Bokbord som egengjord julklapp?

Så här i jultider kan det vara svårt att komma på vad man ska ge folk i julklapp. Här kommer ett förslag som visserligen inte är det allra enklaste men gillar du att ge bort egenproducerade julklappar kommer det här garanterat imponera!

 

Efter att jag skrev ett inlägg om bokkonst (Passar som julpynt om man sätter i en ljusslinga) fick vi in ett tips från Olle Bäckstrom som arbetar på Sambiblioteket i Härnösand. Han har skapat ett bokbord och ett bokträd! Visst är de fina? Jag funderar själv på att göra ett bord fast ett pelarbord som är lite mindre med en stapel av böcker som ben.

Beskrivning från Olle

Till bokbordet gjorde jag en bottencirkel av tre lager omlottliggande träbitar som jag sågade med geringssåg. Fäste ihop de tre lagren med skruvar. Kom inte ihåg vilken vinkel jag hade.  Längden och vinkeln beror ju på hur stor ringen ska vara. Man kan ju också tänka sig att såga ut en cirkel ur en plywoodskiva. Jag satte hjul under ringen. Böckerna har jag limmat omlott med trälim och ovanpå lagt på en  plywoodskiva som jag sågat.  Jag fästade också ett antal långa skruvar genom skivan och ett antal lager av böcker för att få bättre stadga. Bokframsidebitarna är limmade med trälim direkt på skivan och mellanrummen är tätade med byggakryl. Sedan är allt lackat ett antal gånger.

 

Bokträdet är samma princip: Sågade trädets form ur plywoodskiva, Hyllorna är fästade med plugg, stammen och grenar målat med brunt, hoppade över byggakrylen. En kollega målade löv. Tänkte först göra löv av gröna bokfrasidor, men allt tar ju tid.  Har dessutom ny bokhylla på G…

Material

Böcker – Är idag lätt att få tag på. Antingen har du massa böcker själv du vill bli av med eller så går du till ett bibliotek och frågar när de gallrar böcker nästa gång. De kan säkert lägga undan till dig. Annars kostar böcker en spottstyver på till exempel myrornas loppisar mm.
Trälim
Byggakryl
Tre träbitar till ”ram”
Skruvar
Hyllplan
Eventuellt hjul till bordet
Plywood-skiva till bord och träd
Genomskinlig lackfärg
Grön färg till trädets ”löv”
Brun färg till trädets stam

Verktyg:

Geringssåg
Pensel för lackering
Kniv eller liknande för att skära ut bokframsidebitarna (mosaiken)
Med reservation för att jag kan ha missat något…

 

Vi tackar Olle för tipset!

Last Jew Standing av Michael Simon

Last Jew Standing är den senaste boken i serien om inspektör Dan Reles från Austinpolisen i Texas. Den här boken utspelar sig strax efter boken Little Faith. Det är nu mitten på 1990-talet och Dan bor med sin fru Rachel och sin lille son i ett nytt hus. Just när de tror att allt börjar bli lugnt omkring dem och de kan leva ett normalt liv så dyker Dans pappa upp. Han har inte haft kontakt med sin far på tjugo år och mötet är inte direkt efterlängtat. Och fadern kommer inte ensam: med sig har han en ung prostituerad kvinna.

Reles för med sig stora bekymmer eftersom kvinnan han har med sig ”ägs” av en maffia boss från New York. Zelig, bossen, vill ha tillbaks den här kvinnan till varje pris och om han så ska ödelägga hela Austin för att få henne tillbaks så gör han det utan att tveka. Jakten är igång.

Ett högt tempo

Som vanligt så är tempot mycket högt och det är aktionspäckat från sida till sida. Det var faktiskt jättesvårt för mig att lägga ifrån mig boken för jag ville bara veta vad som skulle hända härnäst. Men trots att farten ligger på 250 så är det en lättläst bok. Jag kan faktiskt inte begripa varför inte ett svenskt bokförlag har gett ut Michael Simons senaste två böcker för jag tror verkligen att de skulle göra succé.

Några sista tankar

Jag hoppas verkligen inte att detta är den sista boken om Dan Reles eftersom jag verkligen gillar både honom och Torbett, som var hans partner i de första två böckerna. Jag har nämnt det förut och jag kommer att nämna det igen men jag gillar verkligen karaktärer som är mer humana, som inte är perfekta, som begår misstag och gör en så irriterad att man bara vill kasta iväg boken. För det är precis så karaktärerna i de här böckerna är. Det gör att det är enklare att relatera till karaktärerna och det förhöjer själva läsupplevelsen och gör den på sätt och vis mer intensiv.

Bokbålens dag idag – Valborg

Eller kanske inte? Nu är det så att våra hyllor fortfarande bågnar, och understundom rasar. Igår kroknade hyllan i sovrummet. Två hyllor med pocketböcker rasade ner över den inte ont anande, sovande, Siamesfröken ”Semlan”. Semlan är vanligen en godmodig kisse, men hon skrek nu hysteriskt från under böckerna. Stackars Böckerna, det var ett förfärligt väsen på kissen! Maken har alltid så trista lösningar på sådana här småproblem. Som typ ”rensa och släng”. Usch så fula ord. Men lite lite tillmötesgående kände jag just igår kväll att jag kunde vara, faktiskt. För en gångs skull. Lokalradion som jag lyssnade på när jag körde hem efter jobbet hade haft ett inslag om att såväl Bjärred som Lomma och Lund skulle få majbålseldningsförbud (finns det ett sånt ord?) imorgon…

”Jag tänkte på det där med att göra av med lite böcker” sa jag med låtsad tragik i stämman

”ja?” svarade Maken med helt tvättäkta tvivel i rösten.

”Jag kunde kanske kasta några på majbålet..” blåljög jag friskt.

”Bra idé” sa Maken förhoppninsfullt.

Intet ont anande går han nu och myser, förväntar sig att det ska minska rasrisken hemma framemot kvällen. (Oj då, eldningsförbud i Skåne? Överallt? Så synd, jag som skulle ha bokbål och allt! Så syyyyyynd… )

/Mi

Läsbrist

Det är rätt mycket man kan få gjort medan man läser. Man kan laga mat, man kan diska, man kan prata med mormor, man kan lyssna på ljudböcker, rensa kattlådan, vattna blommorna, kratta gräsmattan och man kan bada.

Observera att nu pratar jag inte om ljudböcker här! För att tillgodogöra sig innehållet i en ljudbok kan man inte göra mycket annat samtidigt. Jo, två saker kan man göra samtidigt som man lyssnar; man kan antingen läsa en pappersbok, eller man sitta stilla och lyssna intensivt, annars missar man något för att tankarna drar iväg med en. Inget annat.

En och annan gång hittar jag dock småsaker som man ingalunda kan få undanstökade ens medan man läser pappersböcker. Fram till nyss hade jag kommit på två saker;´

1: sticka norska lusekoftor efter komplicerade mönster

2: klappa katten (han sitter alltid på boken och skymmer därmed texten).

Idag hittade jag en tredje sak. Det handlar om renovering av hus. Med en hink spackel i ena handen och själva spackelgeggarmanicken i den andra, stående på en vinglig pall stirrande uppåt längs väggen så går det helt enkelt inte att läsa till någon reda. Jag gjorde några tappra försök men gav snart upp. VET ni hur lång tid det TAR att spackla fyra stycken fem meter breda väggar som sträcker sig från golv till taknock? Jag har hållit på i timmar och är inte mycket närmare färdigstadiet än när jag började. Jag har minst två miljoner kvadratmeter ospacklad vägg kvar…

Och inte en rad har jag läst i den Norska författarinnan Gunn M. Rolls ”Svart” . Inte en RAD!