månadsarkiv: oktober 2012

Bond: bekännelser

Publicerat av

Jag är i ärlighetens namn ingen Bondfantast. Jag kan inte ens stoltsera med att ha sett samtliga filmer. På något sätt lyckas jag alltid se om samma filmer gång på gång. Detta trots att jag faktiskt, tack vare en av kvällstidningarnas Bond-kampanj, äger samtliga filmer. De flesta av dem har dock fortfarande skyddsplasten kvar.

Som sig bör har jag ändå en bestämd uppfattning om vad som ska hissas och vad som ska dissas i 007s värld.

Självklart är Sean Connery, originalet, den bästa Bond, förklaring till detta behövs knappast. Sämst tycker jag om George Lazenby, en one hit wonder med taskig attityd.

Det är kanske magstarkt att uttala sig om vilken film som är bäst då man inte har sett alla, men jag får ändå påstå att de äldre rullarna är i en klass för sig. Trots det tycker jag nog ändå bäst om Casino Royale, vars intrig tilltalar mig mycket.

Mina föräldrar hade ett gäng filmkanaler och jag såg säkert Goldeneye ett 20 tal gånger som 12-åring och tycker fortfarande att den ryske datanörden Boris Grishenko spelad av Allan Cumming, är den bäste Bondskurken. Hans sorti med orden ”I am invincible!” är oförglömlig. Det var något förvirrande att se honom som den något mer välklädde Eli Gold i favoritserien The Good Wife femton år senare…

Bästa Bondbruden? Ingen aning! Jag har inte lagt så mycket fokus på den frågan, men visst var väl Maud Adams rätt så bra? Isabella Scorupcos insats i just Goldeneye lämnade däremot inga större intryck.

Bästa filmmusiken är helt klart Live and Let Die, men mest på grund av att jag ääääälskar Paul McCartney.

 

Bond: James Bond & 007 museet

Publicerat av

I Nybro utanför Kalmar ligger världens enda permanenta 007-museum, Vi på Deckarhuset har ringt upp ägaren för att få lite mer information.

 

Hello it’s Mr Bond

”Hello it’s Mr Bond”, blir svaret när telefonsamtalet kopplas upp. Man skulle kunna tro att det var en gimmick men det är det inte. Ägaren till museet heter faktiskt Bond, James Bond (ja, eller mer exakt Gunnar Bond James Schäfer)

”Jag hade nästan glömt bort att jag hade ansökt om namnbytet när jag fick ett telefonsamtal från skatteverket om att det hade gått igenom.”, säger James Bond förtjust. ”Handläggaren som lät lite som en snorkig skolfröken var dock noga med att påpeka att om jag nu skulle ångra mig så var jag tvungen att ta kontakt med PRV (patent och registreringsverket) men det har jag inte gjort.”

James berättar att de flesta i hans bekantskapskrets har tagit till sig hans nya namn, ”men en hel del vänner kallar mig även Double O Seven!”

 

Varför 007

Så hur kommer det sig att man startar en James Bond samling som tillslut blir så stor att man kan öppna ett museum? En del av svaret går kanske att hitta i vår svenske Bonds barndom, hans pappa försvann när han var barn och James Bond och Ian Fleming fick på sätt och visa fylla tomrummet. James har även skrivit en självbiografisk bok om detta ”James Bond – en fadersgestalt” (Boken finns på Kapitel1)

 

007-Museet startade 2002 men har med åren växt och upptar i dag 700 kvm av en industrifastighet som även huserar en reservdelsfirma som ägs av Bond. Museet är uppbyggt av många små rum och en del av dem är inreda så att de, enligt Bond själv, ger en känslan av att kliva in i en Bondfilm.

Några av godbitarna som finns på museet är bland mycket annat en 1:1 docka av Sean Connery, den allra första James Bond boken – i first edition, BMW Z3:an original från Goldeneye, BMW 1200 C från Tomorrow Never Dies samt guldtackor från Goldfinger.

 

Myterna om svenske Bond

Vår svenske James Bond har även gett upphov till en rad myter på nätet. Ett av dem är att han hade en cameo i Casino Royale. ”Nej, det stämmer inte. Men jag blev inbjuden till deras filmstudio, få se, det måste ha varit runt 2004. Då pratades det lite om en cameo. Men det blev aldrig något. Men visst är det kul att folk kommer fram och säger att de såg mig i filmen! Då brukar jag bara svara vad roligt!”

 

Så ”några snabba”: 

Favorit Bond

Pierce Brosnan

 

Favorit Skurk

Hajen

 

Vad tror du om Skyfall?

Jag gillar det 90 sekunder långa klippet av Bondlåten som sjungs av Adele. Om låten är en försmak av filmen kan det bli riktigt bra!

 

 

Fakta

Museet har öppet

Vardagar mellan 10-17 (stängt för Lunch 13-14)

Lördagar 10-14

(det finns även möjlighet att i förväg boka andra tider)

 

Museet har ca 4000-5000 besökare per år.

 

Mer information finns på

http://www.007museum.com

 

Bond: Goldfinger av Ian Fleming

Publicerat av

 

Trots att jag är ett stort Bond-fan, och har varit det hela min uppväxt så har jag inte läst någon av Ian Flemings romaner om agenten. Jag har haft Goldfinger hemma i bokhyllan i flera år, efter att ha hittat den på loppis, men aldrig läst den av någon anledning. Men så närmade sig 50års jubileet av Bondfilmerna och jag fick för mig att plocka upp boken ändå.

Handlingen

James Bond, agent 007 vid Brittiska Secret Service stöter samman med Auric Goldfinger efter ett uppdrag i Sydamerika. Efter att ha avslöjat hans bluffande vid ett kortspel stjäl Bond hans vackra kvinnliga assistent och åker tillbaks till London. Väl där får han i uppdrag av M att undersöka Goldfingers förehavande. Något är skumt med mannens enorma rikedom, hans juvelerarbutiker runt om i London och hans resor till kontinenten. Smugglar han guld till Indien, där förfrågan är enorm?

Bond kastas in i Goldfingers värld och hans storslagna planer är inte riktigt vad de hade väntat sig. Han planerar en stöt, en kupp som saknar like.

Mina egna tankar

Så, hur många har sett filmen Goldfinger? Om ni inte har det så kanske ni ska hoppa det här stycket eftersom jag kommer att jämföra film och bok litegrann längre ned. Men först så tittar vi lite på boken.

Oj, vart ska jag börja? Låt mig säga så här: den är långt från politisk korrekt och lyckas med att förolämpa judar, koreaner och kvinnor (hetero-, som homo- och bisexuella). Troligtvis fler men jag tappade nästan räkningen. Nog för att det här med politisk korrekthet inte var särskilt stort på slutet av 1950-talet (boken kom först ut 1959). Storyn är helt ok men blir ganska så segdragen i de långa politiska utläggningarna eller hur lång tid det tar innan Bond lyckas klura ut hur Goldfinger fuskar när de spelar golf. Den stora stöten blir väldigt effektfull dock även om det blir lite av en antiklimax.

Skillnaden på filmen och boken? (Spoiler alert)

Ja, det första är ju helt enkelt att Oddjob har fått det fina namnet Fredag, vilket vad jag har förstått är översättarens verk (översätt aldrig namn, snälla). Men han är samma superasiat med nästan övernaturlig styrka och en dödlig hatt.

Bond är också väldigt annorlunda från filmens Bond. Han reflekterar mer och har faktiskt ett samvete trots att han egentligen inte utvecklas under handlingens gång. Men skuldkänslorna finns där, för Vesper (Casino Royale) och för alla de han dödat. Han är inte heller den självklara kvinnotjusaren. Faktum är han inte alls lyckas lika bra med kvinnorna i boken som han gör i filmen.

Bonds tjej i denna film är ju först Jill Masterson, som de flesta känner igen som hon som blir mördad genom att bli täckt av en guldfärg. Den scenen finns inte med i boken utan han får höra det senare av Jills syster att hon dog en långsam död efter att ha blivit täckt i guldfärg av Goldfinger. Men den huvudsakliga ”bondbruden” är ju Pussy Galore (vilket låter som ett namn som platsar i en vuxenfilm). Hennes roll är mycket olik den i filmen. I filmen har hon ett sorts tjejgäng och de är ansvariga för att spraya ”sömngasen” över Fort Knox med sina flygplan. Hon är inte heller särskilt förtjust i Bond, eller ja, inte till en början i alla fall. I boken leder hon en kriminell grupp av lesbiska kvinnor som har extraknäckt om cirkusartister. Bond är attraherad av henne men har egentligen ögonen mest på Tilly, Jills syster som han råkat snubbla över på sin jakt efter Goldfinger. Men Tilly är inte alls intresserad av Bond trots att han gör sitt bästa att beskydda henne. Men givetvis så får Bond till med Pussy (gud vad det tar emot att skriva det) i slutet eftersom hon egentligen inte är lesbisk: hon har bara ”aldrig träffat en man förr”….

 

Bond: ”My Name is Bond, James Bond”

Publicerat av

”My name is Bond, James Bond” är ett av de mest berömda citaten från filmvärlden, men hur valde Ian Fleming namnet?

Alldagligt namn

Fleming ville ha ett namn som var alldagligt och tråkigt så att den hemliga agenten skulle kunna vara så anonym som möjligt. När han såg boken ”The Birds of the West Indies” av James Bond bestämde han sig för att ”låna” namnet. Han hade nämligen hittat ett namn som var kort, oromantiskt och ändå maskulint, precis vad han letade efter.

Riktiga James

På mitt gamla jobb hade vi en kund från Kanada som faktiskt hette James Bond. Det var alltid lika roligt när han ringde till kontoret och man kunde höra någon säga ”it’s for you, it’s James Bond”.

Eldnatt av Yrsa Sigurðardóttir

Publicerat av

En ny bok i serien om den isländska advokaten Thóra Guðmundsdóttir är äntligen ute! Jag har givetvis sett fram emot en ny del att sätta tänderna i (!).

Handlingen

Ett vårdhem för funktionshindrade blir ett brinnande inferno och kräver livet av alla boende, utom Jakob- en pojke med Downs syndrom. Han blir åtalad och fälld för illdådet och skickad till en psykiatrisk anstalt. Men här tar historian en mycket märklig vändning. En av pojkens medfångar, en rent ut sagt avskyvärd pedofil, anlitar Thóra. Inte för att få sig själv friad utan Jakob. Något mörkt finns i vårdhemmets historia, något som kanske är den egentliga orsaken till branden.

Samtidigt så blir en radiopratare trakasserad och en ung kvinna är övertygad om att det spökar i huset där hon bor med sin make och lille son. Men hur hör detta samman? Thóra har ett ovanligt knivigt och mörkt utredning framför sig. Något som snuddar vid en nästan övernaturlig ondska.

Mina egna tankar

Som vanligt så börjar den här boken väldigt virrigt. Det är liksom spridda trådar som det är faktiskt helt omöjligt för läsaren att själv pussla ihop. Men vad jag har lärt mig är att tålamod är något man måste ha när man läser Yrsa Sigurðardóttirs böcker. Jag får liksom ha det i bakhuvudet hela tiden. De lösa trådarna kommer att knytas samman även om det ibland verkar otroligt långsökt. Fastän jag måste erkänna att jag tyckte det var lite för många trådar ute den här gången. Dessutom är risken när man lägger ut för många trådar att själva upplösningen blir lite ”blaha”. Man liksom förväntar sig en grand finale med fyrverkerier och så kommer den bara en sån där raket som säger ”pjooo” och försvinner.

Märkligast är ändå Jósteinn, pedofilen som anlitar Thóra. För att vara en sådan genomgående obehaglig figur (vi snackar lite Hannibal Lecter vibbar) så får han en väldigt liten plats. Jag får känslan att han kommer att dyka upp i framtida böcker (precis som Hannibal Lecter gjorde efter Röd Drake) men i den här boken kändes han lite överflödig, som han bara finns där för en sorts chockeffekt. Det är egentligen ingen kritik utan snarare en iakttagelse.

Men även om jag har vissa synpunkter på boken så gillar jag den. Den var underhållande och jag hade inga svårigheter i att fortsätta läsa den. Jag var faktiskt nyfiken på vad som skulle hända och för mig är det viktigt när jag läser: jag läser för att bli underhållen. Boken är spännande och som vanligt så flörtas det lite med det övernaturliga. Även om det inte är självklara spöken med så finns den där lite otäcka känslan där. Ovissheten om vad som egentligen försigår. Jag uppskattar den vinkeln eftersom det gör handlingen speciell och den skiljer den åt från den ”vanliga” deckaren, eller thrillern.

 

Bokmässan 2012 – del 2

Publicerat av

Får Irene Huss-serien vila ett tag?

…eller är Helene Tursten rentav klar med den serien? Under ett samtal med Fredrik Belfrage berättade hon nämligen att nästa bok ev. kommer att vara en fristående thriller! Annars talade hon om sin senaste bok ”I skydd av skuggorna” som jag recenserade för ett tag sen. 

 

 

Nytt deckarpris i vår

En stor poster fångade mitt intresse på mässan. Ljudbokspriset delas ut av en rad olika organisationer bland annat synskadades stiftelse. I år fick Eva Hornungs ”Hundpojken”, med Jonas Malmsjö som uppläsare, pris för bästa ljudbok. I vår kommer ett ny kategori! Deckarpriset. Ni kan läsa mer om Ljudbokspriset på www.storaljudbokspriset.se

 

 

Tuffa grabbar?

Stötte på radarparet Butler & Öhrlund och fick en mingelbild. På bilden ser de rätt tuffa ut men när jag talade med dem så verkade de rätt snälla 🙂 Men det är klart, deras böcker är ju hårdkokta och grabbiga och då är det kanske förödande för imagen om man verkar allt för snäll…

 

 

Dynamisk systerduo

Grebe/Träff ligger på min 5 i-topp-lista för tillfället så självklart bänkade jag mig för att lyssna på dem. Det märktes att de är systrar för när storasyster pratade försökte lillasyster otåligt ta micken ifrån henne. Men det verkar bara vara vanligt syskongnabb som snabbt går över annars skulle de aldrig ha klarat av att producera tre kriminalromaner ihop. Systrarna lovade också att ställa upp på en intervju för deckarhuset!

 

Tuffa böcker av empatisk författare

Vissa människor blir man smått avundsjuka på. Jens Lapidus har två yrken (advokat och författare) skriver bra böcker som går otroligt bra, ser väldigt bra ut, och blev utsedd till Sveriges bäst klädda man 2008 av tidskriften King. Dessutom! verkar han väldigt empatisk och inte alls så macho som den genre han skriver inom. Den här gången talade han om sin senaste bok som innehåller noveller. Snabba Cash-serien är avslutad.

 

Pratglada Roslund & Hellström

Sent på fredagseftermiddagen började folkmassorna skingra sig och det var lättare att tala med (eller höra för den delen) författarna. Roslund & Hellström snackade glatt på medan de signerade böcker. De hade några tips till er läsare. Anders Roslund ville slå ett stort slag för Maj Sjöwall och Wahlöös böcker. Alla 10 släpptes nyss i nyutgåva. Utan Sjöwall/Wahlöö hade ni inte fått läsa Roslund & Hellström meddelade de. Börge tipsade om Magnus Hedmans biografi som han tycker är gripande och både Anders och Börge vurmar extra för Edgar allen Poe. Slutligen så skänkte de ett signerat ex av sin senaste bok ”Två soldater” till Deckarhuset  som ska få agera pris i en kommande tävling!  Så håll ögonen öppna!

 

Mina inköp

Man orkar inte släpa omkring på allt för mycket böcker när man traskar omkring på bokmässan men ett stopp gör jag alltid och det är hos The English Book Shop. Där kollar jag in nya utländska deckare som inte översatts ännu. Tre för två resulterade i dessa tre. Nu råkade det bli tre kvinnliga författare men annars skulle jag nog säga att jag läser 50/50 av manliga/kvinnliga författare. För övrigt så har engelska och amerikanska böcker nästan alltid snyggare omslag!

Dockmakarens dotter av Mats Ahlstedt

Publicerat av

Handlingen (tagen från förlaget)

Kim-Ly är soldat i ett eget krig. Hennes mamma Mai utsattes för sexuella övergrepp av flera svenska poliser under sjuttiotalet. Först många år senare, när hon är döende i cancer, berättar hon för sin dotter om känslan av förnedring efter den oerhörda kränkningen som hon burit inom sig under alla dessa år. Kim-Ly, utom sig av sorg och vrede, är fast besluten att hämnas.

 

För lite bakgrund

Storyn utspelar sig i nutid men handlingen är uppbyggd runt Vietnamrörelsen i Sverige på 70-talet. Dessvärre återger boken inte särskilt mycket av bakgrunden till rörelsen (det lilla som ges är väldigt svart och vitt). Jag är född 78 och min kunskap om den svenska Vietnamrörelsen på 70-talet var minst sagt låg. För att jag överhuvudtaget skulle kunna ta till mig boken krävdes det en halvtimme med min bäste kompis Google. Lite tråkigt, hade verkligen önskat mer bakgrund i boken. 

 

Handlingen är uppbyggd som en traditionell hämndhistoria men med en tvist – det finns en okänd ”spelare” med i leken. Den taktiken fungerar bra, spänningen håller med andra ord en relativt hög nivå igenom hela boken. Storyn rasar dock på så fort att jag aldrig riktigt hinner knyta an till huvudpersonen Kim-Ly vilket gör att jag inte alltid förstår mig på hennes handlande.

 

Fatima Wallinder

Det här är den sjätte fristående deckaren med Fatima Wallinder som utredare och hon har nu hunnit bli chef för länskriminalens spaningsrotel. Jag har alltid gillat Fatima, troligtvis för att hon är så ovanlig, det vill säga att hon är väldigt ”normal” och sympatisk. I den här historien är hon dock förhållandevis anonym, på gränsen till bortslarvad.

Dockmakarens dotter är en spännande bok men den innehåller väldigt mycket handling, på väldigt få sidor (e-boken innehåller 273 sidor). Jag hade helst sett att boken varit minst dubbelt så tjock, då ämnet är komplicerat och många av oss inte har så stora förkunskaper. Då kanske jag hade brunnit mer för Kim-Ly och hennes mamma.

Boken är läsvärd om du läst de tidigare böckerna i serien, men den är ingen bra bok att börja med som ny läsare.