Oj, vad det varit fullt upp på sistone – så fullt upp att jag knappt hunnit läsa. Det betyder fullt upp. Det hindrade mig dock inte från att läsa bok nr 2 i den gudomliga serien om Berit Hård; Förkunnaren av Unni Drougge! Första boken, Bluffen, recenserade jag för ett tag sedan på Bokdetektiven och gav den full pott! Tack till Massolit förlag (ett av mina favoritförlag) för recex! Naturligtvis var jag tvungen att läsa vidare om Berit Hård som den överviktiga, tuffa, pilska, minst sagt dekadenta, ormälskande och alldeles, alldeles underbara karaktär hon är…

YOGADOFTANDE HANDLING

Unni Drougge har tidigare inte skrivit deckare och det är, som jag skrev i recensionen av Bluffen, svårt att avgöra om böckerna verkligen är deckare. Klart är dock att de i så fall är väldigt annorlunda och unika deckare! Den skandalomsusade skvallerjournalisten Berit har äntligen slutat på blaskan ”Veckans OJ!”, men trivs inte riktigt på Arbetsförmedlingens kramkurs. Hon vill hellre jobba. Via en kontakt från första boken, den tidigare utslagna tjackbruden Stina som nu blivit ren och dessutom toppsäljande författare av halvdåliga självhjälpsböcker, får Berit uppdraget att följa den folkkäre artisten Lotuz af Love – han som predikar om ödmjukhet och kärlek, men som plötsligt bränner Koranen under en konsert…

Naturligtvis blir Berit återigen indragen i en både fartfylld, skrämmande och fascinerande serie händelser som sträcker sig ända bort till ett mystiskt ashram i Indien och som slutar på ett minst sagt oväntat sätt. Vem är egentligen denne kjolbärande, strålande Lotuz af Love som alla tycks lyssna på men ingen vet någonting om? (Och som påminner lite vagt om Thomas Di Leva…men det är säkert bara ett sammanträffande.) Varför beter sig människor i hans omgivning så underligt – och varför dör de? Och vad försiggår egentligen i hans pengastinna chakraverksamheter?

ANNORLUNDA DECKARE…

Visst är det oväntat att Unni Drougge började skriva deckare. Samtidigt tycker jag att hon är trogen sitt författarskap; böckerna är både verklighetsanknutna och till och med lärorika! Och det är sällan en författare klarar av att kombinera underhållning med att förmedla ny kunskap till läsaren.

Varför läsa böckerna om Berit? Jo, för att de är originella, helt unika bladvändare om en oförglömlig karaktär. Det jag tycker så mycket om hos Berit är att hon inte bara är en tuff brud i smaklös leopardförpackning; hon är dessutom mänsklig. Det är verkligen ett fint porträtt av någon som är hård på ytan men inte för den sakens skull okänslig. Berit drabbas av både förälskelser, besvikelser och olycka. Samtidigt är hon så mycket starkare än vad hon själv tror. Att läsa böckerna om Berit Hård är faktiskt som att hitta en ny litterär vän och det var kul att återse henne.

Den enda invändningen jag möjligen har är att böckerna är snudd på för långa, men samtidigt är innehållet aldrig tråkigt och de är väldigt lättlästa. Böckerna kan läsas fristående utan problem, men jag skulle ändå börja med Bluffen – dels för att den är så bra, dels för att det är kul att få följa Berits personliga utveckling!

Nu ska jag dyka in i Betraktaren av Belinda Bauer och klassikern Glaskupan av Sylvia Plath, den sistnämnda boken en del av mitt Klassikerprojekt på Bokdetektiven!

Fridens liljor! /Kriss