Deckare som släpps i augusti 2012

Mons Kallentoft – Vattenänglar
      

 

Thomas Enger – Fantomsmärta
                 

 

Anders de la Motte – Bubble
Bubble

 

Camilla Grebe/Åsa Träff – Innan du dör
Innan du dog       

 

Michael Connely – Det femte vittnet
Det femte vittnet     

 

Cilla och Rolf Börjlind – Springfloden
Springfloden

 

Chris Forsne – Vår man i världen
Vår man i världen (inbunden)       

 

Thomas Eriksson – Illdåd
Illdåd          

 

Patricia Cornwell – Mord i central park
Mord i Central Park

 

Jag längtar framförallt till…

Anders de la Mottes Bubble och Grebe/Träffs Innan du dog. Rolf och Cilla Börjlind som debuterar med Springfloden verkar också spännande! De har nämligen skrivit manus till TV-serierna Graven, Morden, Beckfilmerna och A-serien!

 

 

Inblick Nils Larsson – Översättare

Vi har de mest intressanta läsare på Deckarhuset!

Genom en kommentar här på deckarhuset så fick vi reda på att en av Deckarhusets läsare arbetar som översättare och framförallt – översätter kriminalromaner! Det tycker vi låter spännande och vi ville så klart veta mer. Här kommer därför en inblick i översättaren Nils Larssons arbete.

Hur blev du översättare?

Jag halkade mer eller mindre in i yrket på ett bananskal. När jag började startade många översättare, även en del av dem som fortfarande är aktiva, genom att översätta för låga arvoden för kioskboksförlag som B. Wahlströms.  Jag jobbade själv som förlagsredaktör på Wahlströms 1979-1981, och det var min närmaste chef Tommy Schinkler som föreslog att jag skulle prova att översätta, eftersom han gjorde det själv. Hade småbarn hemma då och hade varken tid och ork att skriva på kvällen, utan jag översatte för hand på pendeltåget och skrev rent på maskin på morgonen på jobbet innan alla andra hade kommit. På så vis hade jag hunnit översätta närmare tio böcker, när förlaget skar ner personalen både i Stockholm och på tryckeriet i Falun. Sedan hade jag turen vid en rundringning att jag fick i uppdrag att översätta Ruth Rendells ”Stenarna skola ropa” redan första dagen som jag var arbetslös. Tack vare att jag hade tjatat på Askild & Kärnekulls förlag några år tidigare då jag jobbade i bokhandeln, att de borde ge ut henne. Sedan skickade jag ett ex av den färdiga boken till Bonniers och Norstedts och sedan dess har det rullat på.

Vad krävs för att få översätta böcker?

Jag tror att det finns något slags utbildning för översättare på högskolenivå, men känner inte till något närmareom den. Kanske går det fortfarande att skicka in en provöversättning till ett förlag, om man kontaktar dem först och hör om de är intresserade. Problemet är att många förlag skär ner på utgivningen av översatt litteratur just nu, så det gäller att vara mycket duktig och ihärdig. Och det räcker inte att ha akademiska betyg i språket man översätter ifrån, utan man måste framför allt vara duktig på svenska och kunna uttrycka sig fritt och inte skriva för stelbent.

Hur kan du beskriva processen med att översätta en bok?

Först läser jag hela boken från början till slut, inte i detalj, skummar ganska mycket och kollar om den innehåller mycket som måste kontrolleras i förväg, eventuella tekniska svårigheter, diktcitat som måste kollas om de redan finns översatta t. ex.  Vissa översättare gör en grovöversättning som de sedan skriver om och förfinar. Jag försöker få det så bra som möjligt från första början.  Läser om det jag översatt  dagen innan, innan jag börjar skriva nästa dag. När jag kommit till slutet av boken, läser jag igenom allt igen, mening för mening och kollar med originalet, så att jag inte har tappat bort någon mening eller stycke. Sådant händer faktiskt. Bättrar på sådant som inte blivit perfekt i första omgången. Mejlar över översättningen till förlaget när den är klar. Sedan sitter någon redaktör på förlaget – eller någon extern frilansare – och granskar översättningen och ger förslag till ändringar, som jag själv får föra in sedan. Efter detta ”bryter” och ”sätter” förlaget manuset och några veckor senare får man ett korrektur som man ska läsa igenom och rätta. Sedan trycks boken så småningom och distribueras till bokhandeln.

Nämn några författare du har översatt

90 av mina 107 översättningar är deckare, thrillers, spionromaner. Det inkluderar bland annat Ruth Rendell, Clive Cussler,  Wilbur Smith, Peter Lovesey, Jack Higgins, Jonathan Kellerman, Jeffrey Archer, Jeffrey Deaver, Rennie Airth, Iain Pears, James Patterson, Kathy Reichs,  Tom Clancy och Patricia Cornwell för att nämna de mest kända.

Hur lång tid tar det att översätta en bok?

Det beror på. En normaltjock tar 3-4 månader, men jag har haft ett par riktiga tjockisar också som har tagit betydligt längre tid.

Vilken översättning är du mest stolt över?

Kanske Iain Pears ”John Stones fall” som kom härom året och var nominerad till Deckarakademins pris, för den var ganska svår och jag har läst flera bloggare som skrivit att det kändes som att den var skriven på svenska, vilket väl är det bästa betyg man kan få, att det inte märks att en bok är översatt.

Finns det någon bok du önskar att du hade fått översätta?

Av en slump fick jag Rennie Airths ”Mörkrets flod” som första bok att översätta från bokförlaget Minotaur. Då visste jag inte att det skulle ta fem år mellan de båda andra böckerna i trilogin. Önskar att jag hade fått översätta Peter Robinson, Denise Mina, Mark Billingham eller någon annan av förlagets mer produktiva författare, som spottar ur sig en bok om året. Dessutom har jag ofta undrat vad som hade hänt om jag inte varit tvungen att tacka nej till Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” av tidsskäl någon gång 1983-1984, vad jag fått översätta för andra böcker i stället då.

Hur mycket tänker du på, och stör dig på, dåliga översättningar på TV och film?

Mycket! Det händer nästan varje dag att man märker översättningsfel, speciellt på TV. T. ex.skrev en översättare här om dagen att teet stod i kylskåpet. Varför det, undrar man. Var det kanske iste? Nej, eftersom det var en engelsk serie handlade det förstås om det som borde översatts med kvällsmat eller middag, för personen i fråga tog mycket riktigt ut en tallrik med mat ur kylskåpet.

Har du någon översättare som du ser upp till?

Kan jag inte påstå, men när jag jobbade vid B. Wahlströms hörde Lennart Olofsson till en av förlagets duktigaste översättare. När jag inte kunde ta ”Jurtjyrkogården” sa jag åt förlaget att vända sig till honom. Sedan dess har han bl.a. översatt nobelpristagaren Soyinka. Tyvärr gick han bort i förtid för ett par år sedan, bara 57 år gammal.

Kan du se en förändring i språket genom åren och i så fall på vilket sätt?

När jag började skrev jag aldrig ”ha sex” utan ändrade till ”ligga med”, men det gör jag inte längre. ”Ha en bra dag” hör till sådant som jag undvek förr, men som kan slinka med nu. Däremot vägrar jag att använda ”spendera” i stället för tillbringa, som folk använder i tid och otid. I början skrev jag skall och sade, men numera blir det alltid sa och ska. Helt nya eller gamla uttjänta ord och uttryck kan jag inte komma på några. Slangen har nog också förändrats en del, men jag kan inte komma på något speciellt just nu.

Brukar du läsa mycket kriminalromaner själv?

Jo, jag har läst mycket deckare själv och försöker hinna läsa deckare nu också, men det blir mest när jag inte har någon översättning på gång. Gärna engelska deckare från Minotaur, men även norska och isländska (Indridason) samt en och annan svensk. Vem som har bäst språk vågar jag inte uttala mig om, och eftersom det mest handlar om översättningar är det frågan om hur bra översättaren är. Vissa har uttryck som man kanske retar sig på. Ser mycket deckarserier på TV också, oftare än jag hinner läsa böcker.

Scarpetta av Patricia Cornwell

Patricia Cornwell har skrivit åtskilliga böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta (Scarpetta är faktiskt nr 16) och jag tror jag läst de flesta av dem. De är mycket ”amerikanska”, det vill säga skjutvapen, explosioner, mycket hightech och givetvis vackra kvinnor. Detta kanske inte återspeglar allas vision om vad en amerikansk deckare innehåller men för mig så är detta helt enkelt urtypen. Jag måste också erkänna att jag inte gillar karaktären Scarpetta. Hon är ”för perfekt” för min smak; smartare och vackrare än de flesta. För mig blir det bara platt eftersom jag gillar karaktärer som Barbara Havers (från Elizabeth Georges böcker om Lynley) som inte är perfekta utan de har sina mänskliga brister. Men detta är en personlig åsikt och jag måste trycka på det faktum att jag tror att många tycker om Cornwells författarstil och hon har ju onekligen gjort succé med sina böcker om Scarpetta. De är spännande och jag begriper inte alls varför inget filmbolag har lagt vantarna på dem än.

Handlingen

Rättsläkaren Kay Scarpetta är tillbaka med ett nervpirrande fall som sätter henne och hennes närmsta i livsfara. Hon blir anlitad av New York polisen för att undersöka en mentalpatient på Bellevuesjukhuset. Väl inne i cellen, hos patienten, blir Scarpetta aningens ställd; både inför det faktum att mannen framför henne, som misstänks för mord på sin flickvän, berättar den mest märkliga historia och för att han är småväxt.

Utredningen visar sig vara ett intrikat nystan vars trådar leder åt alla möjliga håll och det verkar nästan omöjligt att reda ut. Vad är sanning och vad är lögner?

Cornwell arbetade som sekreterare vid en rättsmedicinalavdelning innan hennes författarkarriär tog fart och det märks att hon fascineras av ämnet och har gjort noggrann research. Själv är jag lite svag för just rättsmedicinska och rättstekniska inslag i deckare och thrillers så givetvis så får det pluspoäng av mig även om en del kanske tycker beskrivningarna av de tekniska detaljerna lite tråkiga. Men med program som C.S.I. (alla de olika varianterna) så tror jag att fler och fler är nyfikna på det tekniska arbetet bakom olika utredningar.

Mina tankar

Handlingen är spännande och det är svårt att förutse vad som kommer att hända härnäst, vilket jag givetvis uppskattar. Tack vare intrigen så kan jag ha överseende med karaktärernas platta och irriterande personligheter och allt snack om vapen. Den främsta orsaken till att jag läser deckare och thrillers är för att jag vill bli underhållen och det blir jag av Patricia Cornwells böcker. Vi kan väl kalla det lite för ett ”hatkärleksförhållande”. Jag fattar bara inte att de inte har gjorts någon film om Scarpetta än.

Kay Scarpetta på film

Idag står det i Svd att Patricia Cornwells deckare om rättsläkaren Kay Scarpetta ska bli film. Tja, varför inte? MEN…  Hallåååå – med Angelina Jolie som Kay? Hoho…? Läste den som gjorde castingen böckerna?   Vad tycker ni kära vänner, är det bara jag som tycker den idén är bisarrrrrr?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2777333.svd