Et stille umærkeligt drab

Författarparet Kaaberbøl & Friis har gjort det igen!

 

Et stille umærkeligt drab är uppföljaren till parets debutroman Drengen i kufferten och den är precis lika skrämmande och helt omöjlig att lägga ifrån sig.

 

Åter igen är problemlösaren och huvudpersonen sjuksköterskan Nina Borg, en stark karaktär med enormt socialt intresse.

 

Nina blir kontaktad av en av sina vänner som gömmer illegala invandrare i en gammal bilverkstad. De flesta av de gömda är romer och många av dem är svårt sjuka. Trots att hon som sjuksköterska gör vad hon kan för att hjälpa de sjuka, möts hon av ilska och stark misstänksamhet. Vad är det som försiggår här? Det måste vara något betydligt värre än bara illegala invandrare. Något som inte tål dagens ljus.

 

Nina utgår från att det är de eländiga förhållandena de lever under som är orsaken. Inte förrän hon själv blir sjuk förstår hon att det måste vara något annat.

Kan det ha med den tonårige pojken som ligger gömd under golvet att göra?

 

Precis som i debutromanen tecknar författarna underbara karaktärer. Min fantasi uppmuntras och får fritt spelrum. Miljöbeskrivningarna är levande och skickligt återgivna och ger därför en extra obehaglig krydda till en redan vidrig historia.

 

Om jag fick ha en önskan, så vore det i så fall att författarna funderar lite över slutet. Det var tämligen tunt och olikt den ton och det tempo de i övrigt hållit i boken. Tamt, rent av. Bättre kan ni, tjejer!

 

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Utan några som helst förväntningar började läsa Tusenskönor av Kristina Ohlsson en författare som hittills varit mig helt okänd.

Jag träffar för första gången Fredrika Bergman, en höggravid och trött utredare, och hennes kollegor.

 

Vi får följa flera olika trådar som författarinnan skickligt vävt ihop;

 

Vi har prästparet i Stockholm som hittas döda i sin lägenhet, mord eller självmord?

 

I Bangkok har en ung svensk kvinnas identitet utraderats och hon blir successivt avskuren från världen. Vem drar i trådarna som får hennes värld att rämna?

 

I en lägenhet utanför Stockholm sitter en man som bara behöver göra en enda sak till, sen ska han få uppehållstillstånd och ett vackert hus dit han kan ta hem sin familj som är kvar i hemlandet.

 

Det är många knutar på tråden som utredarna har att nysta upp. Jag har uppriktigt sagt svårt att lägga ifrån mig boken även om jag samtidigt känner att det ”bara” är den annorlunda intrigen som håller mig fast.

 

Det storyn saknar i trovärdighet väg upp mer än väl av hennes underbara fantasi! Trovärdigheten är inte så viktig i min ”bok”, något som däremot flyt i språket och en fängslande handling är. Och det bjuder Kristina Ohlsson på.

 

Däremot skulle jag önska lite mer levande miljöer och inte så schablonmässiga karaktärer, något som jag är övertygad om att författarinnan kommer att leverera så småningom!

 

OCH det finns en till sak som ger pluspoäng hos mig! Bandet har en tygrygg! Jag är en ”sucker” för tygryggar… Helt irrelevant, men är man galen så är man.

 

Med intresse inväntar jag nästa roman!