Et stille umærkeligt drab

Författarparet Kaaberbøl & Friis har gjort det igen!

 

Et stille umærkeligt drab är uppföljaren till parets debutroman Drengen i kufferten och den är precis lika skrämmande och helt omöjlig att lägga ifrån sig.

 

Åter igen är problemlösaren och huvudpersonen sjuksköterskan Nina Borg, en stark karaktär med enormt socialt intresse.

 

Nina blir kontaktad av en av sina vänner som gömmer illegala invandrare i en gammal bilverkstad. De flesta av de gömda är romer och många av dem är svårt sjuka. Trots att hon som sjuksköterska gör vad hon kan för att hjälpa de sjuka, möts hon av ilska och stark misstänksamhet. Vad är det som försiggår här? Det måste vara något betydligt värre än bara illegala invandrare. Något som inte tål dagens ljus.

 

Nina utgår från att det är de eländiga förhållandena de lever under som är orsaken. Inte förrän hon själv blir sjuk förstår hon att det måste vara något annat.

Kan det ha med den tonårige pojken som ligger gömd under golvet att göra?

 

Precis som i debutromanen tecknar författarna underbara karaktärer. Min fantasi uppmuntras och får fritt spelrum. Miljöbeskrivningarna är levande och skickligt återgivna och ger därför en extra obehaglig krydda till en redan vidrig historia.

 

Om jag fick ha en önskan, så vore det i så fall att författarna funderar lite över slutet. Det var tämligen tunt och olikt den ton och det tempo de i övrigt hållit i boken. Tamt, rent av. Bättre kan ni, tjejer!

 

Ett skritt fra døden av Tor Edvin Dahl

Det här är en småtrevlig roman. Kriminalare sägs det, och nog lovar det gott till att börja med. Men det går förfärligt långsamt. På baksidan av boken står det att ”etterforskerparet” är en kvinnlig präst och en transvestit. Det låter skumt, lite udda och spännande. Jag väntade hela boken igenom på att transvestiten skulle lösa någon form av gåta. Förgäves. Han var mest diffust olycklig. Prästen irrar runt i Namibia och går på cocktailpartyn hos den norska befolkningen. Hon är tyvärr ganska intetsägande för att vara präst och deckare. Det är faktiskt mer fart i Miss Marple!  Men trevlig är den iallafall, boken. Jag tycker den är trivsam och lättläst, om än inte en kriminalroman. Nu vill jag ha spänning, så kom igen Dahl! Du har skrivit bättre än så här, förr…