Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.

Påskdeckare x 4

Här kommer 4 recensioner lagom till påskläsningen!

Vattenlandet av Susanne Boll

I januari kom den 4:e boken i Susanne Bolls serie om psykologen Vera Lilja som också arbetar som konsult åt polisen. Mitt i bröllopsplaneringen för Veras syster i Motala hittas kommunalrådet mördad i kanalen på ett brutalt sätt. Vera som är sjukskriven har svårt att hålla sig från utredningen, speciellt då mordet får kopplingar till vänner och bekanta.

Det här är en lättsmält bok med ett lagom komplicerat fall och lagom komplicerade karaktärer och relationer. Lite blodigt men aldrig så jag blev rädd och inte överdrivet spektakulärt. Tror lagom är rätta ordet för den här boken vilket kan vara skönt när man har gott om tid och bara vill ta det lugnt. Perfekt för påskläsande! Jag har inte läst alla böcker i serien och det ska vara fristående men som i de flesta fall så får man mest ut av serien om man läser alla böcker i rätt ordning. Recensionsexemplar från Hoi Förlag

Arktiska nätter av Giles Blunt

I januari kom den 4:e boken i Susanne Bolls serie om psykologen Vera Lilja som också arbetar som konsult åt polisen. Mitt i bröllopsplaneringen för Veras syster i Motala hittas kommunalrådet mördad i kanalen på ett brutalt sätt. Vera som är sjukskriven har svårt att hålla sig från utredningen, speciellt då mordet får kopplingar till vänner och bekanta.

Det här är en lättsmält bok med ett lagom komplicerat fall, lagom komplicerade karaktärer och relationer. Lite blodigt men aldrig så jag blev rädd och inte överdrivet spektakulärt. Tror lagom är rätta ordet för den här boken. Jag har inte läst alla böcker i serien och det ska vara fristående men som i de flesta fall så får man mest ut av serien om man läser alla böcker i rätt ordning.

Passande nog läste jag boken precis när vintern rasade tillbaka och vi fick 30 cm snö. Recensionsexemplar från Hoi Förlag

Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

Jag gissar att de som tidigare läst Adler-Olsen redan läste eller i alla fall påbörjat den här boken för de är smått beroendeframkallande. I bok nr 9 får avdelning Q med kommissarie Carl Mörck i spetsen förhålla sig till corona-epidemin.

Assad har fått tillbaka sin familj men det finns många orosmoln som hotar hans familj, Carl som numera är far till en liten flicka och lever ihop med sin älskade Mona står inför hotet som lurat i bakgrunden de senaste 8 böckerna… Gordon internet-dejtar och Rose är sitt ”vanliga” jag med ständigt bitska kommentarer till allt och alla.

Chefen Marcus ber dem titta på ett fall han aldrig kunnat släppa. En sprängning på en verkstad som resulterade i att ett oskyldigt barn dödades. En liten hög med salt som är svårförklarad hittades på mordplatsen. Samtidigt får vi följa en grupp kvinnor som utför attacker på människor som beter sig illa. Frågan är vad man får göra i rättvisans namn. Lagen är tydlig men vad är moraliskt rätt. Den frågan ställer sig Adler-Olsen i den här boken som du garanterat kommer ha svårt att släppa när du väl börjat.

I övrigt försöker jag bearbeta det faktum att nästa bok är nr 10 och jag befarar att det kommer att vara den sista. Speciellt med tanke på hur den här boken slutar…

Björnen sover av Emelie Schepp

Även Emelie Schepps böcker om Jana Berzelius är en publikfavorit och ligger, inte helt förvånande, högt upp på topplistorna. Emilies framgångssaga som egen kämpande utgivare, till en av Sveriges största deckarförfattare är välkänd.

Jana är nu tillsammans med sin Per men hotet från Danilo ligger som en våt filt över deras förhållande. Mia fick sin sagoprins men Henriks äktenskap ligger i spillror efter förra boken.

En man hittas brutalt mördad med en nalle i kroppen. Det står ganska snabbt klart att mannen var rädd för någon. Fallet kopplas snart till ett 5 år gammalt fall där en polis fick sin familj mördad. Kvinnan lever under skyddad identitet men det är bara en tidsfråga innan mördaren hittar henne igen.

Jag har inte lyssnat klart än så mer information än så blir det inte men den är helt klart mycket spännande!

Finländsk bladvändare

Ondskans nätverk är bok nr 2 av Max Seecks finländska deckarserie om polisen Jessica Niemi. Jag lyssnade på den första boken – Den trogna läsaren – förra året och gillade den starkt. Det här är en riktigt bestseller-bok med högt tempo och sensationsvärde, som gjord för filmatisering.

Teamet återhämtar sig fortfarande efter att ha förlorat ett par i gruppen i förra boken. Jessica Nieme krockar direkt med den nya chefen och relationerna med de övriga i teamet är i bästa fall avvaktande och frostig på annat håll. Två högprofileraede influencer försvinner och fallen hamnar i Jessicas knä. Har ett brott begåtts eller är det en PR-kupp? Samtidigt hittas en ung kvinna död på en strand. Jessica går som vanligt sin egen väg med kollegan

Gillar man Kepler gillar man definitivt det här. Trots lite klyschig karaktärer, bland annat en trasig, inåtvänd huvudperson med trassligt förflutet och en känslokall rättsläkare så funkar det ändå, jag kan inte låta bli att bry mig om karaktärerna och det är helt klart spännande underhållning för stunden.

Svensk-engelsk historisk deckare

Mörkrets barn av Sofie Bjarup

Det här är Sofie Bjarups debutroman om den unge kriminalreportern Wiliam Sinclair och hans kollega James Quilter. Sofie är från Skåne men har en period bott i London.

 

Handlingen är förlagd till 1880-talets London – Whitechapel. Wiliam Sinclair är från överklassen och har under 1 år fått ”permission” av sin familj att göra den han brinner för, arbeta som journalist. Tanken är sen att han ska ta över familjens företag efter att fadern gått bort. Den som varit i England vet att klasskillnaderna är stora än idag men på den här tiden var de enorma och Wiliam blir en udda fågel när han får i uppdrag att skriva om ett brutalt mord i East End. Han stöter på en journalistkollega som guidar honom rätt bland människor på samhällets botten och kärlek uppstår. En kärlek som är otänkbar.

 

Man kan väl inte påstå att Sofie Bjarup kommer med så mycket nytt gällande morden.  Sofie är inte den första att fascineras av de brutala morden som skedde under denna period, och som än idag är olösta, men jag tycker ändå att det finns en lite ny vinkling på det hela och det känns som om hon mer siktat in sig på klasskillnader och hur man kan vara fången i sin klass, om dock, på helt olika sätt. Orättvisorna var verkligen enorma på den här tiden. Kvinnovåldet oerhört brutalt och vanligt och fattigdomen så påtaglig i jämförelse med överklassen. Samtidigt som Wiliam är på jakt efter mördaren, får han i uppdrag av hitta dottern till en familj i bekantskapskretsen och leta reda på sin bästa väns flickvän som försvunnit hastigt.

 

En mycket lättläst och charmig historisk deckare med sympatiska huvudkaraktärer och väl skildrade miljöer. Ett minus för att lösningen på huvudmordgåtan kunde varit klurigare. Ett par luriga Red Herrings och boken hade fått lite högre betyg men jag läser gärna mer om Wiliam och hans värld. Ingen dålig debut alls.

Inferno i snö

Inferno i snö är en av de böcker jag längtat till i höst. För oss som älskar pusseldeckare och Maria Lang är det extra roligt att få något nytt som ändå känns gammalt.

 

Det här är Marie Bengts tredje bok om kläddesignern Hannah Lönn. Första boken utspelade sig på landet i Småland. Nummer två i Stockholm och den här utspelar sig på Öland mitt i en vinterstorm. Stormar är en klassisk inramning för pusseldeckare. X antal personer blir strandade på en plats någon mördas och någon av dem är en mördare.

 

Hannah och hennes faster ska fira en lugn jul på ett pensionatet på Öland men kommer inte så långt i Hannahs lilla bil innan de måste stanna för att hjälpa en nödställd man på vägen. Med nöd och näppe lyckas de sen ta sig till en gård innan de blir helt strandsatta i snöstormen. De som bor på gården är måttligt roade av att få oväntade gäster men har inget val än att ta emot dem. Hushållet består av tre, väldigt olika, syskon vars far nyligen dog i en av flera anlagda bränder på Öland. Utöver de tre syskonen finns det ett hembiträde, en chaufför, prostparet i trakten, truliga syskonbarn, sonens nya fru, en hobbyfrisör och en författare. Mannen de räddade vid vägen visar sig vara polisens huvudmisstänkte för bränderna och faderns ande lever i högsta grad kvar över gården som den patriark han var.

 

Det är en brokig skara karaktärer som alla döljer hemligheter och har egna agendor. Alla intressanta på sitt sätt och givetvis med motiv. För det dröjer inte länge innan ett nytt mord sker…

 

Förste kriminalassistent Johan Holm finns med i boken men i periferin. Gissar att han får en större roll i nästa bok för visst bör det bli en fortsättning! Vi är långt ifrån klara med Hannah Lönn. Det enda som var synd med den här boken och som stör mig är att den inte gavs ut på vintern. Marie Bengts lyckas oerhört bra med stämningen i boken och man kan verkligen känna hur kallt det är och hur vinden viner och jag lider med Hannah varje gång hon är tvungen att gå på utedasset. Kändes fel att ta en bild på boken med höstlöv i bakgrunden när det borde varit en bild på boken i en snödriva. Läs boken om du gillar gamla pusseldeckare men kan du vänta med att läsa den till en ruggig vinterdag framför en brasa är det att rekommendera!

Islossning

fVisst är det lite vemodigt att sommaren är över och hösten tar över? För mig innebär det ändå att man med gott samvete kan kura ner sig i soffan eller en skön fåtölj med filt och en kopp te med en bra bok.

 

 

Islossning är Arne Dahls 5:e bok om Sam Berger och Molly Blom. Förra boken Friheten slutade rätt makabert och i den här boken får deras polisvän Deer kämpa med sviterna efter det. Trots skrivbordsstjänst och ständig smärta kan hon inte låta bli att nysta i några mordfall. 3 lik har hittats med exakt 1 månads mellanrum på stränder runt om Stockholm. När hennes chef inte tycker det är värt att följa upp vänder hon sig till Sam och Molly som knappast kan tacka nej efter hennes hjälteinsats i förra boken.

 

Är boken spännande: Ja, jag läste den på en dag
Är tempot högt: Mycket
Är karaktärerna intressanta: Ja, man vill verkligen veta hur det ska gå för dem. Det är kanske inte en bok man kommer gå och tänka på i veckor men lite eftertanke kan den ändå ge om man känner för det.
Är mordgåtan välskriven och intressant?: Många och invecklade turer som leder till ett crescendo på slutet. Det blir en aning förutsägbart för man vet att det kommer knytas ihop på slutet men turerna på vägen gör det ändå intressant, mycket katt och råtta-lek.
Överrasknings-faktor: Ett par stycken
Vidrighetsskala: 7 av 10- inget för den kräsmagade men absolut inte bland det värsta jag läst.
Cliffhangerskala: 8 av 10
Realistiskt: Inte direkt
Passar för film: Absolut! Gissar att en TV-serie snart är på gång.
Passar: Den som följt serien, gillar action med inslag av våld och vill bli underhållen och fängslad för stunden men ändå ha något välskrivet.

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret är Kristina Agnérs debutdeckare som redan har hyllats av olika recensenter och det här är en riktigt bra bok. Framför allt är den väldigt välskriven och har en fantastisk miljöskildring med detaljer som aldrig känns onödiga av ett idylliskt Småland som drabbas av ond bråd död.  En blandning av Morden i Midsomer och Maria Lang i nutid.

 

Boken är uppbyggd som en klassisk pusseldeckare. Den har till och med med en uppställning av personerna i början av boken men tyvärr ingen karta. Alva har precis mist sin mamma och kommit på sambon med en älskarinna. För att komma undan – och ha någon stans att bo – åker hon till mammans torp i Småland som hon ändå tänkt sälja. Väl på plats lär hon känna invånarna i den lilla byn och börjar gräva lite i familjens historia. I torpet bodde hennes mamma när hon var liten ihop med sin man ända tills mormodern försvann på 1960-talet. När det kommer fram att mammans död inte var en ”vanlig” hjärtattack startar en mordutredning med kopplingar till det förflutna. Vi får också en del tillbakablickar från flera perspektiv.

 

Kristina Agnérs yrkesbakgrund visar sig tydligt i boken. Agnér är frilansredaktör vilket märks på språket och strukturen. Hon är också socionom som visar sig genom de fina och verklighetstrogna karaktärsskildringarna. Alvas rädsla för mörker känns äkta men inte överdriven och gör allt lite läskigare än vad det kanske annars skulle varit. Här finns inga superhjältar, superintelligenta hackers, galna yxmördare eller överdrivna kommissarier. Det är vanliga människor med bra och dåliga sidor.

 

En kanondebut som säkerligen kommer följas upp av fler böcker!

 

Alla ljuger

Camilla Grebe har de senaste 20 åren skrivit riktigt bra deckarlitteratur. Jag älskade hennes första serien om psykoterapeuten Siri Bergman som hon skrev med med systern Åsa Träff och hoppas fortfarande på en uppföljare. Sen blev det lite mer action och Moskva Noir ihop med Paul Leander Engström som inte riktigt passade mig men som älskats av många. Den senaste boken heter Alla ljuger och är bok nr 5 i den flerfaldigt prisbelönade serien Flickorna och mörkret. Det är fristående böcker som löst kopplas ihop med en grupp poliser och en profilerare.

 

Alla ljuger är en psykologisk tragedi rakt igenom. Att det kommer att gå åt helvete förstår vi snabbt men frågan är hur och vilka trådar som hör ihop. Maria lever ett till synes lyckligt liv ihop med, son, man och bonusdotter. Så försvinner den vuxna bonusdottern och inget blir sig likt. Mannen med utländsk bakgrund misstänks plötsligt för mord på sin egen dotter även om han blir frikänd så sätts drevet igång…. Här är alla oskyldiga och offer och samtidigt så skyldiga. Offer för omständigheter, arv och saker man inte kan påverka men skyldiga i handlingar, fördomar, missriktad kärlek och förnekelse. Jag blir både irriterad och rörd av karaktärerna och deras agerande som pendlar mellan logiskt och ologiskt, för kärleks skull och för egen skull. Frågan är hur man själv hade reagerat/handlat? och kan man lita på någon till 100 %?

 

Boken växlar mellan perspektiv från olika karaktärer, nutid och för 20 år sedan då allt hände. Jag blev extra varm i hjärtat när jag läste sonens perspektiv. Camilla Grebe gör mig inte besviken men jag gillar mer polisarbete och så tycker jag boken innan – Skuggjägare var så ruggigt bra att jag har svårt att inte jämföra den med den här trots att den har en helt annan stil.