The italian bookshop

Sommaren 2009 var jag och en kompis i Rom och turistade. Två saker som jag verkligen äääääälskar är gamla ruiner (dvs historia) och böcker. Ruiner finns det som bekant gott om i Rom, men böcker är det lite sämre med (ja, eh.. alltså sådana böcker som jag kan läsa och förstå). En dag då vi vandrade bakom Pantheon hittade jag en liten bokaffär, och blev så här glad 🙂

Den gången hindrades jag av min vän som tycke att det var heeeelt onödigt att titta på Italienska böcker om man inte kan språket. Hon hade en poäng i detta, det inser till och med jag.

I höstas tog jag med pojkvännen till Rom. Han är lika galen som jag och redan första dagen släntrade vi in i en bokaffär som var hyfsat stor och härligt oordnad. När jag nu saknade en rationell människa vid min sida som kunde hindra mitt boksug kunde jag inte hejda mig när jag hittade den här: Agatha Christies ”Dieci piccoli indiani”.

Vilken är den bästa deckaren?

Jag har just avslutat en bok som jag kan lägga till min topp tio lista över de bästa deckarna (recension kommer inom kort). Detta fick mig att börja fundera över vilken som är min absoluta favorit. Jag kom efter en stunds rannsakande fram till att jag efter alla år fortfarande anser att det är Agatha Christies ”tio små negerpojkar” (som Mi tidigare bloggat om). Jag minns fortfarande den dag jag för första gången höll boken i min hand. Det var i mellanstadiet, jag stod i vårt klassrum och läste på baksidan av boken och tyckte att den verkade riktigt spännande. Min lärare var väl något tveksam till huruvida det var lämpligt för mig att ge mig på någonting dylikt. Jag hade tidigare bara läst böcker i stil med Katitzi, Kitty, fem-böckerna osv. Jag struntade i de förmaningarna och sträckläste boken. Håret på armarna reste sig då jag för första gången läste den ramsa som historien är uppbyggd kring:

”Tio små negerpojkar åt supé i Rio. En satte i halsen, och så blev det bara nio.

Nio små negerpojkar sov utan måtta. En försov sig, och så blev det bara åtta.

Åtta små negerpojkar sa: ”Vi reser nu!” En stanna kvar, och så blev det bara sju.

Sju små negerpojkar skulle baka kex. En högg ved till baket, och så blev det bara sex.

Sex små negerpojkar ville springa hem. Ett bi stack den ena, och så blev det bara fem.

Fem små negerpojkar retade en myra. Myran bet den ena, och så blev det bara fyra.

Fyra små negerpojkar havet ville se. En anka slök den ena, och så blev det bara tre.

Tre små negerpojkar i skogen ville gå. En björn tog den ena, och så blev det bara två.

Två små negerpojkar satt i solens sken. En vart ihjälstekt, och så blev det bara en.

En liten negerpojke ensammen var. Han gick och hängde sig, och så blev det ingen kvar.”

Sedan dess har jag varit fast.

Det vore skoj att höra vad ni andra har för deckarfavoriter och varför det är en favorit!