STHLM: Inferno

Inferno

Genrebyte

Varg Gyllander har tidigare skrivit 5 böcker i en serie om kriminalteknikern Ulf Holz och hans kollega Pia Levin. Jag och Mi har skrivit ett par recensioner av dem. De hamnar under kategorin polisdeckare med fokus på kriminalteknik. Jag gillade böckerna. Karaktärerna var lagom trovärdiga och intressanta, handlingarna tillräckligt spännande.  Nu har Gyllander påbörjat en ny serie inom kategorin thrillern.

Gondolen

Man kan nästa säga att Gondolen i Stockholm är huvudpersonen i den här boken. Det är runt den mycket kretsar och det är inte svårt att förstå varför. Gondolen är en av Stockholms mest välkända silhuetter som få har missat. Att förlägga handlingen dit var ett smart drag. Boken är som en reklambok för Stockholm. Jag blev i alla fall sugen på att boka ett rum på Af Chapman och tar gärna ett glas vin på Grand.

Skattjakt

Handlingen går kortfattat ut på att få tag på en häststaty i bärnsten som sägs ligga på botten av Östersjön efter att skeppet det fraktades på sjönk för 300 år sedan. Hästen är ovärderlig och många är beredda att göra allt för att lägga vantarna på hästen.

Norma och Joshua

Våra två huvudkaraktärer tillhör en hemlig polisorganisation kallad NOCC som riktar in sig på organiserad brottslighet. Båda har mörka bakgrunder vi säkerligen kommer att få veta mer om i nästkommande böcker. Joshua har svåra krigsminnen och dämpar sin ångest med alkohol och kvinnor/sex. Norma är en super-kvinna med ett förflutet i en kriminell organisation. Det verkar som att Gyllander velat skapa en ”vuxen” blandning av Lisbeth Salander och Uma Thurman i Kill Bill. Norma ska vara i 50-års åldern och det har jag absolut inga problem med. Det enda som stör mig är bilden på framsidan. Var hon tvungen att ha uppknäppt blus… Det känns lite onödigt. Som att man vill locka en manlig publik som växte upp med Modesty Blaise. I mina ögon så ligger hennes sexighet inte i att hon är lättklädd (vilket hon faktiskt aldrig är i boken)  utan mer en exotisk sensualism man blir nyfiken på.

All in

Varg har inte sparat något krut på tempot. Allt utspelar sig under ett par dygn och alla klassiska ingredienser finns med som sprängningar, mord, biljakter, tickande klocka, skurkar, cliffhangers i varje kapitel och huvudkaraktärer som är som seriefigurer. Min känsla efter att ha läst boken är att det här är lite av en debutbok med en del skavanker som det kan vara i en debutbok. I en riktigt bra thriller så flyter allt på och i stundens hetta köper man att en del saker inte är trovärdiga. T.ex. att hjälten rimligtvis inte borde ha klarat det där fallet eller att en person bara ”råkar” vara på rätt plats vid rätt tillfälle osv. I det här fallet bromsades flytet i boken ett par gånger av att jag direkt störde mig på vissa icke trovärdiga saker. Men gissar att han redan i nästa bok har blivit lite varm i kläderna och hittar rätt i genren, därför tänker jag läsa uppföljaren.

Extra plus!

För serie-smakprovet i mitten! Det kommer att släppas en seriebok om Joshua och Norma den ser jag verkligen fram emot!