Reginald Hill levererar som alltid bra historier. Kommissarie Dalziel är sig lik även om han i denna bok är konvalescent efter en explosion i en av de tidigare böckerna. Han lufsar runt på en privatklinik, Avalon, vid kusten.  Ett mord sker och Pascoe kommer sättande för att lösa det. Hela tiden med sin gamle tjockis till chef kikande över axeln. Det spel som alltid förekommer mellan dessa två, finns med och förgyller historien. Just ja, det förekommer stavfel i boken, som språkfascist är jag på och svär och nästan storknar innan de får sin förklaring…
Språket är lika mustigt som alltid, och det finns en knorr på slutet som sätter punkt. En helt godkänd semesterläsning, tjock och bra. Nu när den är färdigläst är jag inte lika glad över omfånget, eftersom vi endast har en liten ynka stuvlucka på båten för böcker och den är ganska full. Dessutom läcker det in just där! Det har regnat och åskat mer eller mindre varje dag i Moseldalen, spelar ingen roll om det är tyska, luxemburgska eller franska delen.
Det innebär utrymning av böcker akut, vilket som. Och gissa vad! Jag har hittat en Andreas Franz deckare längst in i stuven! Den måste jag ha glömt kvar oläst förra sommaren… Jag återkommer om den lite senare.

Läs Ericas recension av samma bok här…

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Reginald Hill. Han blandar intelligenta och skarpsinta inlägg med massor av humor. Jag avgudar Andy Dalziel, och det var med stor bestörtning som jag insåg att denna känsla inte delades av alla (Jessica har t.ex. påpekat att hon tycker att han är väldigt osympatisk). Det jag gillar är frispråkigheten och kvickheterna som flödar ur ”den tjockes” mun.

Dalziel befinner sig på ett vilohem för att återhämta sig från en ”nära döden upplevelse” (se boken ”Dalziels död”). Sandytown verkar vara den ideala platsen för att återfå sina krafter: en lugn by som utmärkt sig för att vara ett högsäte för olika former av läkekonst. Dalziels vila blir dock inte allt för långvarig. Under den lugna fasaden bubblar intriger och aggressioner. Kulmen nås då stans största profil, Lady Denham mördas mitt under sin egen fest. Att hon lyckats göra sig ovän med i stort sett hela byn, i kombination med sin stora förmögenhet, gör att motiven hopar sig från olika håll och kanter. I stort sett alla som vi får stifta bekantskap med kan anses ha motiv till mordet. Dalziel hamnar mitt upp i detta och många av hans nya vänner finns på listan av misstänkta. Eftersom han fortfarande är sjukskriven är det Pasco som har hand om utredningen. Den tidigare lugne och korrekte Peter har i Dalziels frånvaro anammat mycket av sin chefs beteende. Pasco blir inte helt förtjust av den hjälp han får från Dalziel och dennes nye vän, psykologistudenten Charlie Heywood.

Det bär mig emot att säga någonting negativt om en av mina favoriter. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att historien var lite ojämn. Vissa delar är riktigt bra, medan andra bara känns som transportsträckor. De drygt 600 sidorna hade med fördel kunnat kortas ner 100 sidor. Har man inte tidigare följd Dalziel och Pasco tycker jag inte att man bör börja med denna bok då den är alldeles för beroende av att man känner till bakgrunden och dynamiken mellan karaktärerna. Har man å andra sidan tidigare stiftat bekantskap med Dalziel och Pasco är detta en bok som man inte får missa! Vi får betrakta mordet utifrån tre olika perspektiv, någonting som gör att historien sticker ut lite från tidigare böcker i serien om Yorkshire-poliserna.