Åsa Schwarz

 

Åsa Schwarz belägrar Deckarhuset: Åsa Schwarz är en thrillerförfattare som blandar in mytiska inslag i sina böcker. Hennes två senaste böcker – Nefilim och En död ängel handlar om miljöaktivisten Nova Barakel.  Åsa arbetar även som IT-säkerhetskonsult.

 

Researchen bakom En död ängel

En kall januarikväll tog jag taxi ut till Arlanda. Jag reste lätt. I ryggsäcken hade jag en iPhone, dator och kamera. I väskan låg några få ombyten. Allt skulle enkelt kunna bäras i kilometer över ruinlandskap och längs bergssluttningar. Jag hoppades finna intressanta miljöer och spännande fakta till min kommande bok. Jag fick allt det men också så mycket mer med mig hem. Saker jag aldrig anat.

 

Jag sov bara några få timmar den natten och vaknade upp i hjärtat av Jerevan på ett hotell för utländska turister. Utanför fanns en uråldrig stad ärrad av Sovjetunionens byggnader och förfall. Men känslan från svunna sekler fanns kvar. Min guide väntade i foajén. Det tog ett tag för henne att förstå mig och mina frågor. Finns det berättelser om änglar? Spår av Noas ark? Nej, jag vill inte se den där byggnaden hur känd den än är.

 

Hon lyckades aldrig riktigt inse att jag vill se Armenien ur Novas ögon. Men vi lyckades ändå hitta allt jag behövde. I världens äldsta kyrka fann vi biten från Noas ark som Jacob av Nisibis fört dit. Då fick jag också reda på att en andra bit försvunnit under en jordbävning på 1800-talet. Klostret som bar Jacobs namn hade rasat ned i en spricka på Ararats sluttning och biten med den. Jacob hade lämnat den där när han var på väg ned efter att ha funnit Noas ark.

 

När jag och guiden skildes vid gränsen till Georgien fick jag hennes mormors fantastiska hemlagade aprikosmarmelad och hon rejält med dricks. Resan genom Georgien var som att se ett krigsreportage på tv-nyheterna. Ruiner av fabriker, krigsmonument och gamla kyrkor. Dagen avslutades med vin och omtanke i Marina Agoshashvilis varma kök. Vi såg tillsammans på kartor och sökte efter spår av St Jacobs kloster. När jag steg upp tidigt morgonen därpå hade Marina redan bakat lavasher som reskost. Idag skulle jag passera gränsen till Turkiet.

 

Vid flera tillfällen hade jag fått frågan om jag var rädd för att bli bestulen under resan. Nej, svarade jag alltid. Oavsett land var lokalbefolkningen varma, gästfria och nyfikna människor. Min oro låg någon helt annanstans. Jag var rädd för att min avancerade kamerautrustning och dator skulle sticka i ögonen på de beväpnade gränsvakterna. Skulle de tro att jag var en journalist som skulle ge oliktänkande en röst? Skulle de hitta fotografierna av de ryska gränsposteringarna eller de turkiska vägspärrarna? Nej, det var inte folket som skrämde mig utan den osunda blandningen av polis och militär i länder som saknar ett fungerande rättsväsende. Så länge kritik av samhället är ett skäl till fängelse så är alla rättslösa. Även du och jag.

 

Jag packade mina väskor noga och tog kopior på fotografer och anteckningar. Chauffören körde mig genom en snöstorm på sommardäck och gammal väg. En lada och höga stängsel var det enda som markerade gränsövergången. I tullen fick jag höra att jag var den första med svenskt pass som kommit in i landet den vägen. Jag fick vänta i två timmar innan jag slutligen kom över gränsen. Där mötte jag en liten man med stor musch.

 

Min turkiske guide var välutbildad men bakbunden av landets propaganda och förbud mot regimkritik. Dialogen blev ibland absurd men fick mig att inse hur rotat överhöghetens modifierade sanningar var i hela samhället.

 

En gång blev jag riktigt arg. Arken som Greenpeace rest på Ararats sluttning var nedflyttad från berget för att restaureras. Mycket lämpligt var den placerad bredvid monumentet över armeniernas massmord på turkarna. Jag trodde jag hörde fel först men den officiella sanningen i Turkiet var att armenierna mördat 250 000 turkar. Detta manifesterades i ett museum fyllt med bilder på lik och laddade med värde ord om armenierna.

 

Mitt i all osaklighet fanns en pamflett där turkiska forskade intygade att allt var sant. Jag är helt säker på att dödsfall skett på båda sidor men att helt förneka förintelsen av hundratusentals armenier och själv göra sig till offer var lite väl magstarkt. Jag gick runt och fräste medan jag läste och fotograferade. Jag är fortfarande arg ett år senare.

 

Det var inte lätt att hitta den lilla byn Yenidogan, högt upp på Ararats sluttning men tillslut kom vi fram. Guiden hade ringt ett antal samtal för att försäkra sig om att den inte låg innanför det militära området som täcker Ararats topp. En rad nyfikna barn mötte upp bilen när den stannade och bjöd in oss i deras enkla hus. En febril aktivitet uppstod och inom några minuter stod äppelte, nötter och godis framför oss. Vår guide översatte frågorna vi hade om ruiner och gamla kloster. Barnens mamma pekade och svarade: ”Söder ut längs sluttningen ligger gamla bosättningar.”

 

Efter teet gick vi dit.

 

Bilder från Åsas resa:



 

 

 

Åsa Schwarz

 

Intervju med Åsa Schwarz

 

 

Hej Åsa Schwarz!

Berätta kort om vad för typ av deckare du skriver

Jag skulle kanske inte beskriva det som en renodlad deckare utan snarare som en thriller där aktuella ämnen blandas med historia och religion. En enkel förklaring är att de har likande ingredienser som böcker av Stieg Larsson, Dan Brown och Steven King.

Åsas senaste bok är Nefilim se recension här!

Vad läste du för böcker som barn?

Mina största minnen var i nämnd ordning Barbapappas nya hus, Narniaböckerna och Sagan om Ringen. Sammanlagt så har jag säkert läst dem hundratals gånger. Men då är nog den första mest sliten.

Nämn den största anledningen till varför du valde att bli deckarförfattare

Jag jobbade för mycket och bestämde mig för att jag behövde en hobby. Så jag anmälde mig till en skrivarkurs. Jag kommer fortfarande ihåg att onsdagskvällarna som jag tillbringade där var veckans höjdpunkt. Sedan tog hobbyn över mitt liv.

Jag ser tydliga inspirationskällor i Nefilim (både författare, personer och filmer) vilka skulle du själv säga att de är?

Nej, där har du nog fel. Jag vet att mina böcker liknar flera andra som just nu är populära. Det beror på att jag tycker det är roligt att skriva om saker som råkade bli ett antal storsäljare just nu. Det är inte till exempel Lisbeth Salander som inspirerade mig till Nova, huvudpersonen i Nefilim, även om många tror det. Jag hade inte en tanke på henne när jag skrev om Nova eftersom jag inte ens läst Mellenium-serien då. Jag har bara väldigt tur att jag tycker om att skriva saker som är inne att läsa just nu.Inspirationskällor för mig är snarare Patrick Süskind, Steven King, Jan Ajvide Lindqvist och några av de stora klassikerna som t ex Strindberg och Alexander Dumas. När det gäller film gillar jag actionrullar som Terminator och de flesta filmer av Tarantino.

Jag är alltid nyfiken på hur det ser ut när författare skriver. Är det stökigt? har du några ritualer, Använder du stationär dator eller laptop? sitter du på ett kontor eller i soffan osv.

Jag hyr en kontorsplats vid Hornstull där tio musiker, journalister, fotografer och andra frilansare sitter. Dit går jag på dagarna för att dels få koncentration och fokus, dels för att ha trevliga arbetskamrater som jag kan äta lunch med. Allt är väldigt odramatiskt. Jag häller upp en kopp kaffe och börjar skriva. Om det är stökigt? Ja, jag tror inte min plats är en av de mer välstädade. Jag har alltid en bärbar dator nedpackad i min ryggsäck eftersom jag har ett stort behov av att kunna vara mobil. Den åker sedan fram hemma, på kontoret, på en plats där jag beskriver en miljö i boken eller bara där jag råkade var just då.

Lista dina top 3 svenska deckarromaner samt 3 utländska författare du vill tipsa om.

Nattfåk, Johan Theorin
De flesta av Håkan Nesser
En annan tid ett annat liv av Leif G W Persson

Utländska böcker:
Panic, Jeff Abbott
Parfymen, Patrick Süskind
Greven av Monte Cristo, Alexander Dumas

När kommer nästa bok om Nova?

I Sverige är det våren 2011.

Anade du/ni effekterna av ert PR-trick på facebook? och hur mycket tid lägger du ned på det? (Nova – karaktären i Nefilim finns som person på facebook)

Nej, men det var kul med all den positiva responsen och alla nya vänner Nova fick. För mig var det väldigt oväntat att en del personer blev upprörda för att hon inte fanns. Eftersom jag i mitt andra liv arbetar med IT-säkerhet tycker jag den reaktionen är både farlig och alarmerande. Nästa gång är det en pedofil eller bedragare som sitter bakom spakarna.Jag lägger ned alldeles för mycket tid Nova på Facebook men det är för att det är lite väl roligt. Just nu lever hon ett vardagsliv i väntan på att nästa bok ska dra igång. Många utländska förlag och läsare har blivit vän med henne. Främst lektörer som kan svenska och marknadsförare.

Om det blir film av Nefilim vem skulle du vilja var regissör, spelade Nova och vem vill du ska göra soundtracket?

Om jag får fabulera fritt så väljer jag Tarantino, någon okänd men talangfull skådespelerska och Trent Reznor. En av de viktigaste passagerna i boken innehåller en låt av Trent.

Vilken kriminalserie ser du helst på TV och har du något tips på en riktigt bra deckarfilm?

Tyvärr har jag inte haft tid att se på bio eller ens TV de senaste två åren sedan jag blev mamma. Förut fastnade jag ofta framför Medium och NCIS. Det är inte en rekommendation utan snarare ett konstaterade att det går att slappa bra framför TVn med dom på.

Hur mycket av dig finns i karaktären Nova från boken Nefilim?

Jag tycker hon har fantastisk bra musiksmak. Vi har också båda ett behov av självständighet. Annars är vi inte så lika.

Varför har du valt att gå ut med riktiga namn på till exempel företag?

Riktiga namn generellt använder jag för att hjälpa läsaren att få en verklighetskänsla. Berättelsen utspelar sig här och nu. När det gäller företag som t ex Vattenfall är det för att jag är genuint upprörd över deras beteende och vill förmedla information och fakta som vi inte annars hör och ser. Mina böcker bygger på månaders research.

Hur skulle du rangordnar dessa ingredienser i en bok om du var tvungen till det? Bra karaktärer, Bra story, Tydlig ideologi, Spänning, vackert språk? (Något mer jag missat?) när du skriver en bok?

1. Bra story
2. Spänning (om det är en deckare)
3. Bra karaktärer
4. Vackert språk
5. Noggrann research så att läsaren även lär sig intressanta saker på vägen
6. Effektfulla miljöbeskrivningar
7. Tydlig ideologi

Vad läser du just nu?

Ett manus som en bekant har skrivit och som inte är publicerat ännu. Jag har nyligen avslutat ”Någon i din säng” av Andreas Roman. Det är psykologisk skräckis som handlar om en på ytan framgångsrik kvinna. Inombords är hon ensam, olycklig och har uppfunnit en låtsatskompis. Men när hon bestämmer sig för att sluta med sina lekar så är inte kompisen med på det. Rekommenderas att läsas vid brasan med släckta lampor.

Vi på deckarhuset tackar Åsa för denna intervju!

För mer info om Åsa och hennes böcker kan ni besöka hennes hemsida www.asaschwarz.com

 

Nefilim – Åsa Schwarz

Jag har just läst Åsa Schwarz roman Nefilim

Nova Barakel, är en miljöaktivits som bryter sig in hos Vattenfalls VD för att spraya ord som mördare och blodspengar på väggarna. I lägenheten upptäcker hon Vdn, hans fru och hund mördade på ett brutalt och sadistiskt sätt. Kort därefter upptäcker man ett liknande mord på ytterligare en ”miljöbov”.

Nova blir huvudmisstänkt i polisutredningen och flyr från polisen. Samtidigt så försöker hon komma till rätta med sin mors död som hon hon hade ett mycket komplicerat förhållande till. Mystiska händelser sammanbinder hennes mors död med de brutala morden på miljöbovarna.

Nefilim är en blandning av thriller och polisroman med religiösa och mystiska inslag. Karaktären Nova har likheter med Stieg Larssons Lisbeth Salander men hon är ingen hacker och istället för att hata män så hatar Nova miljöskurkar. Förutom Nova får vi också följa polisinpektören Amanda och hennes team. Amanda är en ok karaktär men jag är mycket trött på den stereotypiska rollfiguren ”Tuff kvinnlig inspektör som älskar att skjuta i högklackat”.

Jag gillade Nefilim och det finns några ingredienser som ger den potential som en storsäljare:

1. Den känns väldigt modern
2. Den är en bladvändare – Jag läste den på några timmar
3. Karaktärerna är intressanta och det finns många lösa trådar i slutet som gör att man vill veta mer.
4. Författaren använder sig av riktiga personer och platser vilket ger det en känsla av äkthet.
5. Stockholm är en vacker stad och Åsa Schwarz kryddar den extra med små anekdoter och historier om byggnader och platser.
6. Inslag av ockultism, religion and det övernaturliga är väldigt ”inne” just nu. Du kan googla ordet Nefilim.

Även om det inte (hittills?) har blivit en bästsäljare i Sverige så var den eftertraktad på Bokmässan i Frankfurt som ägde rum i oktober. Mässan är Europas största och boken såldes till Norge Tyskland, Brasilien, Spanien, Italien, Frankrike, Holland, och Portugal. Jag tror att den har stora potential att slå utomlands, kanske större än i Sverige.

Jag ser fram emot att få läsa nästa bok om Nova Barakel som du faktiskt kan hitta på facebook!

Boken är ett recensionsexemplar från  Telegram förlag