Rörgast – Slutet på Ölandskvartetten

Sommar på Öland

Rörgast är den fjärde och sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett och utspelar sig under den korta men intensiva sommarsäsongen. Den tid då halva Sveriges befolkning spenderar sin semester, eller åtminstone midsommar, på ön.

Det förflutna

I Rörgast möter vi ”Hemvändaren” en äldre man som återvänder till sitt forna hemland bärandes på ett hat riktat mot familjen Kloss, ägare till Ölandic Resort. Var hatet kommer ifrån avslöjas sakta men säkert i historiska återblickar samtidigt som hämnden trappas upp. Boken innehåller ett par överraskningar där man dunkar sig i pannan och tänker ”självklart”! Avslutet är dramatiskt på flera olika sätt som jag inte tänker avslöja här.

Legender

Som vanligt finns det legender och historier med i boken. Knackningar från en grav, Rörgast (Gravröse med gast) och ett spökskepp. Inte lika kusligt som i Nattfåk men ger ändå en härlig rusk-känsla i fåtöljen ihop med filt och en kopp te.

Växlande karaktärer

Författaren skiftar ofta mellan ett antal karaktärer i kortare kapitel.  Vi får följa Gerlof, tonårspojken Jonas Kloss, ”Hemvändaren” och Lisa – en säsongsarbetande DJ och trubadur – varvat med tillbackablickar i det ”Nya landet”.Växlandet mellan karaktärerna ger fler synvinklar och skapar mer dynamik. Spelet mellan människorna är skickligt uttänkt men innehåller klassiska teman. Hämnd, kärlek, utanförskap och vänskap.

Kan man få önska sig en kvintett?

I fyra böcker har vi fått följa den charmiga Gerlof – den perfekta morfadern tillika en manlig och mindre irriterande Miss Marple. Tillsammans med honom har vi fått följa landskapets växlingar och skiftningar genom de fyra årstiderna . Från ett höstruskigt och dimmigt Alvar, till ett blåsigt och folktomt vinterlandskap vid kusten. Via vårens spirande grönska och slutligen den intensiva turistsäsongen. Jag har längtat till varje bok. För Johan Theorin är bäst i genren ”Ett till synes idylliskt sverige, helst vid kusten, med människor som bär på mörka hemligheter.” Språket, miljöerna och karaktärerna är helt enkelt en eller flera nivåer bättre än de flesta andra deckarförfattare i detta land. Därför önskar en del av mig att han ska skriva en bok till i serien, ”bara en till!” En annan del tycker att serien faktiskt är fulländad som den är så varför skulle han krysta fram en till bok? Efter överläggande bestämmer jag mig. Jag vill inte ha en kvintett. Istället får vi hålla tummarna och sätta vår tilltro till att Johan Theorin har nya spännande romanidéer på lager.

Intervju med Johan Theorin

Vi på Deckarhuset är mycket glada att välkomna Johan Theorin till en intervju med Deckarhuset!

Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag har ett skrivrum i ett gammalt hus i centrala Göteborg, och där sitter jag på dagarna mellan 10 och 18. Ibland går det jättetrögt och då blir det bara en enda sida per dag, men när det går bra kan det bli åtta eller tio.


Du är också manusförfattare, berätta lite om vad du har skrivit för manus och hur det skiljer sig från att skriva romaner.
Jag skrev inte spelfilmsmanus utan interaktiva spelmanus för internet och cd-rom. Interaktiva manus är knepiga att skriva eftersom manuset inte blir kronologiskt utan mer likt en labyrint, med många olika vägar som handlingen kan ta. Men det finns förstås en frihet i sådant berättande, jämfört med traditionella romaner som bara har ett enda handlingsförlopp.


Vilken/Vilka författare har påverkat ditt skrivande mest?
I stort sett alla jag har läst! De bra författarna påverkade mig eftersom jag blev avundsjuk när jag läste dem och ville skriva lika bra som dem, och de dåliga var inspirerande eftersom jag tänkte under läsningen att ”det här kan jag göra minst lika bra”.


Förra året fick du det brittiska priset CWA dagger award priset för bästa debutroman. Hur gick det till? Var du på någon prisceremoni?

CWA-priset delas ut av de brittiska deckarförfattarnas organisation, och det är en jury som läser årets böcker och väljer ut vinnarna. Själva ceremonin var en påkostad prisbankett i en festsal vid Hyde park i London, med pressfotografer och filmteam och smokingklädda vakter, så det kändes rätt stort. Det finns en artikel här: Länk…


Dina kriminalromaner är inte så traditionella och inte bundna till en specifik kriminalgenre. Ser du dig själv som en romanförfattare,kriminalförfattare eller något annat?

Jag har inga problem med att folk tycker att det är kriminalromaner som jag skriver. Det är kanske inte polisdeckare, men alla de öländska romanerna handlar om olika brott och mysterier. Sedan har de en del annat i sig också, som folktro, naturromantik och relationsproblem. Jag tycker om att blanda in många ingredienser i berättelsen och se vad som händer.


Dina huvudkaraktärer är inte fulländade människor men ändå (eller kanske just därför) väldigt lätta att tycka om. Jag blev väldigt förtjust i Per från din nya roman Blodläge (förutom Gerlof då så klart). Vilken är din favoritkaraktär i dina romaner?

Förutom skutkaptenen Gerlof är det ju flera nya huvudkaraktärer i varje bok, och jag har umgåtts intensivt med dem allihop under skrivandet. Mördaren Nils Kant i Skumtimmen var lite speciell eftersom jag tyckte så illa om honom i början, men i slutet av boken mest tyckte synd om honom.


Vill du tipsa våra läsare om 2 kriminalromaner 2 skräckromaner 2 novellsamlingar och 2 vanliga romaner?
Krim: Älskade Poona av Karin Fossum, Patricia Highsmith: En man med många talanger.
Skräck: Hemsökelsen av Shirley Jackson och Mörkrädd av Andreas Roman
Novellsamlingar: Fly till vatten och morgon av Thorsten Jonsson, Berättat om natten av Niklas Rådström
Vanliga romaner: Busters öron av Maria Ernestam, Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson.


Dina miljöskildringar är mycket vackra och talande. Är det bara minnen som från Öland som har framkallat detta eller var hämtar du inspirationen?

Det är både barndomsminnen från Öland och nya upplevelser därifrån, eftersom jag fortfarande besöker ön varje år. Men det är inga problem för mig att skriva om Öland var som helst — när jag sitter i Göteborg kan jag blunda och förflyttas till Öland på en sekund.


Hur ser du på författarskapet idag, där en stor del av en författares vardag är marknadsföring?

Böckerna borde vara det enda som är viktigt, inte personerna som skriver dem — men så fungerar det inte i dag. Det finns ett enormt intresse för att höra och se författarna på bibliotek och bokmässor. Jag kan sucka över det ibland som författare eftersom jag trivs med att sitta ifred och skriva, men jag är nog likadan som läsare. Om jag har läst en intressant bok vill jag direkt veta mer om författaren.


Efter att ha läst på lite så har jag förstått så blev du refuserad ett flertal gånger innan du blev publicerad. Vad fick dig att inte ge upp och vad tror du det var som gjorde att Skumtimmen blev publicerad?

På ett sätt har jag varit författare sedan 1980-talet, för jag har publicerat noveller i över tjugo år. Men mina romaner ville bokförlagen inte ha … Det är trist att bli refuserad, men jag gav inte upp eftersom skrivandet var en hobby och en passion, det var något jag hade fortsatt göra hela livet även om jag aldrig hade fått en bok antagen.


Vad kommer du att skriva efter den här Ölandsårstidssviten? Blir det mer Öland eller kanske Göteborg eller Bergslagen där du vuxit upp?

Jag har några romanidéer som känns spännande, men jag har inte bestämt mig än. Jag kommer att ta en paus från Öland, i alla fall.


Vilken svensk deckarförfattare skulle du vilja att vi intervjuade härnäst? och har du någon fråga till den personen i så fall?

Ni kan ju intervjua en nestor som Tomas Arvidsson som skrivit underhållande deckare i nästan 35 år (och dessutom sitter i Svenska deckarakademin) och be honom jämföra läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när han skrev sina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.


Om du ser på kriminalserier på TV och/eller kriminalfilmer vad väljer du då?
Den senaste tv-serien om kommissarie Winter, efter Åke Edwardsons böcker, har varit bra. När det gäller långfilmsdeckare var den senaste deckarfilmen som jag tyckte var riktigt bra filmen Insomnia med Al Pacino och Robin Williams, men det var flera år sedan.


Till sist: Vad läser du just nu?
Jag läser den sydafrikanske författtaren Deon Meyers första bok, Dead Before Dying, en mycket bra polisdeckare.

Blodläge – Johan Theorins 3:e Ölandsroman

Så var den då här – Johan Theorins 3:e roman i Ölandskvartetten som ska skildra varsin årstid på Öland. I Blodläge, som ges ut av Wahlström & Widstram  har det nu blivit vår och vi får möta helt nya karaktärer.

Per har en svårt sjuk dotter och en minst sagt okonventionell och rätt besvärlig pappa, vad säger man till sina vänner när pappan är porrkung? Grannen Vendela sitter fast i ett misslyckat förhållande och har en trasig barndom som bagage (Vi får tillbakablickar till hennes barndom). Den sköne gamle Gerlof som vi har mött i de tidigare böckerna sällar sig också till det lilla grannskapet Stenvik när han flyttar från äldreboendet till sin gamla stuga. Att byta ut karaktärerna är lite irriterande för jag gillade ju karaktärerna i både Skumtimmen och Nattfåkoch hade gärna fått veta hur det gick för dem. Samtidigt är det väldigt skönt, i denna seriesviternas era, att inte fastna med samma karaktärer i 10 romaner…

Som i de tidigare romanerna finns det ett mystiskt/övernaturligt tema. I Skumtimmen handlade det om legenden och brottslingen Nils Kant, i Nattfåk handlade det om spöksägner och i Blodläge handlar det om Troll och älvor. Den biten är lite svagare än i de två tidigare romanerna men det vägs upp av historien om  Pers och hans  pappa.

Jag gillade Blodläge precis som jag gillade de två tidigare böckerna och gissar att jag kommer att gilla den fjärde delen i Ölandskvartetten. Varför? Jo för att Theorin skriver mer än ”bara” kriminalromaner. Språket är fint, miljöbeskrivningarna fantastiska- Jag skulle också vilja ta en löptur på allvaret i skymningen – Karaktärerna är intressanta, trovärdiga och man får ser hur de växer som människor under romanens gång – Theorin är duktig på att skildra problematiska relationer inom familjen/släkten. Till allt detta kan man lägga lite historik, den härliga karaktären Gerlof och ett mystiskt/övernaturligt tema. Helt enkelt ett lyckat recept på en modern kriminalroman.

Nästa roman skildrar sommaren på Öland. Jag funderar redan på vad det mystiska temat kan vara i den boken men funderar också på vad Theorin ska hitta på efter den här Ölandskvartetten.  Jag frågade honom om det, och han svarade att efter den fjärde boken lämnar han Öland för något nytt.

I juni lägger vi upp en intervju med Johan Theorin här på Deckarhuset!

Intervju med en recensent och recension av Blodläge

www.TheCrimeHouse har vi lagt upp en intervju med den amerikanska recensenten och kolumnisten Oline Cogdill som som har specialiserat sig på kriminallitteratur. Jag hade tänkt lägga upp den även här men då intervjun är väldigt omfattande och djupgående litar jag inte på mina översättningsförmågor. Därför rekommenderar jag att ni läser den på originalspråket. Klicka här! Oline är verkligen insatt i kriminallitteratur och ger en rad konkreta tips på böcker!

Nu på torsdag 29/4 kommer en recension av Johan Theorins tredje roman Blodläge som släpps i dagarna