Etikettarkiv: seriemördare

Illvilja

Publicerat av

Illvilja är Jørn Lier Horst 3:e bok om kriminalchefen William Wisting och hans dotter, journalisten Line.  Adrian Stiller på Kripos har fått uppdraget att ansvara för en så kallad vallning, av seriemördaren Tom Kerr som påstår sig vilja visa var han har gömt ett av sina offer. En baktanke är att även locka fram Toms medhjälpare som man aldrig hittade. Något går väldigt fel och William Wisting blir syndabock eftersom det hände i hans distrikt. Ingen offer hittades, ingen medhjälpare hittades och en seriemördare är på rymmen….

 

Line har fått i uppdrag att dokumentera vallningen och kan givetvis inte låta bli att lägga sig i utredningen.

 

Jag gillade de två tidigare böckerna och uppskattade tempot i boken som trots vissa spännande moment aldrig blev hetsigt och speglar William som person. I den här boken kan jag tycka det blir en aning segt även om blixtrar till av spänning då och då. Titeln ska syfta på den eviga frågan om det finns ren ondska och ja, det gör det väl? men jag tycker inte riktigt frågan tänder till som jag hade önskat. Kanske är jag luttrad som inte tycker att den här seriemördaren är värre än någon annan…?

 

 

Ripper-time i London

Publicerat av

The Yard

Är amerikanska Alex Grecians första historiska deckare. Boken utspelar sig i London 1889 strax efter att Jack the Ripper slutat mörda prostituerade. The Ripper är inte med i boken men han finns där som ett kollektivt medvetande bland London-borna och har förändrat staden på så sätt att invånarna förväntar sig det värsta. 

En eller två mördare?

Två obehagliga mord upptäcks. I det ena fallet hittar man en detektiv från Scotland Yard uppstyckad i en koffert med munnen ihopsydd. I det andra fallet har en man med skägg fått sin hals avskuren. Walter Day, som är ny i tjänsten, får uppdraget att hitta mördaren/mördaren. Hans kollegor är varken imponerade eller hjälpsamma men i konstapel Hammersmith hittar han en lojal hårt arbetande polis som hjälper honom med fallen. Day får också hjälp av Dr Kingsley som arbetar som rättsläkare i egen tjänst. Kingsley visar sig vara ovärderlig då han visar dem nya tekniker som kan hjälpa dem i sökandet. (fingeravtryck mm)

Upplägg

Grecian växlar mellan Day, Smith, Kingsley och mördaren vars tankar vi får ta del av i kursiv stil. Om Jack the Ripper är en mystisk figur så är den här mördaren mer verklig. En psykiskt sjuk man som desperat försöker skapa en familj samtidigt som han måste hålla upp en fasad som respektabel företagare.

Stämningen

Är dyster.. Vi befinner oss i en tid där det, i vissa delar, var oerhört fattigt smutsigt och eländigt. Prostitution, hemlösa, fyllon. I jakt på överlevnad eller bara ren girighet utnyttjar folk andra av olika anledningar och på olika sätt. Polisyrket känns allt annat än glamouröst. Stanken hänger bokstavligen med inomhus. Vi håller oss hela tiden på den lägre skalan av samhället, på sin höjd lägre medelklass.Det finns ingen romantisk dimma även om det finns hopp bland människorna.

Om man jämför

med andra historiska kriminalhistoriska deckare så får den ett medelbetyg. Den är aningen rörig och man får kämpa lite för att hänga med i svängarna. Karaktärerna känns inte banbrytande, snarare på gränsen till stereotypa men är  lätta att tycka om. Viktigast av allt är ändå att den är spännande och ger en visuell, om än obehaglig, bild av London under den viktorianska eran.

Recension: ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay

Publicerat av

Nu fick jag äntligen tid att läsa ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay och jag påminns återigen om varför jag älskar böcker.

Boken, som sedan blev älskad tv-serie, är den första i serien om seriemördaren och svärmorsdrömmen Dexter Morgan. Det första som slog mig var hur otroligt bra de – tydligen – lyckats med att hitta rätt personer till de olika rollerna. Dexter, Deborah, Angel, Vince och LaGuerta – alla finns de även mellan bokens pärmar. Till och med Doakes pitbullgestalt finns där (vad överraskad regissören måste ha blivit när de insåg att han fanns i verkligheten!) och det är en underlig känsla att först ha sett serien – förutom sista säsongen som börjar sändas i USA siste juni – och att läsa boken i efterhand. Det fungerar som tur är utmärkt och att jag visste ungefär hur det låg till gjorde absolut ingenting; boken är fortfarande ren njutning. Språket är enkelt och trevligt, men framför allt är det Dexters egen speciella ton jag uppskattar. Det är ingen tvekan om vem han är – och att vi gillar honom skarpt. Jag kommer på mig själv med att gapskratta flera gånger och det beror helt enkelt på att detta är en rolig bok, trots likdelar och minst sagt makabra seriemord…

Dessutom är det en härlig känsla att få återse Miami! Efter att ha varit där två gånger på två år och älskat det från första stund blir det ett plus i kanten för möjligheten att slungas tillbaka till tropiska nätter med röda fullmånar, den där alldeles speciella, varma brisen om kvällarna och till dagens kritvita stränder och mysiga restauranger längs Ocean Drive. Jag har påmints om amerikanarnas vrålåkstendenser på broarna, om Brickells höghus, den mystiska containerön och hur öde gatorna verkar vid Bayside mitt i natten.

Underhållande och intressant är även relationen mellan syskonen Dexter och Deborah, vars djup både bok och serie lyckas förmedla utan att skriva läsaren på näsan. Deb, vilken kvinna, en klockren förebild för alla som gillar regler för att det är så roligt att bryta dem.

Kort och gott – boken rekommenderas starkt och kan bara få full pott!

Någon som läst de andra böckerna? Hoppas på att de håller, för jag tänker inhandla dem alla…

Fridens liljor! /Kriss

Thriller med seriemördare

Publicerat av

Debut

Tänk på ett tal är den amerikanska författaren John Verdons debutbok men det känns inte som en debutbok, snarare som bok nr 5 i en serie. Boken har slagit stort i USA och den känns just väldigt amerikansk, som gjord för att filmatiseras.

Handling

Dave Gurney är en, numera pensionerad, kriminalkommissarie som en dag får ett samtal från en gammal college-bekant. Vännen har fått ett par mystiska brev som har skrämt upp honom rejält och ber Gurney om hjälp. Sen är det en traditionell katt och råtta-lek med en hämndlysten seriemördare. Mer säger jag inte för då förstör jag handlingen. Handlingen utspelar sig i ett vackert New England som ramar in handlingen fint.

Varierande kvalité på gåtorna

Som i liknande thrillers bygger sor del av handlingen på kluriga texter och gåtor som huvudpersonen måste försöka lösa. Jag ska inte avslöja några detaljer men en del saker kändes riktigt kluriga och smarta men ett par saker kändes inte så smarta och mindre trovärdiga. Hade han bara filat lite mer på dem så hade jag varit riktigt eld och lågor.

Spänningshalt

Det här är en bladvändare även om jag blev en aning besviken på slutet som jag tyckte kunde ha varit mer raffinerat. Huvudpersonen Gurney känns lite sterotypisk (överarbetad utredare som inte kan släppa jobbet på bekostnad av relationen med sin fru) men å andra sidan har Verdon gett mer djup åt karaktären än många andra liknande karaktärer . 

Sammanfattning

Lagom spännande thriller för den som gillar berättelser om seriemördare

Pepparkakshuset av Carin Gerardsen

Publicerat av

Flera våldsamma mord sker på kort tid och när polisen inser att offren är i samma ålder och har anknytning till samma plats förstår de att de har att göra med en seriemördare. Att det är ett mobbat barn som har förvandlats till en seriemördande vuxen görs klart ganska tidigt men trots det blir slutet väldigt överraskande.

Beskrivningarna av morden frossar i våld och förnedring och ibland kan jag knappt fortsätta läsa då det blir alltför grafiskt. Läsaren får också följa mördarens dagbok där ännu fler detaljer om morden framkommer som poliserna inte har tillgång till.

Sidospåret där en av de kvinnliga poliserna blir våldtagen och börjar sin egen undersökning kunde jag ha varit utan då det inte tillför historien något. Såvida föfattaren inte bygger vidare på detta i bok nummer två.

Carin Gerardsens debutroman Pepparkakshuset är den första delen i Hammarbyserien. Boken var bra men jag tyckte det märktes att det var hennes första roman och hon hade behövt göra sig av med vissa ”darlings”. Jag kommer förmodligen att läsa andra delen i serien Mamma, pappa, barn och hoppas att historien är lite mer fokuserad där.

Deckarhusets intervju med Carin Gerardsen

Änglalik av Veronica von Schenck

Publicerat av

Huvudpersonen Althea Molin är utbildad psykolog och gärningsmannaprofilerare. Hon har nyss återvänt till Sverige från New York där hon blev brutalt överfallen. Hon ser fram emot lugn och ro, men vid Stureplan i Stockholm härjar en seriemördare och tre kvinnor hittas mördade i resväskor. Altheas barndomsvän Rickard  jobbar som polis i utredningen och kontaktar henne för att få hjälp. Efter en viss tvekan tar hon jobbet. Något hon nästan ångrar när mördaren börjar skicka MMS av henne till hennes mobiltelefon.

Veronica von Schencks debutroman får mig att vilja ha mer. Dels en efterföljare men även lite mer kött på benen i den här boken. Att boken är kort behöver inte vara en nackdel men i det här fallet tror jag att handligen skulle tjänat på det. Jag tycker också att det är konstigt att Althea utersätter sig för onödiga risker när hon vet att någon förföljer henne. Speciellt när hon nyss blivit överfallen. Ett plus är att jag trodde att jag visste vem gärningsmannen var men hade fel. Jag ger dock boken två tummar upp och ser fram emot att läsa efterföljaren Kretsen.

Deckarhusets intervju med Veronica von Schenck