Et stille umærkeligt drab

Författarparet Kaaberbøl & Friis har gjort det igen!

 

Et stille umærkeligt drab är uppföljaren till parets debutroman Drengen i kufferten och den är precis lika skrämmande och helt omöjlig att lägga ifrån sig.

 

Åter igen är problemlösaren och huvudpersonen sjuksköterskan Nina Borg, en stark karaktär med enormt socialt intresse.

 

Nina blir kontaktad av en av sina vänner som gömmer illegala invandrare i en gammal bilverkstad. De flesta av de gömda är romer och många av dem är svårt sjuka. Trots att hon som sjuksköterska gör vad hon kan för att hjälpa de sjuka, möts hon av ilska och stark misstänksamhet. Vad är det som försiggår här? Det måste vara något betydligt värre än bara illegala invandrare. Något som inte tål dagens ljus.

 

Nina utgår från att det är de eländiga förhållandena de lever under som är orsaken. Inte förrän hon själv blir sjuk förstår hon att det måste vara något annat.

Kan det ha med den tonårige pojken som ligger gömd under golvet att göra?

 

Precis som i debutromanen tecknar författarna underbara karaktärer. Min fantasi uppmuntras och får fritt spelrum. Miljöbeskrivningarna är levande och skickligt återgivna och ger därför en extra obehaglig krydda till en redan vidrig historia.

 

Om jag fick ha en önskan, så vore det i så fall att författarna funderar lite över slutet. Det var tämligen tunt och olikt den ton och det tempo de i övrigt hållit i boken. Tamt, rent av. Bättre kan ni, tjejer!

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , , , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.