Öga för öga

Yey! Leona är tillbaka med del 5 i Jenny Rognebys serie om den minst sagt speciella polisen Leona Lindberg. Del 4 – Ur aska i eld slutade med två rejäla cliffhangers.

 

Leonas pappa är försvunnen något som Leona egentligen inte sörjer men som irriterar henne och hon är ordentligt nyfiken på vad som hänt hennes far. Tyvärr får hon inte delta i utredningen men sådant har aldrig stoppat Leona. Dessutom är Olivia tillbaka. 7-åringen som nu är 14 spelade en stor roll i första boken. Hur Leona ska hantera henne vet hon först inte men något som liknar ansvarskänsla/medkänsla/kärlek? väcks i henne.

 

I den här boken får vi ännu mer förklaringar till varför Leona är som hon är. Vi får ännu fler tillbakablickar till hennes barndom och en stor familjehemlighet avslöjas. Vad det är var inte svårt att gissa men det blir allt mer tillskruvat och förvirrande ju mer man läser att man, precis som Leona, till slut inte riktigt litar på sig själv.

 

Om mäns grymhet mot kvinnor är ett huvudtema i den här boken så är ungdomars internetvanor och baksidan av nätet ett annat stort tema i boken. Darknet och ett så kallat Red Room har en stor roll i den här boken och det är läskigt på riktigt eftersom det faktiskt existerar. Johan Brännström precis deckardebuterat med Feber skriver också om detta i sin bok.

 

Fick lite ångest på slutet när det hintas om att det här är sista delen i serien!? Men så kan det väl inte vara…? Hoppas inte det för jag är helt fast i den här serien och vill ha mer!

Skuggorna av Katarina Wennstam

Öga för öga, tand för tand

Män som hatar kvinnor, hustrumisshandlare och våldtäktsmän får se upp. I Skuggorna möter vi en grupp kvinnor som har beslutat sig för att samhällets straff inte är tillräckliga, och de ger därför igen med samma mynt: lika många slag, brännmärken, brutna ben eller sår, som männen själva utdelat. Varken mer eller mindre. Ligan får stort folkligt stöd då många menar att männen har sig själva att skylla.

Det är inte mer än rätt

Boken är inte speciellt trovärdig och inte så spännande och kan knappast kallas kriminalroman, men den är läsvärd då den manar till eftertanke. Den känns väldigt aktuell då vi i media ofta hör om våldtäktsmän som kommer för lindrigt undan i det svenska rättssamhället, men det rättfärdigar knappast att medborgare tar saken i egna händer. Jag tycket att det mest intressanta är effekten brotten får då polisen varnar män för att gå ut ensamma på kvällarna (dvs. de får uppleva hur kvinnor alltid har det). Som kvinna kan jag inte låta bli att tänka ”det är inte mer än rätt.”