Den tunna blå linjen

 

18601510_10156222953731038_927603070_n

 

Så blev den Tunna blå linjen den fjärde och sista delen i Christoffer Carlsson serie om Leo Junker. Leo har hållit sig drogfri ett tag även om han, som  han själv säger. ”Någonting måste ersätta tabletterna, jag vet det, ett missbruk upphör inte så enkelt…” Livet fungerar men tomhetskänslan finns kvar. Så får han plötsligt ett meddelande från sin barndomsvän John Grim. Han som var hans bästa vän, och kanske alltid kommer att vara det, men som ändå gjort honom och hans älskade Sam så illa och som gick upp i rök året innan. Han vill att Leo ska gräva i ett fall som snart kommer hamna i arkiven. Frågan är varför? Känslan av att en baktanke lurar i mossen hindrar inte Leo från att ändå börja gräva…

 

Storymässigt är det här ett ”Cold Case” fall. En prostituerad kvinna med liknande bakgrund som Leo (faktum är att han har träffat kvinnan en gång i sin ungdom) mördades för fem år sedan. Ser man till serien som helhet så tycker jag nog att serien lätt hade kunnat avslutats i boken innan. Sen funderade jag ett varv till och insåg att Leo nog inte var klar mentalt i bok nr 3. Här får han ett avslut som kanske inte kan beskrivas som ett traditionellt lyckligt slut men som ändå blir ett trovärdigt avslut.

 

Ser man på serien i sin helhet är det en riktigt bra serie om utanförskap, hur miljö och uppväxt påverkar oss och hur komplicerat det kan vara med vänskapsband. Det är också en bra samhällsskildring. Livet och samhället kan naturligtvis ses ur många vinklar. Christoffer Carlsson är nog inte den som ligger och läser feel-good romaner eller själv-hjälps-böcker på kvällarna. I den här boken beskrivs flyktingvågen 2015 och paniken efter terrordåden i Paris. Obehagligt så klart men också obehagligt hur det i dag känns som vardag, efter att vi på något sätt vant oss vid terrordåd runt om kring oss.

Selfies

Facebook-20170509-102553

Har ni följt Deckarhuset ett tag vet ni att jag är ett stort fan av Jussi Adler-Olsens böcker om kommissarie Carl Merck och avdelning Q. De tre första böckerna sträckläste jag och karaktärerna är helt omöjliga att inte älska. Carl – En variant av GW Perssons Bäckström med ett motvilligt gott hjärta, Rose – en högintelligent assistent med minst sagt bräckligt psyke och Assads – den trofaste invandrarkillen med sina lärdomsord om kameler, lätt att avfärda men klok som få.

 

I den här boken får vi följa Carl och Assads kamp för att försöka hjälpa Rose som hamnat långt ner i en psykos. För er som tycker Rose är en gåta så levereras ett mörkt förflutet som förklarar en hel del.

 

Parallellt möter vi också 3 unga kvinnor som alla har något gemensamt. De är flitiga H&M-besökare, vill få ut så mycket av livet i form med minimal insats och är alla väl bekanta med det danska bidragssystemet. På socialtjänsten arbetar Annelie med just bidrag. Annelie är en medelålders grå kvinna som alltid gjort rätt för sig, arbetat hårt, och som från början var idealist men som blivit allt mer cynisk. Givetvis korsar avdelning Q och dessa kvinnors vägar och det blir en blodig sammandrabbning.

 

Selfies är den 7:e i serien och är precis den nytändning de flesta bokserier behöver efter 6 böcker. Temat är angeläget och brotten minst sagt spektakulära. Sträckläsning, andan i halsen och ilska över hur vissa handlingar i historien kan ge ekon för framtida generationer.

 

Missa inte vår intervju med Jussi Adler-Olsen som kommer snart!

 

 

Viskande skuggor –

IMG_4174

 

Viskande skuggor är en roman av Jan-Philipp Sendker, en västerländsk författare som bott och arbetat flera år i Asien.  Som så många andra böcker idag lanseras denna bok som thriller fast det kanske mest är en kärleksroman. Jag är verkligen kluven till blandningen av genrer. Visst finns det några författare som lyckas med konststycket att blanda men ofta blir det lite si så där med  en halvbra kärlekshistoria, och en halvbra thriller. Jag är rädd för att det här inte är ett undantag.

 

Den tysk/amerikansk journalisten Paul är sedan många år tillbaka bosatt i Hong Kong där han levde med sin fru och barn men så drabbades familjen av det värsta tänkbara. Sonen dör och Paul går under av sorg. Han isolerar sig ensam på en ö som en eremit tills han en dag stöter på en amerikansk kvinna som är i nöd. Hennes son har försvunnit och hon ber om hans hjälp. Motvilligt dras han in i en härva som sakta tar hon ur den sorgbubbla han befunnit sig i  som öppnar upp för att kunna våga älska igen. Till sin hjälp för själva thrillerdelen, har han sin gamla vån Zhang som arbetar inom den kinesiska polisen. Genom Zhang får vi en inblick i den kinesiska vardagen och verkligheten där kulturrevolutionen och dess påverkan fortfarande präglar Kina.

 

Jag tycker man kan dela in den här boken i tre volika kategorier. Antingen så läser man den som en roman som handlar om kärlek och sorg. Man kan också se det som en thriller om man fokuserar på själva brottet i boken. Själv anser jag att behållningen av boken var  skildringen av ett land/länder/världsdel jag tyvärr inte vet så mycket om. Jag vet i alla fall att den tid som lades på Asien på historielektionerna när jag gick i skolan var minst sagt knapphändig och att jag har läst på tok för lite litteratur från asiatiska länder. Min första inblick som kändes ”på riktigt” var Qui Xiaolongs deckare som jag tycker både är bra deckare men också skildrar Kina på ett intressant och informativt sätt.

 

Om man är ute efter att få en skildring av det kinesiska samhället serverat med en kriminalgåta och jämför den här boken med Xialongs böcker så tycker jag att Xialongs böcker är bättre. Det går inte att komma i från att det känns mer trovärdigt, när en författare skriver om sitt eget land än en västerländsk person ska skriva om Asien. Risken för exotism är för stor.

 

 

 

Spansk dramaserie med mysterium

31 För några veckor sen fann jag mig helt uppslukad av en spansk serie som heter Grand Hotel. Serien börjar med ett mysterium och mord och sen avlöser mysterierna varandra. Fast, i ärlighetens namn är det mer en serie i likhet med Downton Abbey, Varuhuset och Dallas än deckarserier vi brukar skriva om här så är ni ute efter traditionella deckarserier/moderna deckarserier och ogillar serierna jag nämnde ovan? Sluta läs nu, annars är ni välkommen till Spanien!

 

Året är 1905 och vi befinner oss på ett tjusigt lyxhotell nära en liten ort som heter Cantaloa i Spanien. På hotellet härskar änkan Teresa vars man nyligen dött (under mystiska omständigheter). Under sig har hon sina tre barn, en hotelldirektör och en stor mängd tjänstefolk. Till hotellet kommer Julio, en ung man som letar efter sin syster: Hon ska ha arbetat på hotellet som hotellstäderska men har nu försvunnit. Vid ett ögonblickstillfälle tar Julio anställning som kypare för att ta reda på vad som har hänt systern.

 

Precis som i klassiker som Falcon Crest eller Dallas duggar familjehemligheter, svek, intriger och utpressningar tätt och precis som i Downton Abbey frasar aftonklänningarna bredvid pigornas trötta fötter. Klasskillnaden är total och hierarkin benhård men som väntat finns en kärlekshistoria över gränserna. ”Kyparen” Julio förälskar sig i den vackra dottern i familjen (Alicia) som, trots allt hon har att förlora, besvarar kärleken. Tyvärr ska hon ska giftas bort med hotelldirektören Don Diego.

 

Första säsongen har faktiskt en ganska ok kriminalhistoria. Vinkningarna till deckargenren är flera. Poliskommissarien som kallas in från storstaden har stora likheter med den briljanta Poirot och har en tölpig men godhjärtad konstapel till medhjälpare. I en säsong dyker även en ung Agatha Christie upp. Tredje säsongen är inte lika bra som de första, framför allt är mysterierna lite väl krystade, men vid det laget hade jag blivit så fäst vid karaktärerna att jag var tvungen att se hur det skulle gå.

 

Om den engelska överklassen största dygd är svalhet och behärskning så är spanjorerna av ett annat släkte. Det är underbart att se temperamentet, tårarna, grälen och passionen. För att inte tala om språket… Under de två veckor jag slukade alla dessa avsnitt var det som att jag i mitt huvud rabblade spanska ord och fraser. Smaka bara på namnet Julio med spanskt uttal och äkta passion. Jag grep varje minut jag kunde för att se vidare och verkligen levde mig verkligen in i denna spanska familj och hushåll. Medan övriga familjen såg på melodifestivalen satt jag bredvid i en egen fåtölj med min läsplatta och hörlurar och det blev många sena kvällar och trötta morgnar. Mina stackars kollegor på jobbet fick också sin dos av denna serie – vare sig de ville eller inte. När sista avsnittet var slut fick jag en tomhetskänsla som man kan få när något man varit så uppslukad i tar slut och man inte vet vad man ska göra härnäst.

 

Serien finns på Netflix i tre säsonger och hela 66 avsnitt! Vad sägs om en fiktiv resa till Spanien?

I en mörk, mörk skog av Ruth Ware

i-en-mork-mork-skog

Oväntad inbjudan

Den tillbakadragna deckarförfattaren Leonora (”Nora”) får en oväntad inbjudan till en möhippa under en helg i ett hus ute i skogen. Möhippan är för Claire, en barndomsvän som hon inte har sett eller pratat med på tio år, och hon har inte fått någon inbjudan till bröllopet. Hon tänker först inte gå, men lovar till slut en annan vän som är bjuden att hon ska komma.

Något hemskt händer och Nora vaknar upp på sjukhuset, men hon kommer inte ihåg hur hon kom dit. Hon hör människor utanför dörren prata om ett mord, men ingen berättar något för henne. Hennes fragmenterade minnen från helgen blandas med händelser från tiden före och efter möhippan.

Psykologisk thriller

Det här är Wares debut och den är lysande! Det är en psykologisk thriller som har en opålitlig berättare precis som vi älskade i Gone Girl och Kvinnan på tåget. Den är lätt att läsa och man ifrågasätter hela tiden vem man kan lita på. Det verkar som Reese Witherspoon ev. kommer producera en film baserad på boken. Den vill jag se!

Svensk pusseldeckare i 50-talsmiljö

9789100168735Traditionella pusseldeckare blir allt ovanliga i hybrid-deckarens era men plötsligt så dyker det upp en! Författare är journalisten Marie Bengts som kommer från Småland men nu bor i Stockholm. En sax i hjärtat är hennes debutroman. Året är 1957 och vi befinner oss i en by någonstans i Småland.

 

Vad är egentligen en pusseldeckare? Är det här en pusseldeckare?

1. Tillräckligt med fakta och ledtrådar ska presenteras för läsaren så att läsaren har en möjlighet att lösa fallet själv. – Check!
Boken myllrar av misstänkta personer och alla har verkar ha ett motiv för mordet.

2. Falska ledtrådar ska planteras ut (så kallade Red Herrings). Check!
Blev lurad av en…

3. En pusseldeckare är uppdelad i två händelsesekvenser – A och B.
A behandlar skeendet till och med brottet. B behandlar det som sker efter att brottet har skett. Romanen startar alltid med en presentation av detektiven som sedan blir presenterad ett fall (B). Resten av händelsesekvens B går ut på att detektiven/läsaren ska lista ut vad som hände under händelsesekvens A. Det vill säga det som ledde fram till brottet. – Check!

5. Mordgåtan är i centrum vanligtvis på bekostnad av karaktärerna och motiv. – Delvis
I den här boken tycker jag nog att karaktärerna får lite mer utrymme än i traditionella pusseldeckare.

6.  Detektiven löser brottet med hjälp av logik och använder hjärnan före knytnävarna. – Check!

 

Hannah Lönn
Vår huvudrollsinnehavare är den färgstarka klädskaparen (om än kämpande sådan) Hannah Lönn från Stockholm som återvänder till landet för att hjälpa sin faster Lilly som skadat foten. Hannah gör storstilad entré i sin lilla bil och kör nästan ner en bybo på cykel. Hannah är smart, självständig, feminist, singel och drivande.  Till sin hjälp (fast ibland stjälper hon) har hon sin faster och så klart polisen och hans medhjälpare.

Efter att Hannah och fastern hittat mordoffret på köksgolvet i sitt hem med en sax i hjärtat tvingar Hannah sig in i utredningen när hon förstår att ingen i byn talar sanning och att alla är överens om att ”det minsann inte kan vara någon i byn som är mördare! Det måste vara någon utomstående” Detta trots att offret Asta lade sig i allt och alla i byn vare sig de ville eller och visste hemligheter om de flesta. Många av byborna till och med hatade henne….

 

Personer/misstänkta

  • Familjen i handelsboden Man (skrytpelle), fru (skvallertant nr 1) och dotter (Naiv tjej som blir Hannahs förtrogna)
  • Konditor-fröken som inte verkar ha alla hästar hemma
  • Alkoholiserad man, uppoffrande och hårt arbetande fru, mannens snyltgästande bror och en inneboende luffare i smedjan
  • Ida på backen – en gammal ”trollpacka” som fixar allt från salvor till hembränt
  • Aggresiv bonde + fru och son (sonen är snyggast i byn)
  • Bonde + fru och dotter (byns förförerska)
  • Rik kvinna med man borta (byns ”fina” dam som är sval som ”Grace Kelly”)

 

Författaren verkar ha stenkoll på genren och ger ett flertal vinkningar till Agatha Christie, Dorothy L. Sayers m.fl. Det är en skickligt ihopsatt pusseldeckare med många intressanta karaktärer. Personligen saknar jag lite glamour och måste erkänna att jag är lite förtjust i herrgårdsmiljöer eller andra lyxiga miljöer och känner mig mindre bekväm med bondgårdar och detaljerade beskrivningar av ko-lukt, stekt fläsk och svettiga karlar. Men det är oerhört svenskt och stor nostalgistämpel på det hela för den som älskar 50-talet. Det som jag blev mest förtjust i är att författaren har lagt ett lager av feminism över det hela (kan passera obemärkt för den som vill/inte förstår) som gör att man får lite perspektiv på saker och ting. Jag är i alla fall tacksam över att jag växte upp på 80-90-talet och inte 50-talet där kvinnor kämpade hårt för både det ena och andra. Rätten att välja bort barn, rätten att behålla ett barn, traditionella könsroller som gjorde att kvinnor slet ihjäl sig, självständighet, att välja om man vill gifta sig och med vem o.s.v. Tummen upp för mig! Jag läser gärna fler böcker om Hannah Lönn men då gärna i storstads-miljö!

Big Little Lies

Big Little Lies är en miniserie som sänds på HBO. Den är baserad på den bästsäljande boken Stora små lögner (Big Little Lies) av Liane Moriarty. Den är kuslig och bra. Om du inte har sett den redan, så rekommenderar jag den. Den har en fantastiska rollista: Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley, Laura Dern, Alexander Skarsgård, Adam Scott, James Tupper, och Zoë Kravitz.

Trailern

Skärm eller papper?

Jag kunde inte hålla mig utan läste boken efter att ha sett det första avsnittet, och det här är ett av få fall där jag tycker att skärmversionen är bättre än pappersversionen. Självklart får du reda på mer av karaktärernas bakgrund och känslor i boken, men det är förståligt. Det har bara varit några få uppenbara skillnader mellan de två än så länge och det kommer bli interessant att se hur resten utspelar sig på skärmen.

 

Big Little Lies hade premiär på HBO den 19 februari.