Ny thriller av Åsa Schwarz

FullSizeRender Åsa Schwarz är säkerhetskonsult och krönikör och blev i år utnämnd till årets säkerhetsprofil. Hon har tidigare skrivit Nefilim-serien om miljöaktivisten Nova Baracker, med lite övernaturliga inslag, och senast boken Lust. Den här boken är mer av en traditionell thriller (inget övernaturligt) med fokus på digital säkerhet. I och med IT-skandalen som redan fällt två ministrar så känns boken högst aktuell och det är alltid ett bra tecken för en thriller.

 

Huvudpersonen i boken är Rebecka. En internationellt känd IT-profil som har fått äran att vara bärare av en av de sju nycklarna till Internet. Sju personer från hela världen uppdaterar systemet som kontrollerar trafiken på Internet. Utan dem skulle olika makter med egna agendor kunna styra om trafiken vilket skulle skapa kaos i världen. När alla sju nyckelbärare blir utsatta för attacker samtidigt och Rebecka undkommer med nöd och näppe inser hon att hon måste fly. Nu måste hon se till att nyckeln hålls i säkerhet i minst sju dagars tills nya nycklar kan skapas. Hon måste också se till att hennes familj inte utsätts för fara och försöka ta reda på vem som låg bakom attacken.

 

Jag tänker mig att det måste ha varit svårt att skriva en bok om digital säkerhet när man är så insatt. För oss som inte är så insatta har man ju ingen aning om vad som är rimligt och vilka termer som gäller. Skulle hon använt sig av hacker-språk skulle det bli obegripligt men vilken nivå ska man lägga sig på? Jag tycker hon lyckas ganska bra och det är extra spännande att det faktiskt finns en svensk ”Nyckelbärare” i verkligheten.

 

En bra thriller får en att tänka ”Shit! Det här skulle verkligen kunna hända” I alla fall medan man läser boken (efteråt kanske man ser en och annan logisk lucka) Det är det som gör författare som Dan Brown så bra. I den här boken finns det några saker som stör logiken medan man läser vilket det drar ner betyget en aning. Men, det här är verkligen något som skulle kunna hända i verkligheten, jag sträckläste boken (alltid är ett bra betyg) och det aktuella ämnet gör den extra intressant.

Luften är fri – del 3 i Kouplan-serien

 

IMG_51411För några veckor sen fick jag ett erbjudande om att recensera Luften är fri i pocketversion. Den  verkade lite intressant, eller snarare så var jag lite nyfiken på Sara Lövestam som är författare till den här serien. För många kanske hon mest är känd som krönikör, ungdomsförfattare eller boken Grejen med verb. Hur skulle hon funka som deckarförfattare? Det var jag nyfiken på. Jag insåg snabbt att man var tvungen att läsa de två första böckerna för att få ut så mycket som möjligt av boken (förlagen skriver nästan alltid ”fristående” men de är ju väldigt sällan det i praktiken…) 2015 debuterade hon som deckarförfattare med Sanning med modifikation, strax efter kom Önska kostar ingenting och förra året den här boken – Luften är fri. Nu i höst kommer den fjärde och sista delen Finns det hjärterum. Serien är rätt kritikerrosad även om den breda massan inte riktigt hittat till böckerna. Luften är fri var nominerad till bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2016.

 

Lite som jag misstänkte så är Sara Lövestam inte främst deckarförfattare. Hon är en skicklig författare, inget snack om saken och språkligt är det en dröm! (så är hon ju också språkexpert), men de här böckerna är inte superspännande ur ett kriminalperspektiv, inte heller är själva fallen så fantastiska. Nej, Sara Lövestam gör som Katarina Wennstam. Hon använder sig av deckargenren för att lyfta fram något annat. Katarina lyfter fram våld mot kvinnor. Sara använder sig av genren för att lyfta fram asylsökande och papperslösa människors situation i Sverige. Efter att ha läst de här böckerna ser man gissningsvis (förhoppningsvis) lite annorlunda på deras situation. Hon ger dessa unga personer en kropp, själ och röst så att man inte kan värja sig.

 

Kort sammanfattat handlar serien om Kouplan, en papperslös kille som har spenderat flera år i Sverige och som arbetat stenhårt med att lära sig svenska och hur det svenska samhället fungerar. Först som asylsökande och sedan som illegal flykting efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Han för en hård kamp för att överleva både fysiskt och psykiskt. Då han jobbat som journalist i sitt hemland Iran lägger han ut en annons (första boken) som privatdetektiv och de här böckerna handlar om de få fall han lyckligtvis får och som ger honom några slantar. I Luften är fri är det en kvinna som vill att han ska undersöka om hennes man är otrogen. Det är inte lätt att klara av ett detektivuppdrag utan bil, pengar till SL-kort eller en telefon som kan ladda ur när som helst. I den här boken blir han dessutom hemlös men han hankar sig fram med lite tur och lite hjälp av medmänniskor på vägen.

 

Jag skrev tidigare att böckerna inte är så spännande ur ett kriminalperspektiv. Behållningen med själva fallen ligger i gestaltningen av personerna och psykologin bakom dessa personer. Det som är riktigt spännande är att se om och hur Kouplan kommer att klara sig undan myndigheterna de 16 dagar han har kvar innan han har rätt att söka asyl igen. Att leva i ständig skräck för att bli upptäckt är svårt att föreställa sig, närmast obegripligt, men Sara Lövestam kommer nog så nära man kan.

 

 

Intervju – Jussi Adler-Olsen

Jussi Adler-Olsen

Jussi Adler-Olsen

Välkommen till Deckarhuset Jussi Adler-Olsen!

Svaren på denna intervju är på danska. Föredrar du engelska så har vi översatt hela intervjun till engelska på vår internationella version av Deckarhuset TheCrimeHouse.com

Du är ju mest känd för dina böcker om Carl Mörck och avdelning Q vid Köpenhamnspolisen. Hur skulle du beskriva serien för de som inte känner till dina böcker?
Afdeling Q er både en række (serie) romaner, der hver især (var för sig) er en krimithriller, men sammenlagt er én lang roman, der først og fremmest dreje sig (handlar) om Carl Mørck og hans to assistenter Assad og Rose og sidst tilkomne Gordon. Hver enkelt nøgle-(nyckel) figur i serien har sin egen historie, som lidt efter lidt bliver afsløret (avslöjas). I ”Selfies” afslærer jeg Roses historie.
Denne basis historie spinder sig omkring særskilte kriminal- og spændingshistorier for hver enkelt episoder (varje bok) i den lange serie, som er tæt bundet sammen med Carl Mørcks skæbne (karaktär), nemlig episoden, hvor en af hans kolleger blev dræbt og en anden kollega, som vi lærer at kende igennem serien – Hardy – bliver alvorligt såret.

 

En av de saker jag är mest nyfiken på när det gäller författare är hur de skriver? Var och hur skriver du dina deckare? Arbetar du 8-5, på natten, vid ett skrivbord, i sängen, osv…?
’Bedste tidspunkter’ til at skrive i findes ikke, for jeg arbejder bedst ’altid’, men ikke alltid lige hårdt. Selvfølgelig (Självklart) kan man have en deadline, men ellers (annars) skal man tage sig den tid, det nu tager. Jeg kan fx vælge at arbejde med en svær halv side, jeg mangler at redigere færdig, en hel dag, mens jeg en anden dag med lethed skriver ti (tio) sider. Det er ikke mængden af sider den pågældende dag, det kommer an på, men intensiteten i den enkelte side.  Tidligere arbejdede jeg bedst om natten i arkitektlampens skær, men sådan er det ikke mere. Jeg arbejder, når jeg har tid til at skrive, og altid til noget vidunderligt musik. Jeg tager bare hovedtelefoner (hörlurar) på, og så skriver jeg.

 

Kan du nämna 3 författare du ser upp till och varför?
John Steinbeck er min absolutte favorit, og jeg har netop (precis) besøgt hans barndomshjem i Salinas, Californien.  Hans skrivestil har været en stor inspiration for mig. Og selvfølgelig skal Sjöwall og Wahlöö også nævnes (nämnas). Efter min mening skylder alle skandinaviske krimi og thriller forfattere dem en stor tak for den inspiration, de har givet, takket være deres enestående dialoger  og den fine og delikate blanding af sociale og politiske emner, de flettede ind i deres plats (story). Endelig skal også klassikere som Charles Dickens og Victor Hugo nævnes . Dem kan jeg læse igen og igen.

 

Hur kom det sig att du började skriva deckare? Var det självklart att du skulle bli författare?
Jeg var så heldig, (lyckligt lottad) at min far på et meget tidlig tidspunkt sagde til mig ”du har mange talenter, Jussi. Prøv dem af én efter én.” Det gjorde jeg. I 1980 besluttede jeg at prøve om jeg kunne skrive og boede i Holland med min kone (fru) i ½ år, hvor jeg skrev min første roman. Formålet var at teste, om jeg kunne. Det syntes (tyckte) jeg og begyndte at tro på denne levevej, men syntes også, at det var for tidligt i livet at satse på det. Først i 1987, hvor jeg havde fået defineret slottet til ”Alfabethuset” kastede jeg mig ud i at blive forfatter med min kones fulde støtte.

 

Du har jo minst sagt ett blandat CV och jag tycker man får in det mesta av dina erfarenheter i dina böcker. Psykologi, Serieböcker, politik, filmvetare, redaktör, komponist og utgivare. Om du skulle beskriva dig själv, vad skulle du presentera dig som?
Evigt nysgerrig (vetgirig) og søgende efter nye kreative udfordringer (utmaningar)

 

Läsarfråga: Var fick du inspiration till karaktären Rose?
Jeg havde Carl og Assad og deres indbyrdes forhold (inbördes förhållanden) og mange hemmeligheder, men det var ikke nok. Jeg havde brug for en karakter, der kunne skabe kaos, og så fandt jeg på Rose. Hendes personlighed har fået egenskaber og handlingsmønstre frem i Carl og Assad, som vi ellers ikke ville have oplevet. Det er netop (just) samspillet mellem disse tre – og senere også med Gordon – at der kommer rigtig liv i karaktererne.

 

Eftersom du har läst filmvetenskap så gisser jag att du har bra koll på genren inom film. Nämn två av de bästa thrillers du sett och varför.
”Ransom” og ”No Way Out” med deres overraskende slutninger og hæsblæsende og intelligente drive.

 

Läsarfråga: Hur gammal är Carl Mörck egentligen?
Hans fødselsdag er:  8. juli 1965

 

Appropå film, hur stor påverkan har du haft på de böcker du skrivit som har filmatiserats? Fick du välja vem du ville skulle spela Carl, Assad och Rose?
Jeg har ikke haft nogen indflydelse på de film, som Zentropa har livet (gjort).

 

Jag har precis lyssnat på Selfies som är lite annorlunda mot de andra böckerna i serien. Den här är mycket mer mörkare och lite mer surrealistisk. Något som är väldigt tydligt i boken är din samhällskritik mot det danska bidragssystemet och de samhällsproblem som uppstår när många unga personer växer upp i lättja och en känsla av att de förtjänar allt utan att behöva arbeta för något. Hur ser du att man skulle kunna lösa detta? Är det dokusåpornas fel? Eller Curlingföräldrar? Eller något annat? Och vad tror är lösningen?
Ja, de unge kvinder og deres liv kan virke grotesk. Men de eksisterer, og for mig er de et symbol på den egocentrering, vor tid er ramt af. Igennem de senere år synes det, som om samfundet har vænnet sig til, at alting først og fremmest handler om, at lige netop JEG kan få tilfredsstillet mine personlige behov fremfor andres, hvis behov ellers  (även om andras behove) er større. Nutidens dyder handler ikke længere om at udvise empati eller hensyntagen over for andre, end dem, der står en nærmest, – og jo bedre og mere markant, man kan iscenesætte sig selv, des bedre. Hvad er løsningen? Bare jeg vidste, hvordan man fremtryller større empati for andre, så var vi kommet langt. Men forældre har et stort ansvar. Løsningen er selvfølgelig, at de arbejder mindre, så de kan komme tættere på deres børn og vise dem, at nærvær og tolerance er vigtigere end ambitioner og karriere.

 

Kan du rangordna  ”ingredienserna” i en deckare efter vad du tycker är viktigast:

1  –  Bra story  –  her tænker jeg først og fremmest på et godt plot
2  –  Bra språk – god og autentisk dialog er vigtig
3  –  Dybe, intressanta och genomarbetade karaktärer
4  –  Spänning
5  –  At man arbejder hårdt for læseren, så historie, personer og locations ikke er set før.

 

Hur många böcker om avdelning Q planerar du? Och har du redan klart för dig vad nästa bok ska handla om?
Serien kommer til at være på ti romaner ialt. Vi er nu kommet til langsomt at afsløre (avslöja) hovedpersonernes hemmeligheder. I Q7 kommer vi ind i hovedet på Rose og i Q8, som jeg arbejder på lige nu (just nu) , er det Assads hemmeligheder – eller i hvert fald nogle af dem – der bliver afsløret.  I Q9 kommer turen til Carls hemmeligheder og i Q10 bliver hele serien bundet sammen, så man reelt kan læse hele serien som én lang roman i ti kapitler.

 

Slutligen: Vad läser du just nu? Följer du någon Tv-serie och i så fall vilken?
For tiden læser jeg ikke andet end det, jeg skal læse i forbindelse med min research, men jeg elsker at se film og TV serier.  Min hustru og jeg har i mange år set mindst én film eller et par episoder af en TV-serie hver aften. ”Designated Survivor”, ”House of Cards”, ”Modern Family” osv. i en lang række, for amerikanske TV-serier er lige nu i særklasse. Den seneste spillefilm, der slog mig bagover var ”Lion”. Super smuk, (vacker) eminent instrueret, rørende spillet. En sand oplevelse.

 

Tack Jussi!
Jussi kommer för övrigt till Bokmässan i Göteborg i höst för den som vill se/lyssna på honom där.

Den tunna blå linjen

 

18601510_10156222953731038_927603070_n

 

Så blev den Tunna blå linjen den fjärde och sista delen i Christoffer Carlsson serie om Leo Junker. Leo har hållit sig drogfri ett tag även om han, som  han själv säger. ”Någonting måste ersätta tabletterna, jag vet det, ett missbruk upphör inte så enkelt…” Livet fungerar men tomhetskänslan finns kvar. Så får han plötsligt ett meddelande från sin barndomsvän John Grim. Han som var hans bästa vän, och kanske alltid kommer att vara det, men som ändå gjort honom och hans älskade Sam så illa och som gick upp i rök året innan. Han vill att Leo ska gräva i ett fall som snart kommer hamna i arkiven. Frågan är varför? Känslan av att en baktanke lurar i mossen hindrar inte Leo från att ändå börja gräva…

 

Storymässigt är det här ett ”Cold Case” fall. En prostituerad kvinna med liknande bakgrund som Leo (faktum är att han har träffat kvinnan en gång i sin ungdom) mördades för fem år sedan. Ser man till serien som helhet så tycker jag nog att serien lätt hade kunnat avslutats i boken innan. Sen funderade jag ett varv till och insåg att Leo nog inte var klar mentalt i bok nr 3. Här får han ett avslut som kanske inte kan beskrivas som ett traditionellt lyckligt slut men som ändå blir ett trovärdigt avslut.

 

Ser man på serien i sin helhet är det en riktigt bra serie om utanförskap, hur miljö och uppväxt påverkar oss och hur komplicerat det kan vara med vänskapsband. Det är också en bra samhällsskildring. Livet och samhället kan naturligtvis ses ur många vinklar. Christoffer Carlsson är nog inte den som ligger och läser feel-good romaner eller själv-hjälps-böcker på kvällarna. I den här boken beskrivs flyktingvågen 2015 och paniken efter terrordåden i Paris. Obehagligt så klart men också obehagligt hur det i dag känns som vardag, efter att vi på något sätt vant oss vid terrordåd runt om kring oss.

Selfies

Facebook-20170509-102553

Har ni följt Deckarhuset ett tag vet ni att jag är ett stort fan av Jussi Adler-Olsens böcker om kommissarie Carl Merck och avdelning Q. De tre första böckerna sträckläste jag och karaktärerna är helt omöjliga att inte älska. Carl – En variant av GW Perssons Bäckström med ett motvilligt gott hjärta, Rose – en högintelligent assistent med minst sagt bräckligt psyke och Assads – den trofaste invandrarkillen med sina lärdomsord om kameler, lätt att avfärda men klok som få.

 

I den här boken får vi följa Carl och Assads kamp för att försöka hjälpa Rose som hamnat långt ner i en psykos. För er som tycker Rose är en gåta så levereras ett mörkt förflutet som förklarar en hel del.

 

Parallellt möter vi också 3 unga kvinnor som alla har något gemensamt. De är flitiga H&M-besökare, vill få ut så mycket av livet i form med minimal insats och är alla väl bekanta med det danska bidragssystemet. På socialtjänsten arbetar Annelie med just bidrag. Annelie är en medelålders grå kvinna som alltid gjort rätt för sig, arbetat hårt, och som från början var idealist men som blivit allt mer cynisk. Givetvis korsar avdelning Q och dessa kvinnors vägar och det blir en blodig sammandrabbning.

 

Selfies är den 7:e i serien och är precis den nytändning de flesta bokserier behöver efter 6 böcker. Temat är angeläget och brotten minst sagt spektakulära. Sträckläsning, andan i halsen och ilska över hur vissa handlingar i historien kan ge ekon för framtida generationer.

 

Missa inte vår intervju med Jussi Adler-Olsen som kommer snart!

 

 

Viskande skuggor –

IMG_4174

 

Viskande skuggor är en roman av Jan-Philipp Sendker, en västerländsk författare som bott och arbetat flera år i Asien.  Som så många andra böcker idag lanseras denna bok som thriller fast det kanske mest är en kärleksroman. Jag är verkligen kluven till blandningen av genrer. Visst finns det några författare som lyckas med konststycket att blanda men ofta blir det lite si så där med  en halvbra kärlekshistoria, och en halvbra thriller. Jag är rädd för att det här inte är ett undantag.

 

Den tysk/amerikansk journalisten Paul är sedan många år tillbaka bosatt i Hong Kong där han levde med sin fru och barn men så drabbades familjen av det värsta tänkbara. Sonen dör och Paul går under av sorg. Han isolerar sig ensam på en ö som en eremit tills han en dag stöter på en amerikansk kvinna som är i nöd. Hennes son har försvunnit och hon ber om hans hjälp. Motvilligt dras han in i en härva som sakta tar hon ur den sorgbubbla han befunnit sig i  som öppnar upp för att kunna våga älska igen. Till sin hjälp för själva thrillerdelen, har han sin gamla vån Zhang som arbetar inom den kinesiska polisen. Genom Zhang får vi en inblick i den kinesiska vardagen och verkligheten där kulturrevolutionen och dess påverkan fortfarande präglar Kina.

 

Jag tycker man kan dela in den här boken i tre volika kategorier. Antingen så läser man den som en roman som handlar om kärlek och sorg. Man kan också se det som en thriller om man fokuserar på själva brottet i boken. Själv anser jag att behållningen av boken var  skildringen av ett land/länder/världsdel jag tyvärr inte vet så mycket om. Jag vet i alla fall att den tid som lades på Asien på historielektionerna när jag gick i skolan var minst sagt knapphändig och att jag har läst på tok för lite litteratur från asiatiska länder. Min första inblick som kändes ”på riktigt” var Qui Xiaolongs deckare som jag tycker både är bra deckare men också skildrar Kina på ett intressant och informativt sätt.

 

Om man är ute efter att få en skildring av det kinesiska samhället serverat med en kriminalgåta och jämför den här boken med Xialongs böcker så tycker jag att Xialongs böcker är bättre. Det går inte att komma i från att det känns mer trovärdigt, när en författare skriver om sitt eget land än en västerländsk person ska skriva om Asien. Risken för exotism är för stor.

 

 

 

Spansk dramaserie med mysterium

31 För några veckor sen fann jag mig helt uppslukad av en spansk serie som heter Grand Hotel. Serien börjar med ett mysterium och mord och sen avlöser mysterierna varandra. Fast, i ärlighetens namn är det mer en serie i likhet med Downton Abbey, Varuhuset och Dallas än deckarserier vi brukar skriva om här så är ni ute efter traditionella deckarserier/moderna deckarserier och ogillar serierna jag nämnde ovan? Sluta läs nu, annars är ni välkommen till Spanien!

 

Året är 1905 och vi befinner oss på ett tjusigt lyxhotell nära en liten ort som heter Cantaloa i Spanien. På hotellet härskar änkan Teresa vars man nyligen dött (under mystiska omständigheter). Under sig har hon sina tre barn, en hotelldirektör och en stor mängd tjänstefolk. Till hotellet kommer Julio, en ung man som letar efter sin syster: Hon ska ha arbetat på hotellet som hotellstäderska men har nu försvunnit. Vid ett ögonblickstillfälle tar Julio anställning som kypare för att ta reda på vad som har hänt systern.

 

Precis som i klassiker som Falcon Crest eller Dallas duggar familjehemligheter, svek, intriger och utpressningar tätt och precis som i Downton Abbey frasar aftonklänningarna bredvid pigornas trötta fötter. Klasskillnaden är total och hierarkin benhård men som väntat finns en kärlekshistoria över gränserna. ”Kyparen” Julio förälskar sig i den vackra dottern i familjen (Alicia) som, trots allt hon har att förlora, besvarar kärleken. Tyvärr ska hon ska giftas bort med hotelldirektören Don Diego.

 

Första säsongen har faktiskt en ganska ok kriminalhistoria. Vinkningarna till deckargenren är flera. Poliskommissarien som kallas in från storstaden har stora likheter med den briljanta Poirot och har en tölpig men godhjärtad konstapel till medhjälpare. I en säsong dyker även en ung Agatha Christie upp. Tredje säsongen är inte lika bra som de första, framför allt är mysterierna lite väl krystade, men vid det laget hade jag blivit så fäst vid karaktärerna att jag var tvungen att se hur det skulle gå.

 

Om den engelska överklassen största dygd är svalhet och behärskning så är spanjorerna av ett annat släkte. Det är underbart att se temperamentet, tårarna, grälen och passionen. För att inte tala om språket… Under de två veckor jag slukade alla dessa avsnitt var det som att jag i mitt huvud rabblade spanska ord och fraser. Smaka bara på namnet Julio med spanskt uttal och äkta passion. Jag grep varje minut jag kunde för att se vidare och verkligen levde mig verkligen in i denna spanska familj och hushåll. Medan övriga familjen såg på melodifestivalen satt jag bredvid i en egen fåtölj med min läsplatta och hörlurar och det blev många sena kvällar och trötta morgnar. Mina stackars kollegor på jobbet fick också sin dos av denna serie – vare sig de ville eller inte. När sista avsnittet var slut fick jag en tomhetskänsla som man kan få när något man varit så uppslukad i tar slut och man inte vet vad man ska göra härnäst.

 

Serien finns på Netflix i tre säsonger och hela 66 avsnitt! Vad sägs om en fiktiv resa till Spanien?