Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen

Två personer mördas brutalt med en hammare på en gata i Stockholm, en kvinna och en pojke som inte känner varandra. Fallet hamnar hos Hammarbypolisen och det visar sig att morden har kopplingar till fler mord, men är det samma gärningsman?

Förutom själva mordutredningen får vi följa alla poliserna i gruppen, och de tampas alla med problem. Sjöbergs position hotas av hans inkompetenta chef, Gerdin kidnappas, Hamad drabbas av en psykos och sysslar med väldigt överraskande saker, och hans beteende går ut över en deprimerad Westman.

Sista delen

Falleri fallera falleralla är den åttonde och sista delen i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Det är en mörk bok och det nästan känns att det här är den avslutande boken. Man blir extra nervös när man vet att det är sista boken och man oroar sig över vilka som kommer att överleva till slutet. Det är många trådar att knyta ihop på slutet, men Gerhardsen lyckas bra och boken är en värdig avslutning på en bra serie och vi säger farväl till Hammarbypoliserna.

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Flera katter dränks och placeras i anslutning till vatten och Hammarbypolisen letar efter den skyldiga. När en psykolog dränks i sitt badkar prioriteras det fallet. Men finns det ett samband? Mysteriet tätnar ytterligare när en man dör i ett misstänkt självmord. Flera av poliserna har personliga kopplingar till fallen vilket försvårar utredningen.

Perfekt titel

I Tjockare än vatten skriver Gerhardsen om familjeband, hemligheter, och hämnd. Titeln är utmärkt med tanke på handlingen! Vi får lära känna en del sidokaraktärer bättre i den här boken vilket uppskattas. Det är några få saker med intrigen jag har lite svårt för men kan inte säga något utan att avslöja för mycket. Klart läsvärd bok dock!

Lösa trådar knyts ihop 

Tjockare än vatten är den sjunde delen i Hammarbyserien. Boken beskrivs liksom de tidigare av förlaget som fristående, men jag håller inte med. Det är många lösa trådar från tidigare böcker i serien som äntligen knyts ihop, så böckerna i serien bör definitivt läsas i ordning! Böckerna har varit av blandad kvalitet och det här är en av de bättre.

Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen

Carin Gerhardsen debuterade 2008 med Pepparkakshuset. Sedan dess hon skrivit ytterligare fem böcker i Hammarbyserien: Mamma, pappa, barn, Vyssan lull, Helgonet, Gideons ring, och Hennes iskalla ögon. Böckerna har varit av blandad kvalitet, därför visste jag inte vad som väntade mig när jag började läsa den senaste boken i serien.

Försvunna kvinnor

En kvinna anmäls försvunnen av sin man. En annan kvinna försvinner efter en utekväll. Hon skickar visserligen sms men när ett grammatiskt fel dyker upp blir vännen misstänksam och kontaktar polisen. Det kan ju vara någon annan som har hennes telefon. Bägge fallen hamnar hos Hammarbypolisen. Kan det vara så att kvinnorna faktiskt gav sig av frivilligt?

Bra balans

I Hennes iskalla ögon skriver Gerhardsen om fysisk och psykisk misshandel, kvinnor som stannar kvar i destruktiva förhållanden, barn som far illa och konsekvenserna av att inte ta sitt ansvar. Som läsare är det svårt att inte bli engagerad. Jag tycker också att hon äntligen har hittat en bra balans mellan polisutredningen och polisernas privatliv. Ett extra plus för att en del av handlingen illustreras av bokomslaget.

Vyssan Lull av Carin Gerhardsen

En filippinsk kvinna och hennes två små barn hittas brutalt mördade i deras lägenhet i Stockholm. Det finns nästan inga ledtrådar på mordplatsen och polisen har fler frågor än svar. Hur kunde till exempel kvinnan ha råd med en dyr lägenhet på Södermalm när hon bara jobbade svart som städerska. Dessutom är en av poliserna spårlöst försvunnen.

Bästa boken hittills

”Vyssan Lull” är den tredje delen i Hammarbyserien, och helt klart den bästa boken hittills. Precis som i de två första böckerna använder sig författaren flitigt av sidospår, något som jag störde mig på i den första boken men som jag faktiskt gillar i den här boken. Hon växlar också mellan nutid och dåtid, vilket jag inte heller har något emot. Inte helt oväntat finns motivet till morden långt tillbaka i tiden.

Tidigare på Deckarhuset

Recension av Mamma, Pappa, Barn

Recension av Pepparkakshuset

Deckarhusets intervju med Carin Gerhardsen

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

En bebis hittas övergiven i en skogsdunge och strax därefter hittas barnets mamma mördad i närheten. Polisens första uppgift blir att ta reda på vilka de är, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort då ingen verkar sakna dem.

Man får också följa en treårig flicka som har blivit övergiven ensam hemma. Dagarna går och hon får till slut kontakt med omvärlden.

Hammarbypolisen får också ett annat fall på sitt bord då en tonårig flicka blir mördad på en Finlandsfärja. Hennes syster tampas med sina egna problem och att deras mamma är alkoholiserad gör inte saken lättare.

Mamma, pappa, barn är den andra delen i Hammabyserien av Carin Gerhardsen. Den här boken är helt klart bättre än den första delen Pepparkakshuset. De grafiska våldsbeskrivningarna från den första boken saknas (tack och lov). Dessutom har den har ett helt annat spänningsmoment och är näst intill omöjlig att lägga ifrån sig.

Vi får också en fortsättning på ett sidospår från den första boken (en kvinnlig polis som blir våldtagen), men även denna gång får vi inte reda på hur det slutar och jag förutsätter att författaren kommer bygga vidare på detta även i den tredje boken Vyssan Lull.

Recension av Pepparkakshuset

Deckarhusets intervju med Carin Gerhardsen

Pepparkakshuset av Carin Gerardsen

Flera våldsamma mord sker på kort tid och när polisen inser att offren är i samma ålder och har anknytning till samma plats förstår de att de har att göra med en seriemördare. Att det är ett mobbat barn som har förvandlats till en seriemördande vuxen görs klart ganska tidigt men trots det blir slutet väldigt överraskande.

Beskrivningarna av morden frossar i våld och förnedring och ibland kan jag knappt fortsätta läsa då det blir alltför grafiskt. Läsaren får också följa mördarens dagbok där ännu fler detaljer om morden framkommer som poliserna inte har tillgång till.

Sidospåret där en av de kvinnliga poliserna blir våldtagen och börjar sin egen undersökning kunde jag ha varit utan då det inte tillför historien något. Såvida föfattaren inte bygger vidare på detta i bok nummer två.

Carin Gerardsens debutroman Pepparkakshuset är den första delen i Hammarbyserien. Boken var bra men jag tyckte det märktes att det var hennes första roman och hon hade behövt göra sig av med vissa ”darlings”. Jag kommer förmodligen att läsa andra delen i serien Mamma, pappa, barn och hoppas att historien är lite mer fokuserad där.

Deckarhusets intervju med Carin Gerardsen