Den gränslöse

dengranslose

Bästa danska kriminalförfattaren

I mina ögon är det ingen tvekan vem som är kung i Danmark. Jag ser fram emot varje ny bok i Jussi-Adler Olsens serie om avdelning Q lika mycket som en ny säsong av Downton Abbey.  Den gränslöse är nr 6 i ordningen av 10 planerade.

New Age

Är temat i den här boken. Mörck och hans team blir kontaktad av polismannen Habersaat  från Bornholm som vill ha deras hjälp med ett gammalt fall som polisen avfärdade som en smitningsolycka men som Habersaat är övertygad om är ett mordfall. Alla ledtrådar leder till en karismatisk man som dyrkar solen och som medvetet eller omedvetet styr och påverkar hela sin omgivning.

Psykologi och humor

Som vanligt blandar Adler-Olsen sina mycket underhållande huvudpersoner, som till stor del är karikatyrer, med en kunskap och känsla för hur man skildrar människor ur ett psykologiskt perspektiv. Avdelning Q är en liten grupp som löser gamla fall. Chefen för gruppen är Carl Mörck som stuvats ner i polishusets källare med sin avdelning då han anses vara svår att jobba med.  Mörck är cynisk till naturen men med en ofrivillig godhet. Till sin hjälp har han Assad som blandar kamel-humor med en hemlig och mörk? bakgrund och Rose.  En komplex dubbelnatur som är bitsk och effektiv som få. Nytilskottet Gorden, påprackad av cheferna uppifrån, är inte den smartaste i gänget men börjar sakta komma in i gänget.

Filmerna

De två första böckerna Kvinnan i rummet och Fasanjägarna har filmatiserats. Av någon obegriplig anledning har de inte visats på svenska biografer! Detta trots att svenska Fares Fares spelas Assad och Nikolaj Lie Kaas spelar Carl Mörck. Ja, snyggingen från Brottet, säsong 3. Av en lika obegriplig anledning har jag inte sett dem än men ska nog köra ett riktig filmkväll med filmerna inom en snar framtid och då kommer jag givetvis recensera dem också.

Kungamördaren av Hans-Olov Öberg

Detta är tredje boken i serien med Elias Fagervik och Benny Modigh. Första boken, Djävulens tonsteg, är utan tvekan min favorit. Den var annorlunda, originell och väldigt jordnära. Huvudpersonen Elias Fagervik var endast ett barn i denna bok (som utspelade sig på 70-talet).

I uppföljaren, Någon att lita på, som utspelade sig på 80-talet hade Elias hunnit växa till sig. Handlingen var inte längre lika originell och definitivt inte jordnära utan istället blev vi serverade en mer traditionell thriller med högt tempo och en handling, som likt 80-talet, hade svårt att hålla fötterna på jorden.

 

Nu i den tredje boken, som utspelar sig i slutet av 90-talet, har vi lämnat planeten jorden. Handlingen svävar någonstans i gränslandet mot surrealism. På många sätt och vis liknar den de klassiska deckarna som kom ut på bio i slutet av 90-talet början av 2000-talet. Det var på den tiden det bara fanns två olika typer av deckare/thriller, de med en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde 90% av utbudet) och de utan en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde de resterande 10%). Kungamördaren här till den första kategorin.

 

Om man ser på Kungamördaren som en fristående bok hade jag nog inte reflekterat så mycket över den. Jag hade definitivt läst ut den, den är skriven med driv och innehåller onekligen en hel del spänning. Men sedan hade jag nog glömt bort den. Men nu ser jag inte Hans-Olov Öbergs Fagervik-serie som fristående böcker. För mig är de, likt Sagan om ringen, en bok uppdelad i tre delar. Ur det synsättet blir Kungamördaren mycket mer intressant.

 

Handlingen

Jag tänker inte gå in på handlingen (av titeln går det utmärkt att gissa sig till vad den kretsar kring) av den enkla anledningen att den faktiskt inte är så viktig i den här boken. Istället är det, framför allt, Elias Fagerviks psykiska tillstånd som står i centrum. Detta är en psykologisk thriller, med stark betoning på psykologisk.

 

Detta är definitivt en serie mycket läsvärda böcker, framför allt till er som redan läst många svenska deckare och är sugna på något nytt!

Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk

det hänger en ängel

Det hänger en ängel ensam i skogen

En sexårig flicka hittas död, hängande i ett träd i skogen. Hon har en skolväska på ryggen och en lapp om halsen: ”Jag reser ensam.” Kriminalkommissarie Holger Munch får hand om fallet. Den f.d. mordutredaren Mia Krüger har bosatt sig på en enslig ö långt ute i skärgården och planerar att ta sitt liv. Holger Munch inser att han behöver hennes hjälp och övertalar henne att återvända till polisen. Väl tillbaka upptäcker Mia något de andra missat; den döda flickan har en etta inristad på nageln. Hon förstår genast att det betyder att fler barn riskerar att dö.

Huvudpersonerna

Mia Krügers tvillingsyster är död och utan henne ser hon ingen mening med livet. Själv dödade hon mannen hon höll ansvarig, men det läkte inga sår. Mia är en mycket trasig person, men hon har en intuition som är ovärderlig för Oslopolisen. Det finns helt klart drag av Lisbeth Salander hos henne. Hackerkunskaperna besitter dock den nyanställda Gabriel Mørk. Tillsammans med Holger Munch kommer de mördaren på spåren och undersökningen blir farlig på ett högst personligt plan.

Vill ha mer

Boken är riktigt bra men kunde varit ännu bättre. Det är flera karaktärer och villospår som kunde ha använts annorlunda. Att barn försvinner/mördas är naturligtvis fruktansvärt men trots det får jag aldrig den där knuten i maggropen. Trots det så gillar jag boken skarpt och jag ser fram emot kommande delar i serien.

Todesurteil (Dödsdom)

Österrikisk deckare

När jag var i Wien för ett tag sen kunde jag inte låta bli att spana in lite lokala deckare på originalspråk. Jag fastnade för Österrikaren Andreas Grubers deckare Todesurteil. För ungefär 100 år sedan var jag Au-pair i Österrike och lärde mig tyska (med wieneraccent) men den var aningen ringrostig så det tog ett tag att läsa boken. Tyvärr verkar boken inte vara översatt till svenska eller engelska men min uppmaning är att läsa deckare på originalspråk om man kan speciellt om man är ute och reser och får en koppling till landet och kanske kan känna igen olika miljöer.

Maarten S. Sneijders

Todesurteil är andra boken som handlar om Maarten S. Sneijder. En holländsk profilerare verksam i Wiesbaden som lärare på en polishögskola. Maarten är högpresterande och duktig på sitt jobb men en skitstövel som person. Som parhäst finns Sabine Nemez. En ung student som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt, impulsiv och envis. Parallellt får vi följa ett fall i Wien där någon kidnappar och dödar unga flickor. Där följer vi åklagare Melanie Dietz

Spännande polisthriller i högt tempo

Så kan man sammanfatta den här boken. Den är underhållande med  raskt tempo. Jag gillar karaktärerna även om liknande karaktärer återfinns i många deckare – medelålders arbetsnarkoman med trassligt och privatliv och en hetsig ung kvinna. Därför gillar jag att författaren slängt in Melanie Dietz som bidrar med lite mjukhet och mogenhet. Hennes terapihund ger ett extra plus. Intrigen knyts ihop fint, dock med en extra twist för mycket på slutet.

Mer deckare från Wien

Vill man läsa mer deckare från Österrike kan jag rekommendera Martin Ambrosch deckare Spuren des Bösen. Böckerna blev en deckarserie som visades i SVT i våras (I ondskans spår). Handlar om förhörsspecialisten och psykiatern Dr Richard Broch som hjälper polisen i Wien med en del fall. Broch har en flera likheter med Maarten S. Sneijders.

Hitchcock-kvälllar i sommar

Man missar lite när man har semester. Därför har jag missat att SVT har Hitchcock-kvällar på fredagar under sommaren. 6 filmer visas plus filmen Hitchcock från 2012 som är en kärlekshistoria mellan Hitchcock och hans fru.

Jag tycker att det hade varit bättre om de visat filmerna under ruggiga höst/vinterkvällar men men. Väl värda att se är de i alla fall!

Nedan får ni lite smakprov på filmerna. Gillar hur Hitchcock ofta låter en Voice-over eller huvudrollsinnehavare (ofta James Stewart) ”berätta” om filmen i trailerna. Notera också att Hitchcocks filmer nästan alltid baseras på litterära verk. En del av filmerna finns också i fullformat på Youtube om inte SVTs tider passar.

 

Mannen som visste för mycket (1956) – Visas fredag 31 juli 21.45

Hitchcock spelade in den här filmen redan 1934 men han gjorde en del ändringar. Hitchcocks favorit James Stewart  har återigen huvudrollen ihop med Doris Day. Titeln kommer från G.K Chesterton titel till en samling noveller men intrigen har ingenting med någon av novellerna i boken att göra.

 

 

En studie i brott (Vertigo 1958) – Visas fredag 7 augusti 21.45

En av mina favoriter av Hitchcock. Baserad på en fransk kriminalroman från 1954 av Pierre Boileau och Pierre Ayraud.

 

 

Hitchcock (2012) – Visas fredag 14 augusti 21.45
Psycho (1960) – Visas fredag 14 augusti 23.25

Hitchcock-sommaren avslutas med en dramafilm om Hitchcock, med Anthony Hopkins och Helen Mirren i huvudrollerna, följt av Hitchcocks mest kända film – Psycho som är baserad på en spänningsroman av Robert Bloch från 1959. Fortfarande läskig med ett av världens mest läskiga och kända ljud i duschscenen…

 

 

 

Repet (1948) – Redan visats

Filmen är baserad på en pjäs av Patrick Hamilton som i sin tur löst baserade pjäsen på ett verkligt mordfall Leopold & Loeb, två unga män som 1924 mördade än 14-årig pojke ”Det perfekta brottet” för att visa deras överlägsna intelligens. Inte min favorit-Hitchcock men obehagligt tema och mördare.

 

 

Fönstret åt gården (Rear Window 1954) – Redan visats

Baserad på en novell av Cornell Woolrich 1942. Idag känns inte filmen superspännande men det är många filmer som i efterhand har tagit efter temat. Bakgården är spektakulär eftersom Hitchcock lät bygga hela bakgården som en gigantisk kuliss med tre sidor där skådespelare agerar ”live” samtidigt. Grace Kelly visar upp ett antal vackra kreationer i filmen och man förstår hur hon kunde bli en filmikon. Det mesta av ljudet, inklusive musiken. Soundtracket innehåller en rad kända 50-talslåtar som t.ex varianter av That´s amore och Mona Lisa.

 

 

Frenzy (1972) – Redan visats

En av Hitchocks sista filmer och en av 3 som utspelar sig i England. Jag föredrar filmerna fram till 60-talet. 70-talet passar på något sätt inte Hitchcocks anda… gillar den gammeldagsa känslan. Många kritiker däremot tycker att den här är en av de bästa av Hitcocks filmer. Baserad på romanen Goodbye Piccadilly, Farewell Leicester Square av Arthur La Bern.

 

 

Sommartips: Linda

Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem

Film- och tv-manusförfattaren Stefan Ahnhem (han har bl.a. skrivit manus till serier som Wallander och Irene Huss) har tagit steget in i bokvärlden och han gör det med bravur. 

Polisen Fabian Risk återvänder till sin barndomsstad Helsingborg och blir snabbt indragen i ett mordfall. På mordplatsen hittar man ett gammalt klassfoto där offrets ansikte kryssats över. Klassfotot är från Fabians egen högstadieklass vilket höjer insatsen ytterligare då någon verkar vara ute efter fler på fotot.

Ger boken mersmak så kom efterföljaren Den nionde graven ut nyligen. Jag har inte läst den ännu så den får följa med på min semester.

Intervju med Anna Lihammer

foto: Johanna Jeansson

Anna Lihammer är fil. dr i Historisk arkeologi. I januari 2014 debuterade Lihammer som skönlitterär författare med den historiska kriminalromanen Medan mörkret faller. Den blev kritikerrosad och prisbelönt som Årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin. Sedan mars 2015 är hon aktuell med uppföljaren Än skyddar natten. 

 

Välkommen Anna Lihammer!

Du är både författare och är arkeolog. Vad är det som har gjort att du har valt att kombinera dessa två yrkesområden?

Jag tror att nyfikenheten är roten till båda sakerna. Både i mitt arbete som arkeolog och i mitt skrivande drivs jag av nyfikenhet. Av att vilja veta mer, av att vilja förstå, av att hitta oväntade kopplingar mellan olika saker.

 

Hur började din författarkarriär?

Allt började faktiskt med en populärvetenskaplig bok om arkeologi – Arkeologiska upptäckter i Sverige – som handlar om spännande arkeologiska fynd. Men efter ännu en fackbok, den gången om vikingatiden, fick jag lust att skriva något annat…

 

Tror du att din bakgrund som arkeolog har påverkat dig att skriva just en historisk detektivroman?

Ja, det tror jag. Kanske har det också påverkat mitt sätt att skriva i stort, eller i varje fall hur jag skapar en berättelse. Jag brukar beskriva arkeologi som ett sätt att se på världen. Ett sätt där man sätter samman fragment och materiella lämningar till en berättelse om det som en gång varit.

 

Sedan är ju deckare en genre som ofta utmärks av väldigt bra miljöskildringar, något som också liknar arkeologin på sitt sätt.

 

 I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dem?

Kanske kan man säga att de handlar om vad man är beredd att göra för att nå sina mål i en värld som slits sönder, men också om vad man är beredd att göra för varandra. 

 

 Huvudpersonen Carl Hell är ganska speciell. Kan du berätta lite om honom och hur gick det till när du skapade karaktären?

Carl försöker vara en god människa. Han är det nog också, men samtidigt är han en ganska sluten och tystlåten person och omgivningen inser inte alltid hans goda avsikter.

 

Carl och Maria Gustavsson arbetar tillsammans, därför att han vill det. Egentligen har han aldrig frågat henne vad hon vill, vilket nog kan tänkas vara ganska tidstypiskt. Maria tycker att han gett henne oväntade möjligheter, men deras förhållande till varandra är inte precis skavfritt. Tvärtom.

 

 Vad är det som fascinerar dig speciellt med tiden som dina båda böcker utspelar sig i?

Den stora frågan som jag ställer mig när jag ser på 1930-talet är: Hur kunde det gå så här? Och hur var det att leva i en samhällsutveckling präglad av växande nazism och krigshot?  

 

 Hur väl känner du till miljöerna i böckerna i verkligheten?

Jag har besökt de flesta miljöer som böckerna berättar om (de som finns på riktigt). Stockholm, Uppsala, Berlin, Torshälla… En del av dem känner jag kanske till bättre än de andra.

 

 Hur lång tid tog det dig att slutföra dina böcker och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Det är egentligen väldigt svårt att säga hur lång tid det tagit. Själva skrivandet tog kanske inte så jättelång tid, men då hade jag å andra sidan funderat på dem ganska länge. Som arkeolog har jag arbetat en hel del med lämningar från den tiden, bland annat med flyktingläger för människor som flydde till Sverige undan andra världskrigets fasor, med medeltida stadskvarter som bombats sönder i Tyskland och med lämningar efter människor som institutionaliserats på vad som på den tiden kallades ”sinnessjukhus”.

 

 Jag upplever din bok som en slags uppgörelse med normer under en tid, som med våra ögon mätt, är ganska förlegad, hur förhöll du dig till t.ex. synen på sterilisering, könsdiskriminering osv? Hade du ett behov av att förklara sådana företeelser för en modern läsare?

Jag tror det är svårt att föreställa sig hur det var att leva i trettiotalets samhälle. Hur annorlunda det var, inte minst när det gällde de personliga möjligheterna.

 

De flesta människor hade inte den typ av val vi har idag utan kön, samhällsklass, rasbiologiska föreställningar dikterade villkoren för ens liv.

 

Däremot tror jag det går att föreställa sig hur det skulle vara att utsättas för ett sådant förtryck. Att inte själv kunna välja vem man vill vara utan bli sorterad av andra. Och i en samhällsutveckling där den sorteringen plötsligt får förödande och förfärliga konsekvenser för ens liv.

 

 Titeln: Medan mörkret faller kan man tolka närmast som en metaforisk beskrivning av boken, hur tänkte du själv när du valde titeln?

För mig anspelar tiden på hur mörkret föll över Europa. Hur det var att leva i den utvecklingen, vad man valde att se och vad man valde att blunda för.

 

 Har du några författarförebilder, och i så fall varför?

Jag tycker om t ex Christopher Isherwood, som i sina böcker lyckas kombinera en distans med en närvaro som är så påtaglig.

 

Hans berättelser om det sena tjugotalets och det tidiga trettiotalets Berlin – samlade i Berlin Stories – är fantastiska.

 

 Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut?

Dels så antecknar jag mycket för hand, gärna vandrande kring i de miljöer som boken ska handla om. När jag skriver gör jag det allra helst uppkrupen i soffan med datorn i knät.

 

 Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?

Jag tycker nog om allting. Det är fantastiskt att tänka ut intrigen och skapa karaktärerna, men sedan allt eftersom skrivandet går framåt så är det som om de får ett eget liv och bryter sig ut ur de roller som jag gett dem. Inte sällan blir resultatet något helt annat än det jag tänkte mig från början. 

 

 Vad läser du själv för böcker?

Jag läser väldigt blandat. Facklitteratur, skönlitteratur och de flesta genrer. Tycker nog att det är själva variationen som är det roliga.

 

 Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?

Det är så klart roligt med positiva recensioner. Men det är framför allt spännande att läsa hur andra uppfattat det man skrivit. Har jag lyckats förmedla vad jag ville ha sagt? Har man gjort egna berättelser/bilder utifrån det skrivna och hur skiljer sig dem från mina egna? Vad kan jag lära mig?

 

 Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

Mitt tips är att våga.

 

 Vi väntar med spänning på din nästa bok och måste fråga om det är planerat att bli fler historiska deckare med Carl Hell och Maria Gustavsson i framtiden?

Just nu håller jag på med en tredje del i samma serie som Medan mörkret faller och Än skyddar natten.

 

Stort tack för att du tog dig tid och lycka till med dina kommande projekt!