Etikettarkiv: stockholmsdeckare

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

Publicerat av

En bebis hittas övergiven i en skogsdunge och strax därefter hittas barnets mamma mördad i närheten. Polisens första uppgift blir att ta reda på vilka de är, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort då ingen verkar sakna dem.

Man får också följa en treårig flicka som har blivit övergiven ensam hemma. Dagarna går och hon får till slut kontakt med omvärlden.

Hammarbypolisen får också ett annat fall på sitt bord då en tonårig flicka blir mördad på en Finlandsfärja. Hennes syster tampas med sina egna problem och att deras mamma är alkoholiserad gör inte saken lättare.

Mamma, pappa, barn är den andra delen i Hammabyserien av Carin Gerhardsen. Den här boken är helt klart bättre än den första delen Pepparkakshuset. De grafiska våldsbeskrivningarna från den första boken saknas (tack och lov). Dessutom har den har ett helt annat spänningsmoment och är näst intill omöjlig att lägga ifrån sig.

Vi får också en fortsättning på ett sidospår från den första boken (en kvinnlig polis som blir våldtagen), men även denna gång får vi inte reda på hur det slutar och jag förutsätter att författaren kommer bygga vidare på detta även i den tredje boken Vyssan Lull.

Recension av Pepparkakshuset

Deckarhusets intervju med Carin Gerhardsen

Tragiskt telegram

Publicerat av

Min första Trenter, alltså! Och vilket härligt språk, eller vad sägs om:

”Norra sidan av den korta entrégränden utgjordes av en smutsgul fasad av ett klumpigt hyreshus, på södra sidan låg en ålderdomlig byggnad, det hårlemanska palatset, som på ett förbluffande sätt bröt av mot de osköna grannarna. Det var väl avvägt i sina proportioner, ovanför den lugna lejongula fasaden höjde sig oförväget det svarta tegeltaket i dubbla branta fall, krönt av tvenne myndiga skorstenar.” (sid 6-7)

Trenter skriver riktiga Stockholmsdeckare, men i Tragiskt telegram får vi dessutom följa med Harry Friberg och Vesper Johnson till Italien i jakten på mördaren. På något oförklarligt vis påminner mig boken lite om Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför? Det är kanske berättandetakten och luskandet som på något sätt skiljer sig från modernare deckare – jag gillar det!

Kul också att läsa om ett Stockholm som är sig så likt men ändå inte (tror att Tragiskt telegram kom ut redan 1947).

.

Tidigare Stieg Trenter på Deckarhuset hittar du här, här, här och här!

Röda Linjen

Publicerat av

Elisabeth Olins debutroman Röda Linjen utspelar sig i Stockholm med omnejd. En ung kvinna, mördas och Vicky Borg hittar henne när hon promenerar längs vattnet med sin hund en tidig morgon. Det medelålders paret, författaren Vicky och hennes sambo, fotografen Edvin, dras in i något som till att börja med endast förefaller vara en tragisk historia, men som allteftersom historien vecklar ut sig blir mer något mer komplicerad. Händelserna kommer också närmare Vicky och Edvin än de i sin vildaste fantasi skulle kunna tänkas föreställa sig. Intrigen är inte speciellt komplicerad, den röda tråden är lätt att följa och innan halva boken är läst vet jag vem mördaren är. Det jag inte förstår är hur alla andra kan undgå att se det. Jag läser färdigt för att se vad som tillslut ska vara detaljen som avslöjar mördaren. Lite synd är det, att historien är så övertydlig, för Olin skriver trevligt med ett lättsamt språk. Karaktärerna är något stereotypa, men det har sin charm på något sätt. Att väva in huvudpersonens författande i storyn är en kul tvist. Boken får en 3:a på en skala 1-5.

Jag skulle vilja läsa en historia till av Olin, jag tror att hon kan ännu bättre!

Farlig fåfänga

Publicerat av

Det är inte så ofta man läser-om en deckare men för att skriva den här recensionen var jag tvungen att läsa om Stieg Trenters ”Farlig fåfänga”. Det var den första Trenterdeckare jag läste och som sen fick mig att läsa alla de följande. Det är också den första boken där vi får möta fotografen Harry Friberg, huvudpersonen i de flesta av Trenters deckare.

Böckerna utspelar sig nästan alltid i någon välkänd Stockholmsmiljö med kortare utflykter ut i Södertörnsskogarna och någon gång även till Italien där Trenter trivdes.

Den här boken utspelar sig som namnet antyder uppe på Fåfängan på Söder, ”den besynnerligt omotiverade topplatån som med sina klippta lindar, noggrant rättade i fyrkantig formering, såg ut som en gammal fästning, fast med gröna murar”. Trenters deckare har sin storhet i skildringen av ett Stockholm som fanns när jag växte upp med spårvagnar och trådbussar; kvinnor i vackra klänningar och män i trenchcoats. Han beskriver inte bara miljön utan återger också själva tidskänslan på ett mästerligt sätt. Snart har min från början skummande läsning övergått i en mer intensiv dito.

Vinden blåser envist runt huvudet där Harry Friberg stretade uppför den branta backarna upp till Fåfängan. Intrigen blir allt mer invecklad och jag är snart lika förvirrad som den stackars hjälten men kan likt honom inte låta bli att rota i historien, där varje kapitel slutar med en klurig cliffhanger som får mig att jaga vidare – och snart ÄR jag Harry Friberg.

Till min hjälp får jag den sympatiske kriminalkommissarie Lind. Vi träffar fala damer, äter kalvhjärna på Cattelin och dinerar på Oxtorgskällaren, går på konstsalong och ser historien få sin upplösning på samma plats som den började. Och nu när Lind samlat oss minns jag plötsligt vem som är mördaren! Men det spelar ingen roll. Jag har fått en härlig nostalgitripp till min barndoms Stockholm och vill ha mer – är redan på väg ut på Djurgården för att undersöka ett mystiskt ljussken som rapporterats utanför Blockhusudden…

Kungsholmsmorden

Publicerat av

Kungsholmsmorden – Lars Bill Lundholm

Har efter ett tips plöjt mig igenom denna deckare på rekordtid… och det var den faktiskt värd. Efter att ha spenderat en tid med deckare av i första hand Läckberg, GW Persson och Marklund var denna verkligen en frisk liten fläkt. Kungsholmsmorden ingår i en serie av Stockholmsdeckare (en av dessa har både kim och erica skrivit om tidigare), men den kan läsas helt fristående.

Handlingen:

Ett mord i Kronobergsparken

Kvinnlig domare

Hippieflicka

Kommissarie Axel Hake

privatlivsdrama

Ny kollega med eget agenda?

Blanda alla de nu nämnda pusselbitarna med underbara miljöskildringar av Stockholm och mycket spänning så har du i stort sätt boken.

Det finns bara en sak i denna deckare som jag nästan retade mig lite på. Ett av morden skildras i min mening ganska orealistiskt… något som brukar förstöra hela boken för mig. I det här fallet gjorde det dock inte det… troligtvis för jag på något sätt valde att se denna mordskildring på ett mer poetiskt (om man nu kan kalla ett mord för poetsikt) sätt.

Kim läser också Södermalmsmorden

Publicerat av

Södermalmsmorden – Lars Bill Lundholm

Personligen har jag ju lite svårt för deckare av svenska författare, vet faktiskt inte riktigt varför men så fungerar jag. Trots det slinker en svensk deckare med i bokskörden då och då, och nu senast var det alltså Södermalmsmorden, en gåva från min käre far. Erica har redan bloggat om den här boken, så det kändes lite kul att vi läste och bloggade om den båda två i och med att hon är ganska nyligen inflyttad stockholmare medan jag vuxit upp här. Boken utspelar sig, föga överraskande, på Södermalm i Stockholm, där ett lik hittats vid Långholmen. Mystiken kring den döde mannen är dock tät, och polisen får jobba hårt för att identifiera honom.

Ja, vad ska jag säga? Som vanligt när Söder ska porträtteras i böcker är det en ganska skum värld som målas upp (alternativet är väl den snabba, trendiga reklamvärlden i litterära sammanhang) vilken jag tycker man känner sig lite trött på. Vidare tycker jag att personbeskrivningarna är lite platta och föga intresseväckande (den ensamme polismannen med icke-fungerande privatliv, liksom) så för mig var den här boken ingen superhöjdare. Vill man ha ett mordmysterium i Stockholmsmiljö och inte har alltför höga krav på läsupplevelsen i övrigt kan den dock vara något för en regnig hemmakväll då den trots allt har sina ljuspunkter.

Mordgåtor på Söder

Publicerat av

Södermalmsmorden av Lars Bill Lundholm. 

Det är miljöbeskrivningarna som har huvudrollen i den här boken. Författaren använder ett målande språk då han beskriver ett Stockholm som han tycks känna mycket väl. Jag är nyinflyttad stockholmare och kom på mig själv med att använda boken lite som en ”reseskildring”. Jag måste erkänna att jag mer än en gång plockade fram Stockholmskartan som en vän varit vänlig (och möjligtvis ironisk) nog att ge mig. Samtidigt som detta var lärorikt för mig som försöker lära känna en ny stad, riskerar berättelsen att bli lite rörig för den som inte alls hittar (eller är intresserad av att lära sig hitta) i Stockholm.

Omgivningarna gör berättelsen levande och väger upp det faktum att dess handling inte känns så originell. Kommissarie Axel Hake försöker lösa ett fall där en man hittats mördad och dumpad i vattnet. Vid sidan om mordutredningen kämpar han med privata relationer och jobbiga chefer.

Boken faller under genren Stockholm noir, en genre som tydligen är här för att stanna… så det är väl bara att gilla läget.