varit den i familjen och umgängeskretsen som tvingat alla att spela Cluedo, men nu är det dags för något nytt. Ursäkta ljuspunkterna som inte gick att undvika. Klockrent julklappstips, både åt mig och åt alla andra crimenördar!

Julen har jag förresten redan påbörjat (eftersom november är en så onödig månad): glöggen inköpt, glitter till fönstren, cozy-christmas-doften sprider sig och imorgon ska det bakas lussekatter!

 

God jul önskar Kriss!

Recension: ”No regrets” av Ann Rule

No regrets: and other true cases” är bok nr 11 ur true-crime-drottningen Ann Rules serie om verkliga mordfall i USA. Min senaste Rulebok, ”Fatal friends, deadly neighbors” recenserade jag nyligen här på Deckarhuset, en högst angenäm upplevelse!

NO REGRETS

 

Även denna gång är jag mycket nöjd. Ann Rule är en mycket välkänd författare i USA och mindre känd i Sverige – men icke desto mindre underhållande. Hennes böcker finns att köpa på Adlibris och är perfekt sommarläsning för den som tycker om att läsa om verkliga mordfall på engelska (enkelt språk). Även denna gång består boken av en längre och flera kortare berättelser, den ena hemskare än den andra.

Jag är även nyfiken på hennes böcker som innehåller en enda, lång berättelse – kanske kommer man då ännu närmare bokens personer?

BERÄTTELSERNA

Den längre berättelsen, ”The sea captain”, handlar om kvinnokarlen kapten Rolf Neslund (norska rötter) som en vacker sensommardag år 1980 försvinner spårlöst från sitt eleganta hem på ön Lopez Island, Washington. Han är över 80 år gammal och bor tillsammans med sin fru Ruth. Men allt är inte så idylliskt som det verkar… Ruth är inte bara svartsjuk på Rolfs tidigare hustru, deras relation har även en tendens att bli väldigt våldsam, ibland till och med blodig. Ändå är saker och ting sällan som de ser ut att vara…

The runaway and the soldier” berättar om hur ett ungt par av en slump hittar ett skelett i de djupa skogarna i det vackra Snoqualmie Pass. Det tycks ha legat där under lång tid och som alltid när tid passerat blir arbetet för polisen så mycket svårare. Men speciella omständigheter får snart pusselbitarna att falla på plats för byborna i samhället inte långt därifrån.

Berättelsen ”A Very Bad Christmas” ger läsaren en chans att ta del av en ovanligt hjärtlös mördares inre tankar inför valet att mörda dem som står honom allra närmast…

Över lag är även detta en intressant, skrämmande och hemsk bok av Ann Rule och jag får mersmak så fort den tagit slut. Nästa gång ska jag läsa ”The Stranger Beside Me” om författarens egen erfarenhet av en av USA:s genom tiderna mest ökända seriemördare – Ted Bundy.

 

Men först, första boken om ”Dexter” (som senare blev älskad tv-serie) av Jeff Lindsay! Om den är hälften så spännande och bra som serien är jag mycket nöjd…

Du kan även snoka vidare om vilka andra makabra böcker jag tänker läsa i sommar, detta på min egen blogg, Bokdetektiven. Det blir en gudomlig blandning av blodig verklighet, mysig retropusseldeckare och tuffa mordkomplotter på självaste Bokmässan!

Fridens liljor! /Kriss

En obehaglig trend breder just nu ut sig på min arbetsplats

Allt fler av mina kollegor spenderar rasterna med att prata om det senaste mordet.

Nej, de är inte stammisar på Flashback, de har bara blivit besatta av ”Dexter”. Den lyriska stämning som uppstår vid kaffemaskinen är fascinerande, och då jag avslöjade att jag inte hade sett ett enda avsnitt i serien möttes jag av oförstående blickar och en mobb som blev oerhört mån om att sätta mig in i fenomenet Dexter.

En morgon då jag kom till mitt skrivbord fann jag detta.

 

Jag har nu inlett vad jag förstår kommer att bli ett Dextermaraton. Efter första avsnittet kunde jag konstatera att jag avskyr vinjetten, den är rent ut sagt motbjudande. Serien i sig verkade till en början ok men inte mer, och jag funderade på om det verkligen var värt att ägna mer tid åt detta. Jag nämnde detta vid nästa möte vid kaffemaskinen på jobbet, och möttes av ännu fler oförstående blickar. Jag var således tvungen att ge det ytterligare en chans. Och här är vi nu, ytterligare tre avsnitt in i första säsongen. Jag måste erkänna att suget efter att få se ytterligare ett avsnitt växer sig allt starkare. Jag har bara ett problem: aptiten. Jag har hittills lyckats se samtliga avsnitt i samband med måltid. Inte att rekommendera!

 

Kriminalserier hösten 2009

Stella Bonasera och Mac Taylor, brottsplatsundersökare, CSI New York.
Foto: CBS

Som vanligt är hösten fullspäckad med kriminalserier på tv, vilket kan vara skönt när de ruggiga höstkvällarna börjar närma sig. Det är faktiskt fullt möjligt att spendera 3-5 timmar per kväll, långt in på natten om man så vill, framför tvn och bara se kriminalserier. Här kommer lite tips på olika kriminalserier inför hösten samt en överblick över vilka serier som visas när och på vilken kanal.

Om någon har missat  de oerhört populära CSI-serierna (CSI, CSI NY och CSI Miami) där teknik och bevismaterialet är i fokus så rekommenderar jag att ni tar en titt! Min favorit är CSI NY men CSI Miami lär vara en av världens mest sedda program! Den har säsongspremiär på lördag 5/9

Ni som hellre vill att lösningen ska finnas i ”de små grå cellerna” och föredrar pusseldeckare kan pusta ut! Det går några avsnitt av Agatha Christies Poirot och en gammal säsong av Morden i Midsommer.

Kanal 9 kör som vanligt på lite äldre kriminalserier på söndagar, med den klassiska Sherlock holmes och Reginald Hills polisserie Ett fall för Dalziel & Pascoe.

För den som inte räds äckel är Dexter ett hett tips där huvudkaraktären är en sympatisk!? seriemördare. Den nya serien Livvakterna i Kanal 1 är jag skeptisk till men det återstår att se hur den artar sig.

En av mina favoriter är MONK, som kanske inte är den mest spännande serien men som har den absolut roligaste karaktären med sina tics och tvångstankar. Min andra favorit Spooks handlar om den brittiska underrättelsetjänsten MI5.

Vill du veta vilka tider och kanaler de olika serierna går kan du  klicka här! (pdf-fil)

Dessa oemotståndliga män…

Ja, dessa män, alltså… Tydligast är väl Colin Dexters kommissarie Morse: Är det överhuvudtaget någon kvinna, oberoende av ålder, som inte förälskat sig i Morse – i någon av böckerna? Och vad ser de i honom egentligen – en försupen, vresig gammal gubbe som inte gör en människa glad? Samma med Larssons Mikael Blomkvist: kvinnorna faller som furor (han är ju dock inte fullt lika otrevlig och försupen, men jag har ändå svårt att se charmen). Vet dock att jag har många vänner som inte alls håller med mig i Larsson-fallet och menar att det är ju nästan ingen som egentligen är kär i Blomkvist, men ändå… Fenomenet är vanligt förekommande i deckare – varför är det så?

P.S Tilläggas bör väl att jag gillar både Dexter och Larsson skarpt! Det är bara att just den här detaljen förbluffar mig… 🙂