Anna Jansson – Alkemins eviga eld

Boksläpp!

Idag släpps Anna Janssons 12:e deckare om polisen Maria Wern som bor och är verksam på Gotland. Jag har följt serien sen starten och gillar serien. Jag gillar även den svenska filmatiseringen med Eva Röse som Wern.

Alkemins eviga eld

Temat i den här boken är konstnärskap och Alkemi. Anna Jansson har som vanligt gjort ett gediget bakgrundsarbete vilket nästan resulterade i för mycket detaljer och fakta för min smak. Men det var som tur var inga långa stycken och dessutom så är det nog en smaksak om man vill veta mycket fakta eller inte.

Uppyggnad

Som vanligt kopplar Anna Jansson mordgåtan till det förflutna och i det här fallet så handlar det till stor del om Maria Werns chef (Thomas Hartman), eller snarare hans farbror och dennes konstnärskrets på 70-talet.

Handling

Thomas farbror Justus, en känd glaskonstnär, försvinner spårlöst från ett sjukhus. Thomas som inte har sett sin farbror på flera år börjar leta samtidigt som det väcker plågsamma minnen från det förgångna. Spåren leder till fastlandet och glasriket och Maria Wern erbjuder sig att följa med paret Hartman över en helg. På hotellet gör de en makaber upptäckt och nu handlar det inte längre om en försvunnen man utan också mord.

Karaktärer

Anna Jansson är duktig på att bygga intressanta karaktärer och jag gillar Thoms farbror Justus. I den här boken tycker jag att man kunde ha arbetat lite mer med Maria Wern som karaktär. Jag tyckte det var lite mycket självömkande över misslyckade förhållanden. Nog förtjänar Maria Wern en ny kärlek men låt det förhållandet i så fall hålla för varken jag eller Maria orkar med ett till misslyckande!

Helhetsintryck

Det här är en helt ok bok som är lagom spännande men Anna Jansson kan ännu bättre! Med nya teman och mordgåtor lyckas hon hålla böckerna spännande och intressanta men efter 12 böcker så behöver kanske karaktären Maria Wern en nytändning.

Kommentering avstängd