En inblick i livet på Alfa Antikvariat

Är det någon eller några typer av böcker, genrer som är överrepresenterade i er bokhandel?

Vi har framförallt stora mängder skönlitteratur, och avdelningarna är rejält tilltagna både när det gäller svenska och engelska. Det finns även mycket på tyska och franska. Utöver det är avdelningarna för nautika, topografi, religion och naturvetenskap omfattande.

Hur ser det ut på hyllan för kriminalromaner idag – har ni någon bok där som är lite ovanlig för er att se ?

Vissa titlar har alltid varit svåra att få tag på och fortsätter att vara eftersökta. Ett givet exempel är Ögonen av Maria Lang. Just nu har vi mycket Agatha Christie inne, och inte minst en hel del ovanliga titlar. Det är alltid roligt att få in eftersom Christie fortsätter att vara en storsäljare. Första utgåvor av Trenters tidiga böcker i gott skick är också en bra affär.

Läs mer…

En inblick i livet på Alfa Antikvariat

Är det någon eller några typer av böcker, genrer som är överrepresenterade i er bokhandel?

Vi har framförallt stora mängder skönlitteratur, och avdelningarna är rejält tilltagna både när det gäller svenska och engelska. Det finns även mycket på tyska och franska. Utöver det är avdelningarna för nautika, topografi, religion och naturvetenskap omfattande.

Hur ser det ut på hyllan för kriminalromaner idag – har ni någon bok där som är lite ovanlig för er att se ?

Vissa titlar har alltid varit svåra att få tag på och fortsätter att vara eftersökta. Ett givet exempel är Ögonen av Maria Lang. Just nu har vi mycket Agatha Christie inne, och inte minst en hel del ovanliga titlar. Det är alltid roligt att få in eftersom Christie fortsätter att vara en storsäljare. Första utgåvor av Trenters tidiga böcker i gott skick är också en bra affär.

Hur ser urtypen av en antikvariatkund ut?

Väldigt svårt att säga. Eftersom Alfa Antikvariat är beläget på Drottninggatan, mitt i city, får vi alla möjliga typer av kunder. Flertalet är drop-in kunder som gått förbi och kanske kommit in för att de sett något i fönstret eller kommit på att de plötsligt minns en bok de sökt ett tag. Trots detta går det nog att säga att urtypen är en medelålders man.

Smygläsare – har ni någon skön soffa åt dem?

Nej, tyvärr. Vi behöver allt utrymme vi kan skaka fram till våra bokhyllor!

Vilken hylla är den mest frekvent besökta?

Den skönlitterära. Men även barnboks- och militariahyllorna är välbesökta.

Beskriv en riktigt bra dag i butiken.

Det beror på. Det är roligt att ha mycket att göra så det blir lite fart. En riktigt bra dag har alltså många köpsugna kunder. Kanske har någon i personalen varit på spännande bokinköp och har återvänt med ett tiotal papperskassar med ovanliga godbitar.

Vilken är den vanligaste inköpskällan för er?

Privatpersoner som vill sälja på grund av flytt eller att någon äldre släkting dött och lämnat efter sig en samling av något slag.

Vilken är den mest intressanta inköpskällan?

Samlare av speciallitteratur brukar ofta ha intressanta titlar. Det säger sig självt. Men sen har ju delar av personalen här olika smak så svaret varierar beroende på vem du frågar. Frågar du mig så blir jag alltid glad om någon samling med ovanliga lyriktitlar från svenskt sextio- och sjuttiotal dyker upp.

Vad skulle du själv ha svårt att motstå att ta med hem, om det dök upp i butiken?

Beatförfattare, tidiga Lars Norén-titlar, Bruno K Öijer, ovanliga ockulta eller mystika verk.

Ni säljer både i butik och via Internet – vilken av dessa delar är störst?

Butiken är främsta inkomstkällan. Det beror helt klart på dess centrala läge.

Hur lång livscykel har en bok som kommer i era händer?

Det är helt beroende på titel. En bok kan vara med oss i femton års tid. En annan kan gå samma dag som den köpts in. Några exempel på böcker som är garanterade att sälja på några dagar: Svensk husmanskost av Tore Wretman, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (i alla tänkbara varianter) och kanske de lite mer otippade antikvariatsbästsäljarna Sigge Stark och Margit Sandemo.

Om jag kommer in i butiken utan att riktigt ha klart för mig vad jag letar efter – vad skulle du visa mig då?

Du måste nog vara lite mer specifik än så är jag rädd! Vi har ju böcker i alla ämnen i alla prisklasser! Men eftersom du kommer från Deckarhuset skulle jag visa dig gräddhyllan för ovanliga titlar ur kriminallitteraturen, där vi samlat rara böcker av Trenter, Christie, Poe och Simenon.

Svaren kommer ifrån Daniel Westerlund på Alfa Antikvariat

Av de 5 senaste deckarna jag har läst så har 4 haft en journalist i huvudrollen (!)… är detta bara ett lustigt sammanträffande?… Troligtvis inte, det finns onekligen något väldigt spännande över en grävande journalist. De gräver ofta fram sanningar som andra människor har gjort allt för att hemlighålla och dessutom är det ju journalistens jobb att nyfiket snappa upp saker de egentligen inte har med att göra.

Jag har inte kunnat undgå att bli lite nyfiken på hur en grävande journalist arbetar på riktigt och vem bättre att fråga än Sveriges idag kanske mest kända grävande journalist (som dessutom verkar ha näsa för stora avslöjanden) jag talar självfallet om Monica Antonsson.

Hej Monica och välkommen till Deckarhuset! Efter mitt långa, utdragna intro tycker jag att vi hoppar direkt till frågorna:

Är inte en journalist i stort sätt en detektiv med papper och penna?  (inga ledande frågor här inte 😉 )
Det kan man kanske säga. Åtminstone när man gräver som i fallet med Mia – Sanningen om Gömda.

…skulle du ta illa upp om jag kallade dig för detektivjournalist eller snokande journalist?
Nej. Detektivjournalist låter himla bra, tycker jag. Snoka låter sämre. Fast det är ju det man gör…

Har du några ”hemliga” knep du kan dela med dig av när det kommer till att få fram sanningen bakom en historia? (i en känd deckare, som vi inte nämner namnet på, låstas tex huvudkaraktären som är journalist vid ett flertal tillfällen vara någon annan för att få viktiga nyckelpersoner ”to spill their guts” händer detta i verkligheten också?)
Det vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig gjort det. Det vore inte riktigt schysst, tycker jag.

Hade jag varit yngre så hade jag nog sökt mig till Janne Josefsson och gänget kring Uppdrag granskning. Jag hade gärna sprungit omkring på ankfarmer i Kina med dold kamera.

Läs mer…

Av de 5 senaste deckarna jag har läst så har 4 haft en journalist i huvudrollen (!)… är detta bara ett lustigt sammanträffande?… Troligtvis inte, det finns onekligen något väldigt spännande över en grävande journalist. De gräver ofta fram sanningar som andra människor har gjort allt för att hemlighålla och dessutom är det ju journalistens jobb att nyfiket snappa upp saker de egentligen inte har med att göra.

Jag har inte kunnat undgå att bli lite nyfiken på hur en journalist arbetar på riktigt och vem bättre att fråga än Sveriges idag kanske mest kända grävande journalist (som dessutom verkar ha näsa för stora avslöjanden) jag talar självfallet om Monica Antonsson.

Hej Monica och välkommen till Deckarhuset! Efter mitt långa, utdragna intro tycker jag att vi hoppar direkt till frågorna:

Är inte en journalist i stort sätt en detektiv med papper och penna?  (inga ledande frågor här inte 😉 )
Det kan man kanske säga. Åtminstone när man gräver som i fallet med Mia – Sanningen om Gömda.

…skulle du ta illa upp om jag kallade dig för detektivjournalist eller snokande journalist?
Nej. Detektivjournalist låter himla bra, tycker jag. Snoka låter sämre. Fast det är ju det man gör…

Har du några ”hemliga” knep du kan dela med dig av när det kommer till att få fram sanningen bakom en historia? (i en känd deckare, som vi inte nämner namnet på, låstas tex huvudkaraktären som är journalist vid ett flertal tillfällen vara någon annan för att få viktiga nyckelpersoner ”to spill their guts” händer detta i verkligheten också?)
Det vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig gjort det. Det vore inte riktigt schysst, tycker jag.

Hade jag varit yngre så hade jag nog sökt mig till Janne Josefsson och gänget kring Uppdrag granskning. Jag hade gärna sprungit omkring på ankfarmer i Kina med dold kamera.

Hur mycket av ditt arbete går ut på snokande i mörka gränder/hemliga arkiv/spöklika källare kontra kaffedrickande och samtal med ”vanliga människor”?
Vanligtvis inte alls. Jag gör porträtt på människor som berättar om sig själva. Inom veckopressen ifrågasätter vi inte. Känner man att det är något skumt med storyn så kanske man kollar upp den. Är den skum spolar man den helt enkelt.

När jag jobbat som allmänreporter har det hänt men oftast är det samma sak där. Det finns ingen tid för grävande. Särskilt inte för oss som är frilans.

Nu börjar jag känna mig som en tvättäkta detektivjournalist för jag har en gissning om vad ditt nästa stora projekt kommer att handla om: Kärnkraft. Har jag rätt?
Kanske. Jag har researchat i de berörda länderna i många år. Men det kan nog bli något annat först. Vi får se.

Slutligen, läser du själv mycket deckare?
Nej, inte nu längre. Jag hinner helt enkelt inte. Det blir mest faktaböcker om det jag för tillfället jobbar med. Tidigare i livet läste jag deckare i parti och minut.

…kommer vi kanske få se någon deckare med Monica Antonsson tryckt över omslaget inom den närmsta tiden…?
Jag tror inte att jag kan. Synd. Det hade ju varit väldigt roligt. Och luckrativt.

Med detta tackar hela Deckarhuset Monica Antonsson för att hon tagit sig tid att ge oss alla en inblick i journalistens vardag!