Morden i Oxford

I vintras läste jag boken Morden i Oxford och tyckte väl ändå att det var en hyfsat bra bok. För några veckor sedan kom jag över filmen, med Elijah Wood och John Hurt i huvudrollerna. Jag hade övertalat en vän att se filmen med mig genom att framhålla hur spännande den måste vara med tanke på boken. Vi slog oss ned i soffan fyllda av förhoppningar och med sedvanligt tilltugg – popcorn. Men fy vilket slöseri med förväntningar! Det var bland det absolut sämsta jag någonsin sett! Filmen var inte alls trogen boken, tempot var långsamt, skådespeleriet var skrattretande och den matematiska mystiken som boken personifierade hade man inte alls lyckats transferera till filmen. Mitt sällskap somnade efter bara några minuter och själv gav jag upp och tryckte på stoppknappen efter ca 40 minuter. Det här är en film som man absolut bör undvika att titta på om man inte är i desperat behov av ett sömnpiller! 

Historisk/matematisk deckare

Morden i Oxford av Guillermo Martínez.

En ung student från Argentina kommer till Oxford för att studera matematik. Kort efter ankomsten finner han sin hyresvärdinna mördad. Hans nyfunne vän, matematikprofessorn Arthur Seldom, får kryptiska meddelanden från mördaren och tillsammans försöker de lösa mysteriet.

Efter att ha läst på bokens baksida hade jag förhoppningar om att detta skulle vara en berättelse i stil med ”Da Vinci-Koden”. Visst finns det en del likheter i form av kryptiska meddelanden och professorer som försöker lösa gåtor, men i jämförelse med Dan Browns bok anser jag att denna hade en blek handling. Intrigen var stundtals spännande, men redan efter några sidor anade jag hur det hela skulle sluta. De matematiska inslagen gör att man måste tänka till lite, och jag tycker alltid att det är skoj med lite historiska inslag i skönlitteratur. Den förutsägbara upplösningen drar dock ned betyget en aning.

Boken hos Bokus

Boken hos Adlibris