Recension: ”Förkunnaren” av Unni Drougge

Oj, vad det varit fullt upp på sistone – så fullt upp att jag knappt hunnit läsa. Det betyder fullt upp. Det hindrade mig dock inte från att läsa bok nr 2 i den gudomliga serien om Berit Hård; Förkunnaren av Unni Drougge! Första boken, Bluffen, recenserade jag för ett tag sedan på Bokdetektiven och gav den full pott! Tack till Massolit förlag (ett av mina favoritförlag) för recex! Naturligtvis var jag tvungen att läsa vidare om Berit Hård som den överviktiga, tuffa, pilska, minst sagt dekadenta, ormälskande och alldeles, alldeles underbara karaktär hon är…

 

YOGADOFTANDE HANDLING

 

Unni Drougge har tidigare inte skrivit deckare och det är, som jag skrev i recensionen av Bluffen, svårt att avgöra om böckerna verkligen är deckare. Klart är dock att de i så fall är väldigt annorlunda och unika deckare! Den skandalomsusade skvallerjournalisten Berit har äntligen slutat på blaskan ”Veckans OJ!”, men trivs inte riktigt på Arbetsförmedlingens kramkurs. Hon vill hellre jobba. Via en kontakt från första boken, den tidigare utslagna tjackbruden Stina som nu blivit ren och dessutom toppsäljande författare av halvdåliga självhjälpsböcker, får Berit uppdraget att följa den folkkäre artisten Lotuz af Love – han som predikar om ödmjukhet och kärlek, men som plötsligt bränner Koranen under en konsert…

Naturligtvis blir Berit återigen indragen i en både fartfylld, skrämmande och fascinerande serie händelser som sträcker sig ända bort till ett mystiskt ashram i Indien och som slutar på ett minst sagt oväntat sätt. Vem är egentligen denne kjolbärande, strålande Lotuz af Love som alla tycks lyssna på men ingen vet någonting om? (Och som påminner lite vagt om Thomas Di Leva…men det är säkert bara ett sammanträffande.) Varför beter sig människor i hans omgivning så underligt – och varför dör de? Och vad försiggår egentligen i hans pengastinna chakraverksamheter?

 

ANNORLUNDA DECKARE…

 

Visst är det oväntat att Unni Drougge började skriva deckare. Samtidigt tycker jag att hon är trogen sitt författarskap; böckerna är både verklighetsanknutna och till och med lärorika! Och det är sällan en författare klarar av att kombinera underhållning med att förmedla ny kunskap till läsaren.

Varför läsa böckerna om Berit? Jo, för att de är originella, helt unika bladvändare om en oförglömlig karaktär. Det jag tycker så mycket om hos Berit är att hon inte bara är en tuff brud i smaklös leopardförpackning; hon är dessutom mänsklig. Det är verkligen ett fint porträtt av någon som är hård på ytan men inte för den sakens skull okänslig. Berit drabbas av både förälskelser, besvikelser och olycka. Samtidigt är hon så mycket starkare än vad hon själv tror. Att läsa böckerna om Berit Hård är faktiskt som att hitta en ny litterär vän och det var kul att återse henne.

Den enda invändningen jag möjligen har är att böckerna är snudd på för långa, men samtidigt är innehållet aldrig tråkigt och de är väldigt lättlästa. Böckerna kan läsas fristående utan problem, men jag skulle ändå börja med Bluffen – dels för att den är så bra, dels för att det är kul att få följa Berits personliga utveckling!

Nu ska jag dyka in i Betraktaren av Belinda Bauer och klassikern Glaskupan av Sylvia Plath, den sistnämnda boken en del av mitt Klassikerprojekt på Bokdetektiven!

Fridens liljor! /Kriss

Bokmässeinköp – spänning, psykologi och romantik

Den senaste veckan har jag definitivt ägnat mer tid åt att köpa böcker än att läsa dem. Det var dock ganska väntat, eftersom Bokmässan i Göteborg gick av stapeln den 26-29 september! För mig var det första besöket någonsin. Och det var precis så underbart som jag hoppats!

 

BOKMÄSSA!

 

För foton på författare, kändisar (som numera börjat bli alltmer samma sak), mingel och vimmel kan ni ta er en titt på min egen blogg, Bokdetektiven, där jag just nu skriver ett inlägg per Bokmässedag. Men inköpen av spänningslitteratur – som naturligtvis utgör större delen av bokhögen – ärar jag naturligtvis Deckarhuset med! Utöver författarprat, boksigneringar, seminarier och allt annat njutbart som hör mässan till fick jag dessutom tillfälle att träffa min kollega här på Deckarhuset, Sara Rothstrand! Vanligen befinner vi Deckarhusetskribenter oss på olika platser i Sverige/världen, men förr eller senare kommer ett tillfälle att ses. Trevligt!

 

AMERIKANSK HISTORIA, GLAMOUR OCH MORD

 

Flera av de inköpta böckerna har jag redan givit bort i present till närstående, för vad är inte bättre än att köpa ännu fler böcker med förklaringen att det är gåvor? Men vissa kunde jag inte låta bli att äga själv, t.ex. ”Tigrar i rött väder” som jag faktiskt bytte till mig vid ett bokbytarbord under fredagens bokbloggsmingel (ett glatt gäng bokbloggare som träffades i en trevlig lokal och pratade bloggande, böcker och Bokmässa – underbart!). Naturligtvis kommer boken från förlaget Modernista, som just nu har stenkoll på vilken spänningslitteratur som går hem. Underbar formgivning av Lars Sundh. Och även om boken kanske främst inte är menad att vara spänningslitteratur lyckas Liza Klaussmann fånga mig med en kombination av amerikansk miljö under 1940-50- och 60-tal och att det mitt i denna heta rikemansglamour faktiskt sker ett mord. Och händelserna verkar ha psykologiskt djup, kanske i samband med de mänskliga följderna av krig. ”…snart börjar den gyllene fasaden spricka” och ”…hemligheter kommer i dagen…” Bra exempel på när en baksidestext verkligen övertygar. Vi får se om förväntningarna infrias!

 

PSYKOLOGISK SPÄNNING PÅ ÖDE Ö

 

Bödeln, Frälsaren, Observatören” av debutanten Catrine Tollström har fått lysande recensioner. Och snart är det min tur att försvinna in i den främmande världen på ön Palawu, där en samling människor mötts upp för att delta i en dockusåpa. Enligt andra recensenter ska förlaget Hois egen text beskriva boken väldigt bra, så väljer för ovanlighetens skull att citera; ”Bödeln frälsaren observatören är en samhällskritisk spänningsroman med överraskande vändningar, psykologiskt djup och ett persongalleri utöver det vanliga.” Oj oj. Nu fick Tigrar i rött väder konkurrens. Tydligen är deltagarna både självupptagna och hänsynslösa och när jag får vibbar av ”Flugornas herre” (oförglömlig klassiker) är jag naturligtvis ofrånkomligen såld.

 

STOLTHET OCH FÖRDOM GOES MORDGÅTA

 

Totalt kom jag hem med tio böcker, en lagom mängd för en hårt pluggande student på förlagsutbildningen i Lund. Två av pocketböckerna, med väldigt olika tjocklek, är ”När döden kom till Pemberley” av självaste P.D. James och ”Under kupolen” av Stephen King. Boken av James är den oväntade fortsättningen på Jane Austens klassiker Stolthet och fördom. Fast nu har Darcy och Elisabeth varit gifta några år. Och när döden kommer till Pemberley förvandlas 1800-talsromantiken till en mörk mordgåta… Ska bli kul att läsa!

 

 

PSYKOLOGISK OCH SAMHÄLLSKRITISK KING?

 

Under kupolen” är en av Kings senaste böcker och verkar kanske mer intressant än spännande. Idyllen är påtaglig i den lilla staden Chester’s Mill, Maine, tills ett flygplan råkar köra rakt igenom det osynliga kraftfält som omsluter samhället. Avslöjandet får snart följder för de invanda strukturerna och människor reagerar på olika sätt när kaoset knackar på dörren – liksom i många av Kings böcker. Jag får intrycket av att detta är en av hans mer samhällskritiska böcker. Det är ett intressant drag hos en annars ganska underhållningsinriktad författare. Naturligtvis var den 1179 sidor långa boken ett måste! Får se hur jag lyckas läsa allt detta…

För inköpen tar inte slut här. Fortsättning lär följa på Bokdetektiven, inte minst recensionerna.

 

Jag på mässan! Innan vätskebrist, skoskav och ryggbesvär.

Nu övergår jag till skolarbete kring marknadsföring…samt läsning! Over and out!

Fridens liljor! /Kriss

Recension: ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay

Nu fick jag äntligen tid att läsa ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay och jag påminns återigen om varför jag älskar böcker.

Boken, som sedan blev älskad tv-serie, är den första i serien om seriemördaren och svärmorsdrömmen Dexter Morgan. Det första som slog mig var hur otroligt bra de – tydligen – lyckats med att hitta rätt personer till de olika rollerna. Dexter, Deborah, Angel, Vince och LaGuerta – alla finns de även mellan bokens pärmar. Till och med Doakes pitbullgestalt finns där (vad överraskad regissören måste ha blivit när de insåg att han fanns i verkligheten!) och det är en underlig känsla att först ha sett serien – förutom sista säsongen som börjar sändas i USA siste juni – och att läsa boken i efterhand. Det fungerar som tur är utmärkt och att jag visste ungefär hur det låg till gjorde absolut ingenting; boken är fortfarande ren njutning. Språket är enkelt och trevligt, men framför allt är det Dexters egen speciella ton jag uppskattar. Det är ingen tvekan om vem han är – och att vi gillar honom skarpt. Jag kommer på mig själv med att gapskratta flera gånger och det beror helt enkelt på att detta är en rolig bok, trots likdelar och minst sagt makabra seriemord…

Dessutom är det en härlig känsla att få återse Miami! Efter att ha varit där två gånger på två år och älskat det från första stund blir det ett plus i kanten för möjligheten att slungas tillbaka till tropiska nätter med röda fullmånar, den där alldeles speciella, varma brisen om kvällarna och till dagens kritvita stränder och mysiga restauranger längs Ocean Drive. Jag har påmints om amerikanarnas vrålåkstendenser på broarna, om Brickells höghus, den mystiska containerön och hur öde gatorna verkar vid Bayside mitt i natten.

Underhållande och intressant är även relationen mellan syskonen Dexter och Deborah, vars djup både bok och serie lyckas förmedla utan att skriva läsaren på näsan. Deb, vilken kvinna, en klockren förebild för alla som gillar regler för att det är så roligt att bryta dem.

Kort och gott – boken rekommenderas starkt och kan bara få full pott!

Någon som läst de andra böckerna? Hoppas på att de håller, för jag tänker inhandla dem alla…

Fridens liljor! /Kriss

Recension: ”No regrets” av Ann Rule

No regrets: and other true cases” är bok nr 11 ur true-crime-drottningen Ann Rules serie om verkliga mordfall i USA. Min senaste Rulebok, ”Fatal friends, deadly neighbors” recenserade jag nyligen här på Deckarhuset, en högst angenäm upplevelse!

NO REGRETS

 

Även denna gång är jag mycket nöjd. Ann Rule är en mycket välkänd författare i USA och mindre känd i Sverige – men icke desto mindre underhållande. Hennes böcker finns att köpa på Adlibris och är perfekt sommarläsning för den som tycker om att läsa om verkliga mordfall på engelska (enkelt språk). Även denna gång består boken av en längre och flera kortare berättelser, den ena hemskare än den andra.

Jag är även nyfiken på hennes böcker som innehåller en enda, lång berättelse – kanske kommer man då ännu närmare bokens personer?

BERÄTTELSERNA

Den längre berättelsen, ”The sea captain”, handlar om kvinnokarlen kapten Rolf Neslund (norska rötter) som en vacker sensommardag år 1980 försvinner spårlöst från sitt eleganta hem på ön Lopez Island, Washington. Han är över 80 år gammal och bor tillsammans med sin fru Ruth. Men allt är inte så idylliskt som det verkar… Ruth är inte bara svartsjuk på Rolfs tidigare hustru, deras relation har även en tendens att bli väldigt våldsam, ibland till och med blodig. Ändå är saker och ting sällan som de ser ut att vara…

The runaway and the soldier” berättar om hur ett ungt par av en slump hittar ett skelett i de djupa skogarna i det vackra Snoqualmie Pass. Det tycks ha legat där under lång tid och som alltid när tid passerat blir arbetet för polisen så mycket svårare. Men speciella omständigheter får snart pusselbitarna att falla på plats för byborna i samhället inte långt därifrån.

Berättelsen ”A Very Bad Christmas” ger läsaren en chans att ta del av en ovanligt hjärtlös mördares inre tankar inför valet att mörda dem som står honom allra närmast…

Över lag är även detta en intressant, skrämmande och hemsk bok av Ann Rule och jag får mersmak så fort den tagit slut. Nästa gång ska jag läsa ”The Stranger Beside Me” om författarens egen erfarenhet av en av USA:s genom tiderna mest ökända seriemördare – Ted Bundy.

 

Men först, första boken om ”Dexter” (som senare blev älskad tv-serie) av Jeff Lindsay! Om den är hälften så spännande och bra som serien är jag mycket nöjd…

Du kan även snoka vidare om vilka andra makabra böcker jag tänker läsa i sommar, detta på min egen blogg, Bokdetektiven. Det blir en gudomlig blandning av blodig verklighet, mysig retropusseldeckare och tuffa mordkomplotter på självaste Bokmässan!

Fridens liljor! /Kriss

Veckans tips – 48 hours mystery!

Vilken tur att ni läser här på Deckarhuset, för det är jag som – otroligt nog – sitter inne med århundradets bästa tips till deckarfantaster!

När jag inte låg i hängmattan under förra sommarens ledighet stirrade jag på min datorskärm. Och bara viss tid gick åt att skriva. Istället tittade jag på mitt favoritprogram No 1, i nästan alla kategorier. Det får bara konkurrens av DexterBabel, Veckans Brott och Dallas. Möjligen även av de gamla filmerna ”Skånska mord” med allas vår Ernst Hugo Järegård.

 

VERKLIGA FALL


48 hours mystery
 är bland det bästa som hänt mig i tv-väg. Vissa av er har hört talas om programmet många gånger, andra har inte en aning. Från början var jag en av de senare, men kunde snart inte riktigt förstå hur programmets existens gått min finkänsliga deckarnäsa förbi.

 

Låt gå för att det är ett väldigt amerikanskt program (dessutom toppat med reklam), men det är så spännande att jag bara var tvungen att se nästan alla avsnitt. Hrm. Det går i vågor och hittills har jag inte hunnit se alla i det enorma arkivet på CBS:s hemsida.

Men jag är nog bra nära.

 

 


BOKGENREN TRUE CRIME

För att dra paralleller till bokgenren ”true crime” som jag skrev om i förra veckans inlägg om författaren Ann Rul, är detta  true crime i programform. Verkliga fall i enklare, icke djuplodande version. Här kan ni läsa baksidestexten till boken av Ann Rule som jag läser just nu, ”No Regrets”. Det är delvis kontroversiellt att göra underhållning av mord och tragik, men den intressanta diskussionen tar jag en annan dag. Om man säger sig tycka om deckare kommer man helt säkert att få ut något av dessa avsnitt!

 

Ett av mina favoritavsnitt är ”Love lost” som handlar om ett ungt par som åker på bröllopsresa med en lyxkryssare. Efter en lång natt med många mystiska förvecklingar försvinner maken spårlöst. Snart hittas blod nedanför parets balkong. Tragiskt och fascinerande avsnitt som jag inte kunnat glömma.

Fridens liljor! /Kriss

 

Recension: ”Fatal friends, deadly neighbors” av Ann Rule

Hej svej! Jag heter Kristina Jägfeldt, kallas Kriss, och är den nya skribenten här på Deckarhuset! Jag skriver även i min egen deckarblogg Bokdetektiven och vem jag är kan ni läsa mer om i min eminenta presentation.

 

Jag vill börja med att berätta om en läsupplevelse som började tack vare ett försenat plan…

För vad gör man när planet är sex timmar försenat och man inte fått infon innan man åkte till flygplatsen? Inga problem.

Vi har alltid böckerna.

Jag var i Miami, Florida över jul. Om man nyss tillbringat julafton på en sandstrand behöver man inte gräma sig över ännu några timmar utanför råkalla Sverige. Efter lite rotande i närmaste bokhandel fick jag syn på en väldigt röd liten pocket. De flesta billiga amerikanska böcker har, för att uttrycka mig neutralt, väldigt glassiga omslag (glansiga bokstäver som på denna bok, heter förresten ”partiell lackering”). Inte för att jag har något emot glassiga omslag. Tvärtom är jag smått besatt av bokomslag i många olika stilar. Titeln lät ju lite lagom töntig; ”Fatal friends, deadly neighbors”. Men undertiteln var desto mer intresseväckande; ”and other true cases. Ann Rules crime files; Vol. 16”. Mot kassan, med ett löjligt leende på läpparna. Kvinnan bakom disken gav mig en kort blick.

 

TRUE CRIME I SVERIGE?

Inte för att jag på allvar ägnat mig åt bokbranschen mer än några månader, sedan jag började på förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund, men en deckarfanatiker som jag borde hört talas om subgenren ”true crime” tidigare. Visst finns det böcker om verkliga mordfall även i Sverige, till exempel ”Mördaren i folkhemmet” av författarparet Ebervall och Samuelson. Men vi kallar dem väl inte för ”true crime”? Jag har funderat en del över varför och lär återkomma med lite tankar.

 

BOKEN

Oavsett; kommande flygresa blev ett underbart minne. Det är sällan jag så fullständigt sjunker in i en bok som jag gjorde i denna. När alla sov, stöttade av ögonbindlar och sömnpiller, ägnade jag mig åt verklighetens obehagligheter. På bekvämt avstånd.

Boken består av nio berättelser i varierande längd vilket ihop med Ann Rules enkla engelska gör den väldigt lättläst. Det handlar bland annat om mystiska mordbränder på hotell och om de spektakulära dubbelmorden på läkemedelsmiljardären Shacknais flickvän Rebecca Zahau och hans lille son Jonah. Men den berättelse som berörde mest var den första, ”Fire and Ice: The Powell Family Tragedy”, som följer en ung kvinnas väg mot döden i en destruktiv relation (känn ingen oro för spoilers!).

 

ANN RULE

Ann Rule måste ses som USA:s främsta true-crime-författare och bland hennes mer kända böcker finns ”The Stranger Beside Me”, där hon skriver om sin tidigare kollega och senare avrättade seriemördare Ted Bundy (!). Vid senaste shoppingrundan på nätet fastnade jag dock för ”No regrets” (bok nr 11) och har precis börjat läsa den. Roligt och lockande omslag dessutom!

Återkommer med recension. 

Jag rekommenderar Ann Rule för alla som tycker om deckare i någon form!

Nu ska jag iväg på releasefest på Ordkonst!

 

Fridens liljor!