Skrivarskolan 2016 är igång!

skrivarskola1

Så var CrimeTime festivalen igång. Första punkten är Skrivarskolan som ges i Donnerska Huset. Ett glatt gäng aspirerande deckarförfattare har vässat pennorna (…läs startat laptoparna) för att notera allt som några av våra bästa och mest älskade författare av deckare har att dela med sig av. Coacher är Anna Jansson, Johan Theorin, Emelie Schepp, Marianne Cedervall och Sören Bondesson. Kan det bli bättre?

Det ska bli jätteroligt, säger Camilla Wäverstam från Borås.
”Jag var på Gotland för ett par år sedan och fick en idé, ett embryo som legat till sig och som jag började skriva på. Jag fastnade rätt snart, men idén låg kvar och skvalpade”.

Förra året kom jag hit till Gotland för att vara med på den första CrimeTime festivalen, berättar Camilla.
”Jag var mest åskådare och var med på så mycket jag hann då, men i år har jag bestämt mig. Jag ska vara med på skrivarskolan och jag hoppas att jag ska få fart på min historia och skriva vidare med Skrivarskolan som avspark”

skrivarskola3

Deckarhuset tackar Camilla för att hon ville dela med sig av sina drömmar och önskar henne all lycka med romanen hon påbörjat!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Intervjuer, Okategoriserade och märkt , , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.