Skuggorna av Katarina Wennstam

Öga för öga, tand för tand

Män som hatar kvinnor, hustrumisshandlare och våldtäktsmän får se upp. I Skuggorna möter vi en grupp kvinnor som har beslutat sig för att samhällets straff inte är tillräckliga, och de ger därför igen med samma mynt: lika många slag, brännmärken, brutna ben eller sår, som männen själva utdelat. Varken mer eller mindre. Ligan får stort folkligt stöd då många menar att männen har sig själva att skylla.

Det är inte mer än rätt

Boken är inte speciellt trovärdig och inte så spännande och kan knappast kallas kriminalroman, men den är läsvärd då den manar till eftertanke. Den känns väldigt aktuell då vi i media ofta hör om våldtäktsmän som kommer för lindrigt undan i det svenska rättssamhället, men det rättfärdigar knappast att medborgare tar saken i egna händer. Jag tycket att det mest intressanta är effekten brotten får då polisen varnar män för att gå ut ensamma på kvällarna (dvs. de får uppleva hur kvinnor alltid har det). Som kvinna kan jag inte låta bli att tänka ”det är inte mer än rätt.”

Dödergök av Katarina Wennstam

Den arbetslösa journalisten Maria Allende och hennes familj flyttar in i ett radhus strax utanför Stockholm. När Maria hittar blod i köket börjar hon forska om paret som bodde i huset tidigare. Hon får reda på att mannen sitter i fängelse för att ha mördat sin fru. Tidigare jobbade han som polis men fick trots upprepad misshandel av sin fru behålla jobbet. Maria inser att storyn om de tidigare ägarna kanske kan vara en väg tillbaka till arbetslivet och gräver lite djupare än vad hon kanske borde ha gjort.

Samtidigt utreder polisen ett dödsfall där en ung man hittas hängd på vinden hos flickvännens familj. Ärendet hamnar på åklagaren Madeleine Edwards bord och snart framgår det att det kan vara ett hedersmord.

Katarina Wennstams syfte med Dödergök verkar vara  att väcka en debatt om våld mot kvinnor och brott som ofta går ostraffade. Boken tar upp samhällets djupaste fördomar och jag vill så gärna tycka om den här boken men det går inte. Jag tycker inte om brottslingens monologer som återkommer med jämna mellanrum. I övrigt kan jag inte sätta fingret på vad det är jag inte tycker om. Slutade nästan läsa efter ett par sidor men bestämde mig för att inte ge upp. Tyvärr  blev det inte så mycket bättre ens när jag lärde känna karaktärerna.