Dotter saknad

Anna Jansson

Anna Jansson är en författare jag följt länge. Hon är mest känd för sina böcker om Maria Wern som även finns som TV-serie (som för övrigt är en riktigt lyckad omvandling från böcker till TV-serie med en perfekt Eva Röse i huvudrollen). Som så många andra författare som skrivit fler än 5 böcker i en serie, ibland räcker det med 3, blir det en blandning av mättnadskänsla och ”nu räcker det” blandat med ”måste läsa nästa bok så jag vet hur det går för huvudpersonen”. Precis så känner jag men samtidigt så vill jag verkligen lyfta fram Anna Jansson som en mycket skicklig deckarförfattare. Hon kan verkligen hitta på bra historier och koppla samman trådar till en välkomponerad deckarintrig.

Ny deckarserie!

Nog om Maria Wern. Nu har Anna Jansson börjat på en ny serie om polisen Kristoffer Bark vid Örebro-polisen. Kul med ny serie och ny huvudperson och för mig som bott i Örebro sedan år 2000 (bor lite utanför på landet sen 2016 men bor i kommunen i alla fall) är det här extra kul! På tiden att staden som är Sveriges 7:e stad, tätt i hälarna på Västerås, får en deckarserie. Och ni visste väl att Anna bor i Örebro?

 

Kristoffer är en rätt dyster man som har fastnat efter att hans dotter försvann för flera år sedan. Nu vandrar han längs Hjälmarens stränder där hon försvann på sin egen Möhippa, år ut och år in i hopp om att hitta något spår. Inte blir det bättre av att hans fru (exfru) grävt ner sig ännu djupare i missbruk och att polischeferna inte uppskattar hans humör och ensamvargstil på jobbet.

 

När en kvinna som liknar hans dotter försvinner i samma område kan han inte låta bli att koppla ihop fallen och börjar en frenetisk jakt att lösa mordet och gåtan med hans försvunna dotter tillsammans med hans nya utredningsgrupp. Gruppen som han blivit påtvingad under protest är sammansatt av ett gäng till synes udda personer inom polisen påminner om Jussi-Adler Olsens avdelning Q. Det gör även Kristoffer Bark som den ofrivillige hjälten. Lite klyschigt? En aning men inte mig emot. Jag gillar Kristoffer Bark och det är bäddat för utveckling av personligheterna i hans utredningsgrupp och relationen med hans psykolog.

 

 

 

Skrivarskolan 2016 är igång!

skrivarskola1

Så var CrimeTime festivalen igång. Första punkten är Skrivarskolan som ges i Donnerska Huset. Ett glatt gäng aspirerande deckarförfattare har vässat pennorna (…läs startat laptoparna) för att notera allt som några av våra bästa och mest älskade författare av deckare har att dela med sig av. Coacher är Anna Jansson, Johan Theorin, Emelie Schepp, Marianne Cedervall och Sören Bondesson. Kan det bli bättre?

Det ska bli jätteroligt, säger Camilla Wäverstam från Borås.
”Jag var på Gotland för ett par år sedan och fick en idé, ett embryo som legat till sig och som jag började skriva på. Jag fastnade rätt snart, men idén låg kvar och skvalpade”.

Förra året kom jag hit till Gotland för att vara med på den första CrimeTime festivalen, berättar Camilla.
”Jag var mest åskådare och var med på så mycket jag hann då, men i år har jag bestämt mig. Jag ska vara med på skrivarskolan och jag hoppas att jag ska få fart på min historia och skriva vidare med Skrivarskolan som avspark”

skrivarskola3

Deckarhuset tackar Camilla för att hon ville dela med sig av sina drömmar och önskar henne all lycka med romanen hon påbörjat!

Jag vill OCKSÅ skriva deckare!

Många av oss deckarnördar inte bara läser allt som går att komma över, vi när en dröm om att skriva själva. För de flesta av oss stannar det vid en önskedröm, men många gör slag i saken. Och det gör de rätt i!

Är du en av dessa? Då står en dörr på glänt vid CrimeTime festivalen kommande vecka!
Det erbjuds skrivarskola, där några av våra favoritförfattare står för coachningen.

Det handlar om två dagar, den 17/8 och 18/8, och författarna är Johan Theorin, Anna Jansson, Emelie Schepp, Marianne Cedervall, Sören Bondeson på onsdagen 17/8, och .torsdag 18/8 är det Denise Rudberg, Ninni Schulman, Malin Persson Giolito, Viveca Sten och Sören Bondeson som delar med sig av sina erfarenheter.

Låt oss ses där!

Rädslans fångar av Anna Jansson

radslans-fangar

Det är något visst med författare som kommer ut med en bok om året. Ända sen 2000 har Anna Jansson kommit ut med en deckare om året med Maria Wern i huvudrollen. Del 17 (!) började lite segt och en sak att uppmärksamma är att en karaktär i bokens början beskriver hur viktigt och svårt det är att fånga publikens intresse (bokens karaktär beskriver ett föredrag, men en bok är ju samma sak).

Jag tog mig igenom den sega början och efter det blev boken riktigt intressant. Slutet är helt klart mycket bättre än början. Som vanligt är det en typisk Wern-deckare och du vet vad du får om du läst Janssons tidigare böcker i serien.

Är slutet nära?

Gotlandspolisen gör sig redo för sommarens turister samtidigt som de försöker minska spridandet av narkotika på ön. Privat tampas Maria Wern med att hon fått en ny bonusson, och på jobbfronten leder hon utredningen av ett brutalt mord på en kvinna. Hennes man har blivit fast på fastlandet då all båttrafik till Gotland har ställts in på grund av vädret som är allt annat än normalt med orkanstarka vindar.

Är jordens undergång nära? Ja, i alla fall om man ska tro på en grupp människor på Gotland. Ett astronomiskt urverk tillverkat av Christoffer Polhem har tickat ner sen 1700-talet och familjen som äger det har länge förberett sig för att överleva. Nu verkar det som slutet är nära.

Alla kan se dig av Anna Jansson

Precis utkommen från fängelse återvänder Sten Hörsne till Gotland för att be sin son om förlåtelse. På väg därifrån blir han påkörd och dör. Inte långt därefter hittas Stens pappa mördad. Har det ett samband eller är det ett sammanträffande? Kan det istället vara så att mordet hänger ihop med en rad överfall som hänt mot äldre människor?

En mobbad tonårspojke försvinner från en Gotlandsfärja. Tog han livet av sig? En äldre kvinna säger sig ha sett honom tillsammans med en man på en av toaletterna. Vem är mannen och vad har han med saken att göra?

Offentligheten på nätet

När jag såg titeln och läste baksidestexten trodde jag att det skulle handla mer om sociala medier. Visst finns det som en röd tråd, men det spelade inte en lika central roll som jag trodde att det skulle göra. Däremot är frågan vad är vi beredda att göra för att förhindra att info/bilder/filmer blir upplagda på Internet? Det tampas flera av bokens karaktärer med, inklusive Maria Wern.

Typisk Wern-deckare

I Alla kan se dig är Gotlandspolisen Maria Wern är tillbaka för sextonde gången. Boken är en typisk Wern-deckare. Har du tyckt om de andra kommer du inte att bli besviken. Du vet vad du får helt enkelt.

Skymningens barfotabarn av Anna Jansson

Flickan Mirela mobbas av en äldre pojke och hon vet inte vad hon ska göra. Berätta för sin mamma vill hon absolut inte. När hon får möjlighet att åka på kollo, ser hon fram emot att komma bort ifrån sin plågoande. Det framgår snart att Mirela mår riktigt dåligt och en natt försvinner hon. På samma kollo befinner sig polisen Maria Werns barn, och Maria blir involverad.

Samtidigt sker det en rad inbrott i trakten men polisen har inga spår. Sedan mördas en gammal man och man undrar om inbrotten och mordet har ett samband. Mannen var en tysk soldat som kom till Gotland under kriget och när polisen nystar i mordgåtan börjar man misstänka att förklaringen finns i historien.

Vid sidan om utredningen planerar Maria sitt bröllop med brandmannen Björn, men Marias bakgrund (som vi får veta mer om) gör att hon inte riktigt kan njuta.

Bättre och bättre

Skymningens barfotabarn är Anna Janssons femtonde (!) bok om polisen Maria Wern på Gotland. Den föregående boken (Dans på glödande kol) och den här är definitivt två av de bästa i serien. Det är svårt att hålla långa deckarserier vid liv och förnya dem. Oftast genomgår huvudkaraktärerna så mycket och får alldeles för mycket bagage, men Anna Jansson har lyckats. Visst har Maria Wern genomgått en del, men hennes relationer förnyas utan att det på något sätt känns krystat. Bra jobbat! 

Dans på glödande kol av Anna Jansson

Pojken Leo är trött på att bli mobbad och vill skrämma en av sina plågoandar och hennes familj. Istället tänder han av misstag på grannfruns villa som blir totalförstörd. Snart därefter anläggs fler bränder i samma kvarter. I den andra branden omkommer mobbarens mamma. Ligger Leo bakom? Maria Werns uppdrag blir att hitta sanningen. 

Serier eller fristående?

Det här är Anna Jansson fjortonde bok om polisen Maria Wern på Gotland. Trots att jag har tyckt att böckerna i serien har varit av blandad kvalitét har jag läst dem alla. Den här var definitivt bättre än den föregående (När skönheten kom till Bro). Jag måste säga att jag är väldigt kluven till långa deckarserier. En del av mig tycker om igenkänningsfaktorn medan en annan uppskattar nyhetens behag som fristående deckare ger. Vad tycker ni bäst om?