Intervju – Jonas Moström

Intervjufrågor Deckarhuset – Jonas Moström

 

Hej Jonas, välkommen till Deckarhuset!

Foto: Ulla Montan

Foto: Ulla Montan

 

Jag har precis läst din senaste bok Skuggorna ruva och skrivit en recension som nu finns på Deckarhuset. Hur ser du generellt på recensioner? Vad betyder de för dig? Spelar de stor roll? Blir du nervös inför recensioner? Läser du dem?  Minns du någon recension som betytt mycket för dig eller påverkade dig mycket positivt eller negativt? Brukar du läsa recensioner om andras böcker?

Tack. Jag läser alla recensioner jag ser. Ofta får jag nya idéer om hur jag kan utveckla mitt skrivande. Lite pirrigt är det alltid innan – man vill ju att folk ska uppskatta det man kämpar så hårt för. Den recension jag minns bäst är när Dagens Nyheter skrev positivt om min debut DÖDENS PENDEL.

 

 

 

Du är ju också läkare. Arbetar du fortfarande som det och hur mycket? Hur ser en arbetsvecka ut för dig arbetsmässigt fördelat på arbete, skrivande, och fritid? Har du någon hobby (som inte har med böcker att göra)?

Jag arbetar halvtid som husläkare på Kungsholmen i Stockholm. Jag skriver hemma på förmiddagarna och går sedan till vårdcentralen. Det är en perfekt mix. Jag skriver bäst på morgonen och sedan vill jag ut och träffa mina kollegor och patienter (och få inspiration). Jag har ingen hobby men tycker om att se teveserier och gå på teater.

 

 

 

 

Vad fick dig att börja skriva och framför allt hur kommer det sig att det blev just deckare?
Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig. Jag har spelat lokalrevy, steppat och sänt in låtar till Melodifestivalen (ingen har kommit med). Inför min första bok hade jag en unik mordmetod som inte går att spåra. Jag arbetade på sjukhuset i Sundsvall och tänkte att en läkare och en polis vore en perfekt deckarduo. Deckare var självklart eftersom jag älskar spänning (Deckarhusets kommentar – i flera av Jonas böcker är läkaren Erik Jensen en av huvudpersonerna bredvid polisen Johan Axberg)

 

 

 

 

Jag brukar vilja föreställa mig författare när de arbetar. Var sitter du när du skriver? Hur ser det ut? Är det olika platser eller flexibelt? Arbetar du koncentrerat och disciplinerat vissa klockslag eller när andan faller på?


Helst sitter jag hemma vid mitt skrivbord från 08.00-11.00. Har även en laptop och jag skriver på caféer eller där möjlighet ges. Det viktiga är att skriva lite varje dag för att hålla igång maskineriet. Jag är väldigt disciplinerad (som alla författare som ger ut en bok per år).

 

 

 

 

Jag är lite extra nyfiken på just karaktärer just nu eftersom jag tänker att det måste vara svårt att hitta karaktärer som känns ”nya” om du förstår vad jag menar. Speciellt i deckargenren där det finns rätt mycket stereotyper (vilket nödvändigtvis inte är fel). Om man tänker på dina huvudkaraktärer i de senaste böckerna (Johan och Nathalie) hur kom du på dem?
Johan ”fanns” sedan Sundsvallsserien om 8 böcker. Han är en praktisk, bohemisk polis som efter år av singelliv bestämt sig för att bilda familj med sin ungdomskärlek Carolina. När jag bestämde mig för en ny serie behövde jag en person som var Johans konstrast. Det blev Nathalie Svensson som är en fåfäng, analytisk psykiatriker som vid 45-år ålder bestämmer sig för att skilja sig och leva livet som en fri kvinna.

 

 

 

 

I vilken ordning skapar du dina böcker eller sker det parallellt? T.ex. Intrig Ev. problem eller teman, karaktärer (specifika för boken inte huvudkaraktärer som följer med serien) miljö, dialog, något annat.
Varje bok måste ha något som är nytt. Efter 13 böcker är alla grepp använda så det gäller att finna lusten med en ny miljö, nya karaktärer eller teman (ofta skriver jag om ämnen kopplade till sjukvård).

 

Jag skriver först en översikt över personer, miljöer och väder. Sedan skriver jag en kapitelsynops med cliffhangers och allt. Sedan börjar själva skrivandet.

 

 

 

Gör du någon research inför dina böcker och hur mycket? Besöker du t.ex. platserna i boken?
Jag vill alltid besöka platsen jag skriver om. Det krävs för att få rätt känsla. Sedan finns ju alltid Googlemaps där man kan vandra runt och friska upp minnet.

 

 

 

Här kommer 5 snabba frågor som du gärna får utveckla men du får bara välja ett av alternativen!

 

Pusseldeckare eller hårdkokt

Pusseldeckare. Bättre hjärngymnastik och jag gillar inte spekulativt våld.

 

Sorterad bokhylla /osorterad bokhylla

Sorterad = tideffektivt. Tyvärr är det jobbigt att hålla ordning så hemma är det en intuitiv ordning = en fullständig röra

 

Arbeta bara som läkare / Arbeta bara som författare

Det optimala är växelbruket. Blir en bättre läkare av att skriva och tvärtom

 

Streamingtjänst eller Tablå-TV?

Streaming. Bättre utbud

 

Brittiska kriminalserier eller amerikanska kriminalserier

Jag är svag för amerikanska. Kanske för att det är längre från min vardag.

 

 

 

Vad driver dig att skriva? Är det att skapa en så bra mordgåta som möjligt, vill du få fram någon form av budskap, ren underhållning – det vill säga att så många som möjligt ska vilja läsa mina böcker, ”jag bara måste skriva”, en kombination eller något annat?
En kombination av alla svar. Jag vill ta upp för- och nackdelar med det ämne jag skriver om -ex aktiv dödshjälp. Överlåter till läsaren att känna och tänka.

 

 

 

Vad vill du att läsarna ska få med sig när de läser Skuggorna ruva?
Känslan av spänning, skildringen av stad kontra landsbygd, sympati för karaktärerna och även förstå de som avviker från det normala.

 

 

 

Om man bortser från den här senaste boken vilken bok är du mest nöjd med att du har skrivit?
Midnattsflickor som fick Stora Ljudbokspriset 2016. Det var roligt att återvända till min gamla studentstad Uppsala.

 

 

 

Vad läser du just nu?
Ulf Lundells VARDAGAR och MITTVATTEN av Arne Dahl

 

 

 

Om du ska läsa en bok och är ensam hemma en kväll vad läser du, var läser du, och har du något tillbehör (mat, dryck, musik i bakgrunden osv)
Ligger i soffan och läser. Äter aldrig när jag läser, det stör koncentrationen. Jag lyssnar ungefär en timme per dag på ljudböcker/poddar.

 

 

 

Hur ser du på alla bokbloggare jämfört med traditionella medier när det gäller att nå ut till folk?
Jag har ingen större koll, men man börjar bli en udda fågel som fortfarande har papperstidning kvar på frukostbordet. Bokbloggandet är bra för den demokratiska spridningen – alla som vill kan skriva vilket är fantastiskt.

 

 

 

Nämn en författare som…

 

…inspirerat dig – John Steinbeck

…du beundrar  – Jo Nesbö

…du tycker förtjänar lyftas fram mer – Pass jag tycker att de som är bra uppmärksammas. Jag har en väldigt allmängiltig smak.

…är överskattad  – Vill inte peka ut någon men det finns en hel del eftersom genren är så kommersiell.

…du skulle vilja träffa – Dennis Lehane

 

 

Nämn den bok som…

 

…du önskar du hade skrivit  – Mystic River av Dennis Lehane

…som alla borde läsa minst en gång – Möss och Människor av Steinbeck

…som påverkat dig allra mest – God natt Mister Tom av Michelle Magorian

 

 

 

Har du någon favoritkriminalserie eller film?
Favoriter kommer och går. De två första säsongerna av Homeland är fortfarande den bästa teveserie jag sett.

 

 

 

Vem fick det första exemplaret av en bok när din senaste bok kommer från tryckeriet (borträknat förlagsfolk)
Min svärmor Rose Lagercrantz

 

 

 

Kommer du till bokmässan i Göteborg? I så fall hoppas jag vi ses där!
Tyvärr. I år tar jag en paus efter 12 år i rad.

Skuggorna ruva…

skuggornaruvaDet känns lite fel att läsa den här boken nu i september… Boken utspelar sig i smällkalla Norrland med minus 30 grader i december. Jag har knappt hunnit vänja mig vid att det är höst och har ingen lust att bli påmind om mörkare tider. Ni ser ju själva, omslaget passar inte till vår gröna gräsmatta! Nåja, läsvärd är den helt klart och man kan ju alltid bunkra upp och spara den lagom tills lucia.

 

Jonas Moström har ju skrivit ganska många böcker och de flesta av dem med polisen Johan Axberg. De senaste fyra  (det här är den femte) böckerna har han haft lite fokus på en annan karaktär – Nathalie Svensson – en kvinnlig läkare/psykolog som precis som Johan Axberg ingår i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Johan men kan identifiera mig lite mer med Nathalie som jag gillar skarpt!  Annars kan jag tycka de andra karaktärerna i gruppen är lite klichéartade. Den stela rättsläkaren, den tuffa kvinnliga polisen, datageniet osv. De funkar  men känns inte så nyskapande.

 

Den här gången hamnar gruppen i jämtländska Svartviken, en håla i Norrlands inland. En tonårstjej har försvunnit på väg till sin egen kröning som ortens Lucia och det är något hon inte skulle ha missat för allt i världen.  På en liten ort känner alla alla och det verkar som om någon tog lagen i egna händer när flickans lärare, känd för att tafsa på tjejerna, hittas mördad någon dag efter försvinnandet. Till detta lägger vi två skilda föräldrar, en asylsökande pojkvän, en försmådd ex-pojkvän, flickans ärkerival i klassen, en karriärdriven journalist, byns ufo och en lokal polis som håller sina vänner bakom ryggen.

 

Det här är trivsam (om man nu kan kalla läsning om mord för trivsam) läsning för stunden. Det är lagom spännande och man påminns om den ibland otäcka dynamiken och hierarkin i en klass. Att vara tonåring är inte alltid en dans på rosor. Man kan ha tur eller otur med sin klass och sin roll i den. Det kan vara grupperingar, avundsjuka och stenhård konkurrens. Sen tillkommer lite rasism på det som givetvis är obehagligt. Annars är det alltid lika trevligt att följa Johan och Nathalie. Trots att Johan har sin flickvän där hemma kan jag inte låta bli att hoppas att de ska få till det under bokens gång.

 

Stort plus för de snygga omslagsbilderna som varit de senaste fem böckerna! Intervju med Jonas är på gång!

 

 

 

Dödsäsong

Dödsäsong

Dödsäsong är Johan Elfner & Mats Dahlquist debut och tanken är att det ska bli en trilogi. Jag blev lite nyfiken då den utspelar sig i den schweiziska skidorten Verbier där min bror brukade åka skidor som ung. Förstår att det finns något lockande i pudervita och orörda off-pist backar och det är onekligen en spännande miljö.

 

Det som slår mig med den här boken är att jag inte tyckte om någon av karaktärerna i boken. Alla är egoister och strävar efter ett lyxigare liv. Personligen skulle jag gå ett varv runt kvarteret för att undvika alla dessa personer både i nattklubbskön eller skidbackekön Vad har vi då? En lite mystisk maffiaboss och hans lite mer fysiska underhuggare tillika lokala klubbägaren, en advokat som är smart men lojal mot sin vän gangsterbossen, deras konkurrent med harang av samma kaliber, en empatilös bergsguide, ett par mycket bortskämda medelålders män som lever som om de vore 20 där den ena är värre än den andra när det gäller affärer, ett lika bortskämt barnbarn med kampsportskills, en bartender som tror han är guds gåva till kvinnorna,  en halvalkoholiserad halvdesperat kvinna (tror jag gillar henne mest) och så en ung man som satsar på en karriär som bedragare.

 

Intrigen är en aning förvirrande i början, man hoppar mellan alla karaktärer och olika länder, Amsterdam, Singapore, Verbier men de lyckas ändå få ihop en ganska snygg intrig som är brutal med rätt mycket svart humor och en ”oj så det blev” känsla.

 

Miljön fantastisk och beskrivningarna av pudersnöbackarna och de fantastiska åken är fina men inte blir jag direkt sugen på att åka till Verbier… men man får anta att det finns åtminstone några människor i Verbier som faktiskt är där för att njuta av skidåkning utan att fastna allt för mycket i kvällslivets lockelser och ett jetsetliv.

 

 

 

 

Falco – hårdkokt polisdeckare

falco

 

Falco är femte serien i Herkulesserien som är löst baserad på Herkules 12 stordåd.  Eftersom det handlar om fåglar gissar jag att den här boken är baserad på det 6:e stordådet – De Stymfaliska fåglarna. Författare till de första fyra böckerna är Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Den här boken har Mons skrivit ihop med Anna Karolina som är deckarförfattare och f.d. polis.

 

Zack hamnar mitt i ett terrordåd, träffar en gåtfull kvinna och någon verkar vilja sätta dit honom. En poliskollega och tidigare klasskamrat har försvunnit När de hittar honom mördad med rituella förtecken behöver de inte bara hitta hans mördare, de måste också ta reda på identiteten på informatören han var hanterare för.

 

Det här är en rätt klassisk hårdkokt deckarserie med femme fatals, grovt och klichéaktigt språk, machokultur, gangstervärld och så Zack – den stökiga hjälten som ensamvarg. Första sidorna imponerade inte men sen så körde det igång med en smäll! och jag sögs in i handlingen. Det går inte komma ifrån att det är väldigt spännande och bitvis mycket otäckt. Både morden och terrorhoten. Det är läskigt att tänka att vem som helst kan bli radikaliserad…. och att terrorhot nu är en del av vår vardag (speciellt om man bor i en  större stad). Anna Karolina verkar ha gjort ett bra jobb på så sätt att jag inte märker någon större skillnad i stil om man jämför med bok 1-4. Kan tänka mig att hon bidragit en hel del med information om polisvärlden.

 

Boken passar perfekt som present till en pojkvän eller vän som gillar hårdkokta böcker i stil med Jens Lapidus Snabba cash. Jag blev själv definitivt underhållen för stunden men hårdkokt är inte min favoritgenre och jag föredrar Mons Kallentofts Malin Forss-serie.

Intervju Mons Kallentoft & Anna Karolina

 

Vi fick en intervju med Mons Kallentoft och Anna Karolina som släpper boken Falco – den 5:e boken i Herkulesserien på måndag (11 juni – recension kommer då). Längst ner efter intervjun hittar ni också en tävling där du kan vinna  boken! 

 

Mons_Anna_.2

Foto: Thorn Ullgren

 

Mons: Du har ju tidigare skrivit med Markus Lutterman som valt att fokusera på egna projekt. Hur kommer det sig att du ville dela på skrivandet med Herkulesserien? Och vad var det som gjorde att du ville samarbeta med Anna?

 

Jag är väldigt mycket av en ensamvarg. Hade skrivit många, framgångsrika böcker, men ville fortsätta utveckla. Så jag ville öppna upp hela min skapandeprocess, slänga allt jag tog för givet, överbord. Och samarbeta.

 

Jag blev glad när Anna ville jobba ihop. Hon är en komplett författare. Intrig, karaktär, stil. Hon kan allt. Så är hon ju före detta polis vilket ger en fin autencitet till Falco.

 

Nu när vi jobbat med denna bok kan jag konstatera att hon har fin humor. Och verkar förstå min. Vilket hör till ovanligheterna…

 

 

 

Vad läser ni just nu?

 

Anna: Innan snön faller, Helena Kubicek Boye

 

Mons: The second girl, David Swinson

 

 

 

Anna: När du fick frågan av Mons om samarbetet (eller gick det till på något annat sätt) vad var din första tanke?

 

Det här kan bli grymt bra!

 

 

 

Herkules genomförde ju 12 stordåd och böckerna är ju löst baserade på stordåden. Är planen att göra 12 böcker?

 

Planen är tolv böcker, ett för varje storverk. Sedan kanske det blir mer. Vem vet? Herkules levde i myten vidare efter storverken.

 

 

 

Mons: Du har ju ett brinnande intresse för mat. På deckarhuset lägger vi ibland upp recept som passar till någon deckare/författare. Har du någon maträtt du tycker skulle passa till Herkulesserien?

 

För länge sedan i Frankrike åt man i Frankrike gärna entrecote med ostron. Denna rätt passar Herkulesserien och Zack. Potent och kraftfullt, men också sensuellt, elegant.

 

Deckarhusets kommentar: Vi ska se om vi hittar ett bra recept vi kan lägga upp under kategorin deckarmat

 

 

 

 

Har ni någon personlig favoritkaraktär i Falcoboken?

 

Anna: Ester – hon är inne i en tonårsfas när hormonerna spritter.

 

Mons: Rudolf – kul att kunna få en sådan karaktär att fungera. Blinda orakel blir lätt töntiga….

 

 

 

Anna: Du som är polis, handen på hjärtat, hur verklighetstrogen är boken egentligen?

 

Den är mycket verklighetstrogen, bakom kulisserna sker saker som folk – även poliser – inte har en aning om. Sedan går spänningen alltid före fakta – det är trots allt fiktion vi skriver.

 

 

 

Mons: du som befinner dig mycket utomlands, läser du mycket utländska deckare? Finns det någon deckarförfattare vars böcker du tycker skulle importeras till Sverige?

 

Se ovan: David Swinson är grym och borde översättas. Han är gammal mordutredare vid Washingtonpolisen och skriver med fin känsla. Jag läser i princip bara utländska deckare eftersom de inspirerar mig mer.

 

 

 

Hur ser er bokhylla/bokhyllor ut? Utseende, innehåll, antal och framförallt! Hur sorterar ni böckerna?

 

Anna: Mina böcker är utspridda i hela huset, huller om buller. Jag äger ingen bokhylla :-0

 

Mons: Jag har ett arbetsrum med hyllor längs väggarna. Och böcker överallt i lägenheten.

 

 

 

Lista era tre favorit: deckare (bok) deckarförfattare, kriminalserier och kriminalfilmer

 

Anna: Oj, så svårt. Spontansvar:

 

Böcker och författare: Prince of thieves av Chuck Hogan, Ghostman av Roger Hobbs, Snabba Cash av Jens Lapidus.

 

Film: The Town (Bokens titel Prince of thieves), Point Break, När lammen tystnar

 

Serier: La Casa de Papel, The Americans, Breaking Bad

 

Mons:

Böcker: Den svarta Dahlian, Djävul i blå klänning, Den stora sömnen

 

Film: French Connection 1 och 2, Copollas Avlyssningen, samt I asfaltens djungel av John Houston.

 

Serier: Sopranos, The Wire, Breaking bad

 

 

 

Vad vill ni att läsaren ska få med sig efter att ha läst Falco? (förutom en bra bokupplevelse så klart)

 

Anna: Se dig omkring: Vem i din omgivning håller på att bli radikaliserad i detta nu?

 

Mons: Instämmer med Anna. Och så ska man vara genomsvettig av spänning!

 

 

 

Ni skriver ju inom den hårdkokta genren, vad är det som ni gillar med den genren?

 

Anna: Språket och jargongen ligger närmast den miljö jag har jobbat i, så det känns naturligt. Dessutom innehåller genren karaktärer som blir personligt inblandade i brott. De är inte uppdelade i antingen ond eller god i samma utsträckning som i den klassiska romanen, utan här finns de egenskaperna i en och samma person. Det ger en rättvisare bild av människan. Och jag älskar att skriva och läsa om komplexa personer.

 

Mons: All konst, inklusive romankonsten, är poesi och konstruktion i förening. Jag skulle kunna skriva om vad som helst, i vilken form som helst. Till exempel om annans i formen av en an annans skal. Men det skulle nog bli tråkig läsning. Så våld och sex och tydlig struktur passar mig, som gillar att ha läsare, bättre.

 

 

 

Mons: När kommer nästa Malin Forss deckare?  Och vilket sinne kommer den handla om?

 

Den kommer i höst, i oktober, och heter Himmelskriket, den handlar om hörseln. En lite kille glöms kvar i en låst bil en het sommardag och ingen kan höra honom skrika….

 

 

 

Anna: Vad är ditt nästa egna bokprojekt?

 

Skriver just nu på sjätte delen i Herkulesserien, så egna bokprojekt har jag lagt på framtiden.

 

 

 

Beskriv kortfattat var lusten att skriva kommer ifrån?

 

Anna: När den ”perfekta storyn” poppar upp i huvudet infinner sig en euforisk känsla – förhoppningsvis håller den i sig under arbetets gång.

 

Mons: För mig handlar det 0,000% om lust. Jag är författare. konstnär. Det är mitt liv. Jag skriver varje dag, oavsett hur jag känner mig. Lust är för amatörer som inte begriper vilket commitment det är att vara konstnär. Det ska göra ont och vara plågsamt annars är det inte på riktigt.

 

 

 

Anna: Hur var det att skriva ihop med någon annan jämfört mot att skriva själv?

Det har varit härligt att kunna bolla idéer med någon som är lika insatt i intrigen som jag själv. Vi kan lösa knutarna tillsammans, ensam är inte alltid stark.

 

 

 

Mons: Om Herkulesserien blir TV-serie eller film vem skulle du vilja se i rollen som Zack?

 

Jag tycker det vore fint om Thimothée Chalamet kunde bygga upp sig femtio kilo muskler  och lära sig perfekt svenska! Han är cool. Och kan nog se hård ut om han får chansen.

 

Deckarhusets kommentar: Visste inte vem Thimothée Chalamet var så var tvungen att googla och jag instämmer med Mons (i alla fall utseendemässigt) han skulle passa perfekt med några kilo till!

 

 

 

Hur oroliga är ni över terrordåd där ni bor (Mallorca  och Malmö och påverkar det er vardag på något sätt?

 

Anna: Nu för tiden har jag alltid terrordåd i bakhuvudet när jag befinner mig i folkmassor. Men det hindrar mig inte från att göra saker.

 

Mons: Jag har det också alltid i bakhuvudet. mallorca är ett attraktivt mål för terrorister då det skulle ge stor uppmärksamhet att slå till på ett semesterparadis där människor ska ha det som bäst. Tyvärr tänker man på risken. Då har de på ett litet vis vunnit en liten seger.

 

 

Hur går det till rent praktiskt när ni skriver tillsammans men bor på olika ställen?

 

Anna: Skype och mejl löser det mesta.

 

Mons: Och så träffas vi ibland. Men skype och mejl viktigast.

 

 

Tävling – Vinn boken Falco

Blir du nyfiken på boken Falco som Mons och Anna skrivit? Svara då vår fråga och skicka in en motivering till tavling@deckarhuset.se varför just du vill vinna den här boken senast den 11 juni. Glöm inte skicka med namn och adress så förlaget, som skänker boken som vinst, kan skicka boken.

 

Fråga: Med vem skrev Mons Kallentoft de fyra första böckerna i Herkulesserien.

 

Viktigt att veta: 

Vi lagrar endast personuppgifter till dagen då vi utser vinnaren (12 juni). Vi använder uppgifterna endast till tävlingen och säljer inte vidare några uppgifter men delar med oss vinnarens uppgifter till bokförlaget så att de kan skicka vinsten. Vi raderar alla uppgifter vi fått in från er för den här tävlingen direkt efter tävlingens avslut. Ni kan kontakta oss om ni vill ha ett utdrag på de uppgifter vi har.

Syndabocken

syndabocken

Det är jobbigt att vara föräldraledig när det är högsommarvärme… verkligen.. =) Har spenderat x antal timmar med ljudbok eller bok i hängmattan och ibland på innealtanen när det helt enkelt blivit lite för varmt för Lilleman.

 

Äntligen är Sofie tillbaka med en ny Emma Sköld-deckare (nr 6). Den här boken handlar om en inbrottsvåg i Bromma och är otäck på det sättet att den visar hur både rasism och homofobi frodas i den välmående medelklassen. Dreven blir ofta läskiga på i forum och sociala medier. Ordet pöbel och Gated Community var ord som poppade upp i min hjärna. Det finns många som får agera syndabockar i den här boken för saker som de inte har skuld i även om ingen av dem är felfria. Den stackars tjuven (ja, man kan tycka synd om tjuvar), städerskan (Båda från öststaterna), Emma, tonårssonen som är det första offret och framför allt författaren till dagboken vi får följa genom boken. Fick definitivt klump i magen. Dessutom får Emma hot riktade mot sig.

 

Annars så är Sofie väldigt duktig på personbeskrivningar. Det skär i hjärtat när Nyllet blir avvisad och hur Emmas syster så tydligt har issues med Emma. När man blir upprörd och bara vill skrika till en bokkaraktär  ”Gå till en psykolog”  ”Ser du inte vad bra du egentligen har det” ”Släpp mobilen” då har en författare verkligen lyckats.

 

Om jag ska komma på något negativt om den här boken så kan jag tycka att stalkerstoryn kändes lite onödig men förstår att den ska bidra till lite extra spänning. Nu väntar åter en alldeles för lång väntan på nästa bok!

7 snabba recensioner

Det har varit lite skralt med recensioner i vår vilket beror på att jag och min sambo fick en liten bebis i mars. Dessutom försöker vi få till ett växthus =). Därför får det bli lite kortare recensioner av de böcker jag trots allt lyckats läsa (eller snarare lyssnat på) under våren.

 

8BD6B8B2-71A9-4FB5-ACB2-DBB7EDB9CB02

 

1793 av Niklas Natt och Dag

Jag har en förkärlek för historiska deckare och den här gjorde mig inte besviken! Fick lite känsla av Andrew Taylors historiska deckare när jag läser men med ett stort varningstecken för den som är kräsmagad och inte gillar brutala beskrivningar. Fylla, smuts, dekadens i både över och underklass skildras skoningslöst och i minsta detalj i denna ”Bellman noir”deckare. Cecil Winge är en döende man som får i uppdrag att lösa mordet på en man, eller snarare torso, som hittas i Fatburen (en sjö vid Södermalm där man slängde i all avföring). Till hjälp tar han Mickel Cardell, en stympad och alkoholiserad man plågad av hårda krigsår. Vi möter också Anna Stina en ung kvinna som blir oskyldigt anklagad för horeri. Boken är uppdelad i fyra delar och vi får följa Cecil, Mickel, Anna Stina och en ung man som är nyckeln till mordgåtan. Författaren måste ha gjort ett enormt research-arbete och miljöerna och karaktärerna är mycket välskildrade. Själva mordgåtan är precis som miljöskildringarna, makaber! men spännande med hemliga sällskap och bisarra detaljer.

 

Husdjuret av Camilla Grebe

Husdjuret utsågs till årets bästa deckare 2017 av Svenska Deckarakademin och det är en bra bok även om jag personligen tycker att Höstdåd av Anders de la Motte, som också var en av de nominerade, var snäppet bättre. Malin arbetar som vanlig polis i Katrineholm men får chansen att delta i en Cold case-utredning i sin hemort Ormberg. Utredningen kompliceras när man hittar liket av en kvinna på samma ställe och konflikter mellan folk på orten och ett flyktingboende trappas upp. När Malins kollega psykologen Hanne hittas förvirrad och nedkyld i skogen utan att kunna förklara var hennes partner, både i jobbet och privat tagit vägen, blir det riktigt komplicerat. Camilla Grebe har skickligt konstruerat boken ur tre perspektiv. Malin som kämpar med sina känslor inför familjen och hemorten. Jake, en förvirrad ung tonårspojke som försöker hitta sin identitet och Hanne vars dagbok Jake hittar och som vi får ta del av via hans ögon. Ett stort plus för slutet som både förvånar och knyter ihop alla trådar, en konst som deckarförfattare inte alltid behärskar lika bra.

 

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Polisen Charlie är en självdestruktiv polis som tvingas återvända till sin hemort för att lösa ett försvinnande av en ung flicka. Det här är en bra bok med riktigt bra psykologiska personbeskrivningar.  Precis som i flera andra andra deckare idag, skildrar den en bruksort på nedåtgående. En ort som de flesta verkar längta bort från. Det gjorde Charlie när hon växte upp (men inte blev hon lyckligare av att flytta till Sthlm) och det gör Annabelle som är den försvunna flickan och vars historia vi får följa parallellt med utredningen. Utöver en bra deckare är det också en mycket bra skildring av hur det är att växa upp som tonåring i en liten ort. Det finns rätt många likheter med Camilla Grebes Husdjuret. Husdjuret har bättre intrig och mordgåta och Annabelle är aningen bättre språkmässigt men båda skildrar karaktärerna och tonårstiden väldigt bra.

 

Maestro av Geir Tangen

Tangen var en ny bekantskap för mig men oj vilken debut! Full fart rakt igenom och som  gjord för att filmatiseras. Kan definitivt bli en internationell bestseller. En seriemördare som begår spektakulära mord härjar i den lilla norska staden Haugesund. Lotte Skeisvoll är utredningsledaren som får ansvar för att utreda morden som annonseras via den utbrände journalisten Viljar Ravn Gudmundsson. Varför mördaren väljer att skicka e-post med förvarning om kommande mord till Viljar är en gåta och Viljar är inte överdrivet förtjust i att hamna i centrum även om det gynnar hans karriär som innan morden var nere på bottennivåer. Parallellt får vi följa en ung man som begår ett stort misstag i jakten på att nå toppen i sitt ungdomsparti. Styrkan i den här boken är inte karaktärerna utan drivet och det spektakulära. Den är omöjlig att lägga ifrån sig även om det blir lite väl överdrivet i slutet och trådarna som knyts ihop känns lite tveksamma. Men, extra kul med många referenser till deckarvärlden vilket inte är så konstigt då Tangen har en stor blogg om deckare. Där kan man läsa att en ny bok i serien om journalisten Viljar och även om han är en stereotyp kommer jag inte kunna hålla mig från att vilja läsa den också.

 

Mitford morden – Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes

Gillar man Downton Abbey och böckerna av Nicola Upson och Jacqueline Winspear ska man absolut läsa den här boken. Konceptet är:  Ung kvinna kämpar för att bli/är självständig och hamnar i mordgåta med kopplingar till 1:a eller 2:a världskriget. Louise Canon är en fattig kvinna i London på 1920-talet med magra framtidsutsikter. Hon bor med sin mor som sliter hårt som tvätterska och sin farbror som får henne att göra saker mot sin vilja. Genom en slump får hon en liten chans att fly sin tillvaro och tar den. Hon hamnar som barnflicka hos familjen Mitford en adelsfamilj med 5 systrar och en bror och en bebis på väg. En sjuksköterska hittas mördad på ett tåg. Louise och den äldsta Mitfordsystern Nancy lyckas bli inblandade tillsammans med en ung man som arbetar på järnvägen. Mitford-systrarna har funnits i verkligheten och levde minst sagt spännande liv. De skapade rubriker var och en på sitt sätt. En var kommunist, en nazist, och  en fascist. En blev hönsuppfödare och två författare.  Helt ok bok men mer för miljöerna och persongalleriet skull än själva mordgåtan. Upson och Winspear är helt klart snäppet bättre i den här genren även om jag är nyfiken på bok nr 2 som är på gång (ska bli en serie).

 

Kvinnan på bänken av Anna Jansson

Det här är Anna Janssons 19:e bok om polisen Maria Wern. Det kan lätt bli lite uttjatat med långkörarserie men jag läser Anna Janssons böcker lite då och då och tycker fortfarande de är rätt charmiga. Jag älskar karaktären Maria Wern och man får inte glömma bort att Anna Jansson är skicklig på att skapa intriger och mordgåtor. En kontroversiell kvinnlig präst får hot riktade mot sig och en kvinna hittas mördad. När en av Marias kollegor blir misstänkt gör hon allt för att hjälpa honom och hitta den riktiga mördaren. Som vanligt lägger hon in en historisk händelse/sägen. I det här fallet ett urgammalt sällskap som dyrkade modergudinnan. I nutid får hon in det (tyvärr) ständigt aktuella ämnet kvinnomisshandel.

 

Utan mänskligt värde av Jenny Rogneby

Efter Lisbeth Salander har det kommit en rad udda och tuffa kvinnliga huvudkaraktärer i deckare. Emelie Schepps advokat Jana Berzelius är en av dem och Jenny Rognebys polis Leona Lindberg är en annan. Hon är definitivt inte som andra poliser och bryter mängder av tabun både på jobbet och privat. På sätt och vis har hon likheter med Leif GW Perssons Evert Bäckström fast utan humor för stelare person än Leona får man leta efter. Det här är tredje boken i serien och fler lär det bli med tanke på slutet… Leona har numera även ett förhållande med David från föregående bok och till sin chef Alexandras förtret vill högsta cheferna att hon går en chefsutbildning, något som inte intresserar Leona nämnvärt. Hon tragglar på med att försöka bli ekonomiskt oberoende men det går långsamt… alldeles för långsamt och snart tar hon större risker igen. Annars har hon fullt upp med att hitta de förövare som genomför olagliga organoperationer på samhällets mest utsatta personer, prostituerade, sinnessjuka och fattiga, och sen dumpar dem blödandes på gatan. Det upprör till och med den till synes hänsynslösa Leona. Det här är definitivt en av mina favoritserier för tillfället!