Den fuskande ungdomen… ;)

Inlägget nedan om ”hjälp” med bokrecensioner påminde mig om när jag som 14-åring försökte klara en bokrapport på engelskan genom att se 4.50 From Paddington på tv istället för att läsa boken. Det gick inte så bra – jag lyckades på något sätt bland annat missa ett mord (!) och det var väl ganska uppenbart för min lärare att jag inte öppnat boken. (Jag vet dock inte om missarna berodde på att de gjort om handlingen för tv-inspelningen eller på att jag var allmänt ouppmärksam…)

Om moralen med denna berättelse är att fusk inte lönar sig låter jag vara osagt, men lite ödets ironi är det väl att jag nu är deckarbloggare.. 😉

Fuskläsning?

Fick precis ett roligt e-post. Det var från en kille som undrade om vi inte kunde avslöja hur böckerna som vi  recenserade slutade (men gömt under en spoiler varning, så bara de som verkligen ville veta hur boken slutade skulle få göra detta). Med andra ord en perfekt ”tjänst” för dem som av någon anledning behöver skriva om en bok för skolan, men som varken orkar läsa boken eller ens hyra filmen.

Njaaa… tror inte det blir någon ny ”tjänst” på Deckarhuset *skratt* 

Dödsbud

Mark Billingham.

Tom Thorne, kommissarie vid Londonpolisen, hamnar på ett ovanligt sätt i centrum för en mordutredning då mördaren sänder honom mms med bilder på offren. Mördaren är en man som under en fängelsevistelse nås av beskedet att hans fru och son blivit påkörda och dödade. Chauffören stannade inte, så ingen har ställts till svars för händelsen. Mördaren bestämmer sig därför för att undanröja alla som kan ha någon koppling till händelsen. Thorne känner sig på ett underligt sätt bunden till denne hämndlystne man, och eftersom han inte är den som känner sig tvungen att följa reglementet, beslutar han sig för att inleda en utredning ”of the record”. Han upptäcker snart att den egna poliskåren har en hel del att stå till svars för i denna soppa.

Det var inte så länge sedan jag recenserade en bok av Billingham, och jag hade då vissa invändningar mot språket/översättningen. Den här gången stördes jag inte alls av några sådana brister, utan slukade historien med liv och lust. Jag sträckläste boken, vilket ledde till att en del andra saker som skulle göras inför min resa blev lidande… En riktigt bra bok med andra ord!


Jag får kanske ta och skicka min bokhylla till en psykolog…

Här om dagen skrev Jessica om en bokhylla som hade fått vinterkräksjukan. Min bokhylla tillhör verkligen inte den kategorin. Hemma hos mig sitter bokhyllan på väggen (och har dörrar) Den tillhör den mer blygsamma, sammanslutna typen som har svårt för att vara öppen 😉 Den skulle säkert må bra av att skickas till en psykolog för att reda ut sina sociala störningar och även få reda på var dess svåra fobi för damm kommer ifrån 😉

   

Mord per korrespondens

Finns det något härligare än att ligga på en strand och läsa en riktigt bra bok? Jag tror inte det!

Jag har läst en gammal goding: Agatha Christies Mord per korrespondens, och den var precis lagom ansträngande för soltrötta ögon.

Piloten Jerry Burton har råkat ut för en allvarlig olycka och blir av sin läkare rekommenderad att hyra ett hus på landet för sin konvalescens. Tillsammans med sin syster Johanna flyttar han således till den lilla byn Lymstock med avsikt att ha det lugnt och skönt. Så vidare lugn blir dock inte tillvaron då en till synes galen person börjar skicka anonyma brev till snart sagt alla byns invånare. Breven innehåller de vulgäraste beskyllningar och det dröjer inte lång stund innan en kvinna tar sitt liv och en annan hittas mördad. Jerry och Johanna kastar sig in byns umgängesliv i hopp om att utröna vem den anonyme brevskrivaren är.

Jag tycker det är riktigt skoj att läsa böcker av den här typen. All dagens kriminalteknik är helt främmande och allt känns oskyldigt och genuint. En liten kärlekshistoria har smugit sig in i handlingen och man hoppas ideligen att ingen av de inblandade ska vara galningen som författat breven.

Det är helt klart en av de bättre böckerna av Agatha Christie som jag läst på senare tid.