Recension: ”En man utan samvete” av Patricia Highsmith

Efter en bloggpaus under sommarens värsta hetta är jag nu tillbaka med förnyad kraft! Borta är sommarstugor med usla internetanslutningar och rabatter som måste rensas men som på något vis ändå aldrig blir det. Istället har jag ägnat mig åt att läsa. Och visst är det härligt när man kommer över en bok som är så bra att man vill suga åt sig varje ord i den?

 

”RIPLIADEN” – FEM BÖCKER OM TOM

Jag har tidigare recenserat ” The Talented Mr Ripley (”En man med många talanger”) av den psykologiska thrillerns mästarinna Patricia Highsmith, en bok som senare blev en mycket sevärd film med Matt Damon och Gwyneth Paltrow. Frågan är dock om inte andra boken i serien på totalt fem böcker om mytomanen och psykopaten Tom Ripley, ”Ripley under ground” (”En man utan samvete”) är bättre än den första.

Boken är skriven hela femton år efter den första (undrar varför, men det märks i alla fall inte) och utspelar sig på 30-talet. Den här gången har Tom gett sig in i en härva av avancerade konstförfalskningar, en situation som blir allt farligare när en nyfiken amerikan dyker upp och inte bara riskerar Toms angenäma tillvaro i det vackra huset på den franska landsbygden, utan även hans lika behagliga äktenskap med fransyskan Héloïse Plisson (en stormrik ung kvinna med ungefär samma moraliska nivå som Tom själv). Héloïse är för övrigt ett mycket intressant inslag i boken, inte bara för att hon är en spännande karaktär utan även för att jag i den första boken drog slutsatsen att Tom är homosexuell. Kanske är han bisexuell. Eller så är hans äktenskap bara en lögn bland många andra…

Naturligtvis gör dessa frågor Tom ännu mer intressant och komplex. Och snart är mordet oundvikligt. Mordet leder till fler lögner. Som leder till ännu ett mord.

Eller vad är det egentligen som händer?

PATRICIA HIGHSMITH – EN IDOL

 

Det är något med Highsmiths språk som gör berättelsen beroendeframkallande. Det är paradoxalt nog väldigt mysigt; ett stort fransk stenhus, höststormar, dåtidens telefoner som aldrig fungerar… Kombinationen av Highsmiths säregna sätt att skriva som om man befann sig inuti Toms huvud samtidigt som hon lyckas behålla en distans som gör att man aldrig riktigt förstår sig på honom är helt enkelt oslagbar.

Boken är ett perfekt exempel på att nutida deckare och thrillers alltför ofta innehåller mycket ytliga och endimensionella karaktärer.

Tom är inte en sådan.

Fridens liljor! /Kriss

Kriminalromanens historia – del 7

Under sommaren kommer jag i 10 delar (onsdagar) gå igenom kriminalromanens (Europeisk och Amerikansk) historia i grova drag från 1600-talet fram till idag. Jag kommer också att ge förslag på böcker, filmer och annat som representerar de olika tidsepokerna och kan vara intressanta att läsa/se/spela.

Del 7 – Thrillern

Thrillern har funnits med ända från 1800-talet och en av de mest kända äldre thriller är Greven av Monte Cristo av Alexander Dumas den äldre som skrevs i mitten av 1800-talet. Huvudpersonen Edmont Dantes blir grundlurad  av sin bästa vän och förlorar både fästmö och frihet. Efter flera år i fängelse lyckas han rymma och planerar sin hämnd. Det är också en äventyrsroman vilket är typiskt. Många thriller är nämligen uppblandade med andra genrer. Vanligast är mixen mellan thriller och polisroman.
Under den första halvan av 1900-talet fick thrillern stå tillbaka till förmån för detektivromanerna även om den hårdkokta deckaren är en form av thriller.

Kriterier
Det finns flera olika typer av thrillers (Se nedan) men det som kännetecknar alla thrillers är detta:

1. Spänning – Utan spänning ingen thriller

2. Huvudpersonen hamnar alltid i någon typ av fara till skillnad från detektiven i en pusseldeckare som nästan aldrig hamnar i fara. Det är inte ovanligt med våld och hjälten kan mycket väl skadas fysiskt.

3. Händelserna sker löpandetill skillnad från pusseldeckaren som är uppdelad i A och B, där A är det som ledde fram till brottet och B   uppklarandet av brottet. En detektiv i en pusseldeckare är t.ex. nästan aldrig delaktig i A. Så är inte fallet i thrillern, huvudpersonen är med från början till slutet.

4. Cliffhangers – I de allra flesta thrillers så bygger författaren upp spänningen så att det är som mest spännande i slutet på varje kapitel (avsnitt om det är en TV-serie)

5. I många, men inte alla, thrillers sker någon form av jakt eller katt och råtta lek Det kan vara kända eller okända personer som förföljer hjälten men också vara tvärtom.
6. Vanligt är att hjälten utsätts för hot eller blir jagad utan utan att veta var hotet kommer från eller varför han/hon hotas.
Olika stilar
Det finns en rad sub-genrer till thrillern de vanligaste är dessa:
Konspirationsthrillern: En, oftast vanlig, person hamnar i någon form av härva där en grupp av mäktiga personer försöker dölja något. John Grisham är en mästare på den här typen av romaner. I Firman (som gick på TV förra veckan) inser en ung nyutexaminerad advokat att den firma han blivit rekryterad av arbetar för maffian. Frågan är om han ska fly, samarbeta med CIA som vill sätta dit firman eller foga sig och därmed garantera sin familjs säkerhet.
Kriminalthrillern Är oftast en blandning av polisroman och thriller. En polis eller liknande ska sätta dit en mördare. Thomas Harris har skrivit böckerna om Hannibal (När lammen tystnarmm). Harris hjältar är FBI-agenter men böckerna handlar lika mycket om gärningsmannen som är psykopater.

Den psykologiska thrillern: fokuserar mer på känslor och spänning än fysiskt våld. Patricia Highsmith är en författare som skriver sådana. Hennes böcker om psykopaten Mr Ripley är väl värd att läsas Stephen Kings lida är också en sådan roman.  Hit hör även flesta av Hitchcocks filmer. Rebecca är bara ett exempel.

Den religiösa thrillern: Här är utgångspunkten ett religiöst objekt som har stor betydelse för religionen. Hjälten letar efter det. Oftast hamnar han/hon mitt i smeten och måste hitta det före andra personer som också är ute efter objektet. Typexemplet är Dan Browns Vinci koden.

Agentthrillern:
Många spion/agentromaner (Inte alla)  är också en thriller. Jim Buchans de 39 trappstegen är en sådan film där en ”vanlig” man snubblar över några tyska nazistagenter.  Ett mer modernt exempel är Robert Ludlums – från 1980 och 1990-talet som handlar om en agent som tappar minnet och måste ta reda på vem han är, vad han är och var han kommer ifrån. Det visar sig att han är en CIA-agent men CIA är långt ifrån glada att han lever.
Den politiska thrillern: Handlar givetvis om politik och det kan vara allt från vem som mördade Olof Palme  till en politisk skandal i Washington där man desperat försöker dölja att en senator haft sex med en minderårig. I Sverige har vi t.ex. Leif GW Perssons böcker från 1970 och 1980 talet, Grisfesten, profitörerna och mannen från Mallorca som handlar om en bordellhärva inte helt olik den politiska skandalen (den så kallade Geijeraffären) som ägde rum på 70-talet.
Idag
Idag har thrillern högt anseende bland kriminalgenrerna och är mycket populär. Mycket tack vare TV och film. Genren passar nämligen väldigt bra för film eftersom man kan få till visuellt snygga jakt, och actionscener. Explosioner som ibland förekommer i thrillern gör sig exempelvis bättre på film än i en bok. Många thrillers blir också filmatiserade.
Det är omöjligt att välja ut några enstaka thrillerromaner, samma sak när det gäller filmer, men ovan nämnda författare tycker jag att bör man prova på om man inte redan har gjort det.