A Clubbable Woman
Nu är den utläst, min första Dalziel/Pascoe-deckare. Jag åkte på en riktig dunderförkylning i mellandagarna (alltid när man är ledig från skolan…), och när febern lagt sig kom jag snabbt in i A Clubbable Woman (vet inte om den finns översatt till svenska? Har letat men inte hittat), som utspelar sig på en rugbyklubb i England. Jag har hört så mycket bra om Reginald Hill så erkännas bör att mina förväntningar var ganska höga. Kanske var det därför jag blev lite besviken, för egentligen är det en rätt bra deckare, men jag vet inte, jag fastnade aldrig riktigt. Jag fick ingen direkt känsla för karaktärerna (gillade varken Dalziel eller Pascoe), intrigen kändes inte riktigt medryckande och jag slutade boken med ett ”Jaha” (jag gissade dessutom ganska tidigt vem mördaren var och hade rätt i person men fel om motivet). Nu låter jag som sagt jätteskeptisk, och det är egentligen orättvist. Det är en klassisk engelsk deckare, toppen om man söker en oblodig deckare utan krypande känslor och så vidare – bara inte riktigt min smak, av någon anledning.
























Va tråkigt att du inte föll pladask för Reginald! Jag anar att det är jag som lurat dig att läsa honom… Jag älskar dock Dalziel! Hans humor är skoningslös och rå, och hans kommentarer får mig alltid att skratta
5 januari 2009 11:32
Japp, det var du! (http://www.deckarhuset.se/inledningar-alltsa/)
Men vi vet ju innan att vi har lite olika uppfattning om vad som är en bra hjälte i deckare.. Barnaby, exempelvis..
5 januari 2009 12:07
Sorry, fel inlägg…
här är det jag menade: http://www.deckarhuset.se/reginald-hill/
5 januari 2009 12:08
Fortsätt lugnt framåt: det där var hans allra första deckare och han har bara blivit bättre sen dess. Och det finns ju en hel del att ta sig igenom innan du är framme vid nutidens virtuost lekfulle Hill…
6 januari 2009 12:24
Jag får väl ge den gode Hill en chans till då..
6 januari 2009 14:47
I april kommer alla böcker i Dalziel/Pascoe-serien ut i pocketnyutgåvor på Harper Collins förlag. Alltså på engelska, men ändå. Då ska jag kasta mig över den 21 (22?) böcker långa serien. Ser fram emot det!
14 januari 2009 13:15
[...] Dalziel, och det var med stor bestörtning som jag insåg att denna känsla inte delades av alla (Jessica har t.ex. påpekat att hon tycker att han är väldigt osympatisk). Det jag gillar är frispråkigheten och kvickheterna som flödar ur ”den tjockes” [...]
Anmäl kommentaren
Deckarhuset.se » Döden löser alla problem11 juni 2009 12:25