Citymorden av Lars Bill Lundholm

En maskerad liga genomför ett rån på Stockholms tunnelbana och två män mördas brutalt. Polisen misstänker ett terrorattentat, men när samma liga rånar en bank i Stockholm där en av cheferna mördas är frågan om de har ett annat motiv. Axel Hake får hand om fallet men efter konflikter med sin chef tar han ”semester”. Han fortsätter dock utredningen på egen hand (i smyg) och sätter hela sin familj i fara.

Motivet

Ganska snart får vi reda på vilka de skyldiga är. Tre unga kvinnor. Den stora frågan genom hela boken är istället motivet. Varför genomför de dessa rån och mord? De är alla framgångsrika och en av kvinnorna går dessutom på Polisskolan och blir inkallad för att hjälpa till med utredningen.

Helt okej

Överlag så är boken helt okej, men jag önskar att motivet hade kunnat skymta fram lite tidigare så man som läsare åtminstone hade haft en chans att förstå. Boken är en fristående del i serien om kommissarie Hake. Vi har tidigare träffat honom i Kungsholmsmorden, Södermalmsmorden, Östermalmsmorden, och Gamla Stan-morden.

Kungsholmsmorden av Lars Bill Lundholm

En kvinna mördas i en park bakom polisens högkvarter på Kungsholmen i Stockholm. Kommissarie Hake blir som vanligt ansvarig för mordutredningen och denna gång får han förutom sin chef tampas med en kvinnlig polis från norrland. Att en kvinnlig domare i Högsta Domstolen visar sig vara inblandad försvårar utredningen ytterligare.

Kungsholmsmorden är Lars Bill Lundholms tredje deckare som utspelar sig i Stockholm. I varje bok kommer turen till en ny stadsdel. Om du tyckte om Lundholms första böcker är det en läsvärd bok, men förvänta dig inte några överraskningar.

Intervju med Lars Bill Lundholm

Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm

Östermalmstjejen Christine Haldeman-Spegel hittas brutalt knivmördad i sin lägenhet och på ytan framstår hon som en typisk överklasstjej. Som ansvarig för mordutredningen blir det kommissarie Axel Hake som får som uppgift att reda på vem hon egentligen var och vilka hemligheter som hennes familj dolde. 

Östermalmsmorden är det första delen i Lars Bill Lundholms deckarserie om kommissarie Hake. Lundholm använder sig av en mängd motsatser –  rik och fattig, gott och ont, lögn och sanning, skönhet och fulhet  – vilket alltid är effektfullt. Jag rekommenderar verkligen boken och kommer definitivt att läsa resten av böckerna i serien: Södermalmsmorden, Kungsholmsmorden, och Gamla Stan-morden.

Tidigare på Deckarhuset:

Kungsholmsmorden

Kungsholmsmorden – Lars Bill Lundholm

Har efter ett tips plöjt mig igenom denna deckare på rekordtid… och det var den faktiskt värd. Efter att ha spenderat en tid med deckare av i första hand Läckberg, GW Persson och Marklund var denna verkligen en frisk liten fläkt. Kungsholmsmorden ingår i en serie av Stockholmsdeckare (en av dessa har både kim och erica skrivit om tidigare), men den kan läsas helt fristående.

Handlingen:

Ett mord i Kronobergsparken

Kvinnlig domare

Hippieflicka

Kommissarie Axel Hake

privatlivsdrama

Ny kollega med eget agenda?

Blanda alla de nu nämnda pusselbitarna med underbara miljöskildringar av Stockholm och mycket spänning så har du i stort sätt boken.

Det finns bara en sak i denna deckare som jag nästan retade mig lite på. Ett av morden skildras i min mening ganska orealistiskt… något som brukar förstöra hela boken för mig. I det här fallet gjorde det dock inte det… troligtvis för jag på något sätt valde att se denna mordskildring på ett mer poetiskt (om man nu kan kalla ett mord för poetsikt) sätt.

Kim läser också Södermalmsmorden

Södermalmsmorden – Lars Bill Lundholm

Personligen har jag ju lite svårt för deckare av svenska författare, vet faktiskt inte riktigt varför men så fungerar jag. Trots det slinker en svensk deckare med i bokskörden då och då, och nu senast var det alltså Södermalmsmorden, en gåva från min käre far. Erica har redan bloggat om den här boken, så det kändes lite kul att vi läste och bloggade om den båda två i och med att hon är ganska nyligen inflyttad stockholmare medan jag vuxit upp här. Boken utspelar sig, föga överraskande, på Södermalm i Stockholm, där ett lik hittats vid Långholmen. Mystiken kring den döde mannen är dock tät, och polisen får jobba hårt för att identifiera honom.

Ja, vad ska jag säga? Som vanligt när Söder ska porträtteras i böcker är det en ganska skum värld som målas upp (alternativet är väl den snabba, trendiga reklamvärlden i litterära sammanhang) vilken jag tycker man känner sig lite trött på. Vidare tycker jag att personbeskrivningarna är lite platta och föga intresseväckande (den ensamme polismannen med icke-fungerande privatliv, liksom) så för mig var den här boken ingen superhöjdare. Vill man ha ett mordmysterium i Stockholmsmiljö och inte har alltför höga krav på läsupplevelsen i övrigt kan den dock vara något för en regnig hemmakväll då den trots allt har sina ljuspunkter.

Mordgåtor på Söder

Södermalmsmorden av Lars Bill Lundholm. 

Det är miljöbeskrivningarna som har huvudrollen i den här boken. Författaren använder ett målande språk då han beskriver ett Stockholm som han tycks känna mycket väl. Jag är nyinflyttad stockholmare och kom på mig själv med att använda boken lite som en ”reseskildring”. Jag måste erkänna att jag mer än en gång plockade fram Stockholmskartan som en vän varit vänlig (och möjligtvis ironisk) nog att ge mig. Samtidigt som detta var lärorikt för mig som försöker lära känna en ny stad, riskerar berättelsen att bli lite rörig för den som inte alls hittar (eller är intresserad av att lära sig hitta) i Stockholm.

Omgivningarna gör berättelsen levande och väger upp det faktum att dess handling inte känns så originell. Kommissarie Axel Hake försöker lösa ett fall där en man hittats mördad och dumpad i vattnet. Vid sidan om mordutredningen kämpar han med privata relationer och jobbiga chefer.

Boken faller under genren Stockholm noir, en genre som tydligen är här för att stanna… så det är väl bara att gilla läget.