Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Utan några som helst förväntningar började läsa Tusenskönor av Kristina Ohlsson en författare som hittills varit mig helt okänd.

Jag träffar för första gången Fredrika Bergman, en höggravid och trött utredare, och hennes kollegor.

 

Vi får följa flera olika trådar som författarinnan skickligt vävt ihop;

 

Vi har prästparet i Stockholm som hittas döda i sin lägenhet, mord eller självmord?

 

I Bangkok har en ung svensk kvinnas identitet utraderats och hon blir successivt avskuren från världen. Vem drar i trådarna som får hennes värld att rämna?

 

I en lägenhet utanför Stockholm sitter en man som bara behöver göra en enda sak till, sen ska han få uppehållstillstånd och ett vackert hus dit han kan ta hem sin familj som är kvar i hemlandet.

 

Det är många knutar på tråden som utredarna har att nysta upp. Jag har uppriktigt sagt svårt att lägga ifrån mig boken även om jag samtidigt känner att det ”bara” är den annorlunda intrigen som håller mig fast.

 

Det storyn saknar i trovärdighet väg upp mer än väl av hennes underbara fantasi! Trovärdigheten är inte så viktig i min ”bok”, något som däremot flyt i språket och en fängslande handling är. Och det bjuder Kristina Ohlsson på.

 

Däremot skulle jag önska lite mer levande miljöer och inte så schablonmässiga karaktärer, något som jag är övertygad om att författarinnan kommer att leverera så småningom!

 

OCH det finns en till sak som ger pluspoäng hos mig! Bandet har en tygrygg! Jag är en ”sucker” för tygryggar… Helt irrelevant, men är man galen så är man.

 

Med intresse inväntar jag nästa roman!

 

 

Änglavakter av Kristina Ohlsson

I går släpptes Kristina Ohlssons tredje kriminalroman Änglavakter. Jag har inte läst hennes första bok men gillade hennes andra bok Tusenskönor och hade därför mycket höga förväntningar på denna bok.

Serie

I Kristina Ohlssons serie får vi följa ett polisteam i Stockholm som leds av poliskommissarie Alex Recht. Huvudperson är Frederika Bergman men som i så många andra moderna kriminalromaner så växlar författaren mellan karaktärerna i polisteamet och övriga karaktärer i handlingen. Jag tänker inte berätta om hur karaktärerna utvecklats sen förra boken eftersom man då kanske inte vill läsa de två första böckerna. Så kände i alla fall jag när jag läste bok nr två.

Handling

I ett skogsparti hittar man en styckad kvinna begraven som man ganska fort identifierar som Rebecca Trolle, en ung kvinna som försvann två år tidigare. Rebecca är inte den enda personen man hittar i graven, man hittar även ett lik som har legat där i 30 år. Teamet måste nu söka en mördare som har varit verksam i flera decennier. Frågan är om dessa två är de enda offren? Spåren leder till en känd äldre barnboksförfattare som inte har sagt ett ord sedan hon dömdes för mord 30 år tidigare, en så kallad ”Snuff-film” får stor betydelse och Frederika får en smärre chock när hennes kärlek dyker upp som ett högaktuellt namn i mordutredningen.

Stil

Kristina Ohlsson börjar boken med ett citat ur ett förhör med Alex Recht som gör att man genast förstår att en utredning har gått åt helvete. Flera citat från förhör med polisteamet dyker sen upp gång på gång i boken som för storyn framåt. Exempelvis frågar en förhörsledare Frederika vad som hände efter att xxxx….och så börjar ett nytt kapitel. Det här sättet att bygga boken på är vågat av Kristina för det kommer säkert inte tilltala alla. Själv tycker jag att det är ok men vill nog inte att hon använder sig av det greppet igen.

Antiklimax eller för höga förväntningar?

Jag måste säga att jag slukades av boken och sträckläste boken. Kanske blev det på gränsen till för mycket privatliv i boken men det kan jag ta. Det som jag ställer mig tveksam till är slutet. När man har startat boken med en domedagsförklaring och gång på gång påmints om att det här kommer att sluta illa så vill jag också ha ett hemskt slut. Visst, det slutar mycket tragiskt men inte tillräckligt mot de förväntningar som byggdes upp. Dessutom så hade det varit trevligt med en lite mer a-ha upplevelse när det gällde mördaren. Dagens deckarförfattare har blivit sååå mycket bättre på att bygga intressanta karaktärer och att väva in psykologi i deckare och  framförallt – vettiga motiv! Men det är allt för sällan de får till en klurig mordgåta som slutar med en a-ha upplevelse. Där har dagens författare fortfarande mycket att lära av exempelvis Agatha Christie eller varför inte Stieg Trenter.

Slutomdöme

Kanske är jag lite hård i min bedömning av slutet men det är nog bara för att Tusenskönor var så bra och mina förväntningar på Kristina Ohlsson höga. I helhet är det en helt ok och läsvärd bok trots experimenterandet. Att överhuvudtaget sträckläsa en bok är ett bra betyg.


OBS!
Har ni inte läst något av Kristina Ohlsson tidigare och är sugen på att prova rekommenderar jag att ni väntar med den här boken tills ni läst de två första.

Visste du att A…

Aaron Hotchner i Criminal Minds spelas av Thomas Gibson som är född samma dag som Tom Cruise, och att de två båda medverkar i Eyes wide shut och Far and Away.

ABC-morden (Agatha Christie roman) spelades in första gången 1965 och fick den tjusiga!? titeln Den mystiska blondinen i Sverige

Actionhjälten Bruce Willis spelar sig själv? i filmen Nancy Drew som baseras på böckerna om tonårsdetektiven Nancy Drew, känd som Kitty i Sverige

Advokaten Leif Silbersky i Beckfilmen Advokaten spelas av ingen mindre än…. Leif Silbersky

Afrikanska deckarförfattaren Deon Meyer berättar om sitt skrivande på bokförlaget Weylers hemsida (De ger ut Meyer i Sverige) Se  här

Agatha Christie hade stora skulder som hon aldrig blev av med, trots hennes enorma framgång, på grund av att hon var tvungen att betala stora skattesummor både i England och USA

Ahndorilparets kvinnliga hälft Alexandra håller på med en avhandling om poeten Fernando Pessoa

Aino Trosell sitter i Svenska Deckarakademin

AJ (Angelina Jolie) ryktas vara aktuell för huvudrollen i filmatiseringen av Patricia Cornwalls deckarserie om rättsläkaren Kay Scarpetta

Akademibokhandeln Topplista innehåller nu (15/2 2010)  3 deckare. Liza Marklund/James Pattersons Postcard Killer (3:a) , Dan Browns Den Förlorade symbolen (6:) och –  Alexander McCall Smiths Tedags för normalt byggda damer (7:a)

Alfabeta släpper Val McDermids deckare I mördarens nät 12/3 2010

Amerikanska deckarförfattare som Dashiell Hammet och Raymond Chandler skapade den hårdkokta deckarstilen från 20-talet och framåt

Anna Jansson har skrivit ett Fantomenäventyr

Apple Itunes säljer CSI Miami spel som du kan spela direkt i din Iphone

Aquino, Thomas av (Teolog och filosof) nämns flera gånger i Umberto Ecos berömda medeltidsdeckare I rosens namn från 1980

Arthur Conan Doyle var inspirerad av Edgar Allen Poes detektiv Dupin som räknas till en av de första ”moderna” detektiverna i litteraturen.

Askungar av Kristina Ohlsson är recenserad av Linda här på deckarhuset (Se recension här)

Aten är platsen där José Carlos Samozas deckare Idéernas grotta utspelar sig. Boken fick The Gold Dagger 2002

Augustpriset endast delats ut till en enda deckarförfattare i skönlitteraturklassen och det var till Kerstin Ekman som fick priset 1993 för romanen Händelser vid vattnet

Avhandlingar i ämnet kriminallitteratur är ovanliga men Sara Kärrholm har skrivit en om 50-talets svenska deckare. Konsten att lägga ett pussel med undertiteln ”Deckaren och besvärjandet av ondskan i folkhemmet”.

Askungar av Kristina Ohlsson

En förälders värsta mardröm är att ens barn ska försvinna, och det är just vad som händer i inledningen av boken. Mamman blir av misstag kvar på Flemingbergs station och dottern försvinner spårlöst från tåget just som det anländer till Stockholms Central.

Fler barn försvinner, misshandlade kvinnor dyker upp och det är inte förrän i slutet som alla trådar knyts ihop och man förstår vad första kapitlet faktiskt handlade om.

Askungar är Kristina Ohlssons debutroman och historien är bra uppbyggd. Jag gillar hur hon låter perspektivet skifta mellan olika karaktärer och även om jag lyckades lista ut motivet så förblev mördaren ett mysterium. Det finns dock inga överraskningar bland poliserna och karaktärerna är väldigt stereotypa. Rekommenderar ändå boken och ser fram emot en andra bok av Kristina Ohlsson.