Den man älskar av Mari Jungstedt

En gammal och anrik kalkstensgård på Gotland ska säljas trots att de tre syskonen som äger den inte är överens. Mäklaren Sanna Widding får uppdraget att sälja gården men mördas innan gården har sålts. Har mordet något med försäljningen att göra?

Anders Knutas är tillbaka efter sin sjukskrivning och mordutredningen hamnar på hans bord. Det här är den tolfte boken i serien och nu har Anders förhållande med Karen Jacobsson utvecklats ytterligare och de verkar ha hittat en bra balans mellan privatliv och jobb. Vi får även ta del av en del historiska tillbakablickar i familjen vars gård är till salu.

Typisk Jungstedt-deckare

Har du läst och tyckt om Jungstedts tidigare böcker kommer du inte att bli besviken. Språket flyter på bra och som vanligt har hon vävt ihop en spännande historia där vi förs tillbaka i historien. Det förflutna har som så många gånger förr en betydelse i nutiden.

Ny serie

Mari Jungstedt har de senaste tolv åren kommit ut med en bok om året i serien om Anders Knutas. Nu verkar det dock som om hon, tillsammans med sin pojkvän norske novellisten Ruben Eliasen, har planer på en ny deckarserie som utspelar sig på Kanarieöarna. Vad betyder detta för Anders Knutas och hans kollegor? När får vi återse dem igen? 

Du går inte ensam av Mari Jungstedt

Vi befinner oss på Gotland där en tvååring försvinner spårlöst från en skönhetssalong i Visby. När ytterligare ett barn försvinner sprider sig skräcken på ön. Anders Knutas och de andra poliserna är härmed tillbaka för elfte gången. Under seriens gång har kriminalkommissarie Knutas samlat på sig en hel del bagage och eftersom han är sjukskriven på halvtid leds undersökningen istället av Karin Jacobsson. Anders är numera skild och vid sidan om utredningen utvecklas hans privata förhållande med Karin.

Mitt önskemål

Jag tycker verkligen om Jungstedts sätt att skriva och hon väver ihop intriger på ett skickligt sätt. Du går inte ensam var en bra bok men jag börjar bli en smula trött på den här serien. Jag skulle älska om det kom ut en Jungstedt deckare med ett nytt persongalleri och den får gärna utspela på Gotland igen. Men eftersom den här boken slutade med en cliffhanger så verkar det inte speciellt troligt (åtminstone inte inom den närmsta tiden).

Dans på glödande kol av Anna Jansson

Pojken Leo är trött på att bli mobbad och vill skrämma en av sina plågoandar och hennes familj. Istället tänder han av misstag på grannfruns villa som blir totalförstörd. Snart därefter anläggs fler bränder i samma kvarter. I den andra branden omkommer mobbarens mamma. Ligger Leo bakom? Maria Werns uppdrag blir att hitta sanningen. 

Serier eller fristående?

Det här är Anna Jansson fjortonde bok om polisen Maria Wern på Gotland. Trots att jag har tyckt att böckerna i serien har varit av blandad kvalitét har jag läst dem alla. Den här var definitivt bättre än den föregående (När skönheten kom till Bro). Jag måste säga att jag är väldigt kluven till långa deckarserier. En del av mig tycker om igenkänningsfaktorn medan en annan uppskattar nyhetens behag som fristående deckare ger. Vad tycker ni bäst om?

Anna Jansson – Lik en brud

Anna Jansson belägrar deckarhuset: Få har väl missat Anna Janssons Gotlandsdeckare om kriminalpolisen Maria Wern, som också har filmatiserats. År 2000 debuterade hon med Stum sitter guden. I år kom den 12:e boken – När skönheten kom till Bro. Vi på deckarhuset har recenserat flera av Anna Janssons böcker här är en av dem:  Alkemins eviga eld.

 

Lik en brud

Verkligheten överträffar alltid dikten. Efter tio år som författare borde jag kanske ha insett det. Det osannolika är bara osannolikt tills det faktiskt inträffar. Och det gjorde det!

 

Botaniska Trädgården i Visby är en av mina favoritplatser. Här lekte jag som barn bland rosor, kryddor och ädelträd. Badade i dammen. Här svärmade jag som tonåring. Det var den givna platsen för en deckarintrig. Den ljuvliga trädgården i kontrast till det hemska.

 

I ”Drömmen förde dej vilse” hittas en sjuksköterska död i lusthuset på tempelkullen i Botaniska trädgården i Visby. Hon är klädd till brud. Någon har hängt upp långa remsor av lakansväv som fladdrar i vinden. Det ser ut som en konstinstallation, tycker de besökande turisterna i boken när de stannar till för att lyssna på den flöjtspelande trädgårdsmästaren.

 

I juni i fjol landade ett flygplan med särskilt inbjudna gäster till mitt finska förlag och journalister från de största finska magasinen. De ville göra intervjuer och bli guidade i Maria Werns fotspår och jag kom på den tvivelaktiga idén att vi skulle spela upp just den scenen ur boken. Jag hyrde in trädgårdsmästaren som spelade flöjt och en död brud till lusthuset. Tanken var att journalisterna, som guidades runt dag två, själva bli en del av handlingen och upptäcka banden som fladdrade i vinden och gå upp till tempelkullen och hitta bruden. Det hade fungerat finfint dag ett med gästerna.

Men det gick inte som jag hade tänkt.

 

Vad jag inte visste var att en riktig vigsel skulle förrättas på exakt samma plats . Jag hade ingen aning om det, jag lovar. Vigselförrättaren hade inte ont anande gått upp till lusthuset i god tid och till sin förskräckelse sett bruden ligga helt utslagen på bänken. Kritvit i ansiktet med blåbleka läppar och sönderriven klänning. Han hade gått fram till henne och frågat: ”Är du bruden.” Och hon sa: ”Ja!”, för hon trodde att han var en del i teatern. Under några fasansfulla minuter måste det ha känts ganska pressande för vigselförrättaren att tänka på den förestående vigseln mellan två älskande när bruden var helt lealös och ur form.

 

Efteråt fick jag betala en sorts böter, eller avgift. Det kostar en slant att ha vigseln i lusthuset och vi enades om att taxan för en död brud var den samma som för en levande och det betalade jag gärna. Huvudsaken var att den riktiga vigseln kunde gå av stapeln precis så som det var tänkt. Och att det som skulle bli ett minne för livet – fick bli ett ljust och behagligt minne i den vackraste av trädgårdar.

 

Anna Jansson

 

Alkemins eviga eld av Anna Jansson

Glaskonstnären Justus Hartman försvinner spårlöst från sjukhuset. Hans brorson polisen Thomas Hartman har inte träffat sin farbror på fyrtio år och vet inte vart han kan ha tagit vägen. Sökandet börjar och spåren tar Thomas från Gotland till glasriket i Småland. På Kosta Boda Art Hotel hittar man en man död i en glaskista. Har försvinnandet och mordet ett samband?

Glasblåsning och alkemi

Alkemins eviga eld är den tolfte deckaren om Maria Wern och hennes kollegor på Gotlandspolisen. Jag har läst en del av de tidigare delarna men inte alla. Eftersom jag jobbat på Kosta Glasbruk var den här boken ett måste och jag nickade igenkännande i partierna som handlade om glasblåsning. Däremot visste jag inget om alkemi så där lärde jag mig en del.

Tveksamt motiv

Jag tyckte intrigen var bra men jag hade svårt att köpa mördarens motiv. Ett annat motiv och boken hade varit snäppet bättre, men jag tyckte ändå den var läsvärd.

 

Anna Jansson – Alkemins eviga eld

Boksläpp!

Idag släpps Anna Janssons 12:e deckare om polisen Maria Wern som bor och är verksam på Gotland. Jag har följt serien sen starten och gillar serien. Jag gillar även den svenska filmatiseringen med Eva Röse som Wern.

Alkemins eviga eld

Temat i den här boken är konstnärskap och Alkemi. Anna Jansson har som vanligt gjort ett gediget bakgrundsarbete vilket nästan resulterade i för mycket detaljer och fakta för min smak. Men det var som tur var inga långa stycken och dessutom så är det nog en smaksak om man vill veta mycket fakta eller inte.

Uppyggnad

Som vanligt kopplar Anna Jansson mordgåtan till det förflutna och i det här fallet så handlar det till stor del om Maria Werns chef (Thomas Hartman), eller snarare hans farbror och dennes konstnärskrets på 70-talet.

Handling

Thomas farbror Justus, en känd glaskonstnär, försvinner spårlöst från ett sjukhus. Thomas som inte har sett sin farbror på flera år börjar leta samtidigt som det väcker plågsamma minnen från det förgångna. Spåren leder till fastlandet och glasriket och Maria Wern erbjuder sig att följa med paret Hartman över en helg. På hotellet gör de en makaber upptäckt och nu handlar det inte längre om en försvunnen man utan också mord.

Karaktärer

Anna Jansson är duktig på att bygga intressanta karaktärer och jag gillar Thoms farbror Justus. I den här boken tycker jag att man kunde ha arbetat lite mer med Maria Wern som karaktär. Jag tyckte det var lite mycket självömkande över misslyckade förhållanden. Nog förtjänar Maria Wern en ny kärlek men låt det förhållandet i så fall hålla för varken jag eller Maria orkar med ett till misslyckande!

Helhetsintryck

Det här är en helt ok bok som är lagom spännande men Anna Jansson kan ännu bättre! Med nya teman och mordgåtor lyckas hon hålla böckerna spännande och intressanta men efter 12 böcker så behöver kanske karaktären Maria Wern en nytändning.

Svinhugg av Marianne Cedervall

Tillsammans med sin bästa vän Hervor återvänder läkaren Mirjam till sin hemby på Gotland efter ett antal år i Stockholm och Norrland. Hervor uppmuntrar Mirjam att använda tankekraft för att hämnas på tre män som gjort henne illa. När männen dör med några veckors mellanrum undrar Mirjam om det verkligen är en tillfällighet.

Svinhugg är Marianne Cederwalls debutroman. Man kan dock knappast kalla den en kriminalroman; det är snarare en roman som handlar om en kvinna som vill se till att rättvisa skipas. Bokens titel passar perfekt då den kommer från uttrycket ”svinhugg går igen” (om en elakhet som slår tillbaka på utövaren).

Boken var ganska seg att komma in i och var väl inte riktigt min stil. Men så länge man inte förväntar sig en klassisk deckare är den okej och hade ändå sina ljusa stunder.