Todesurteil (Dödsdom)

Österrikisk deckare

När jag var i Wien för ett tag sen kunde jag inte låta bli att spana in lite lokala deckare på originalspråk. Jag fastnade för Österrikaren Andreas Grubers deckare Todesurteil. För ungefär 100 år sedan var jag Au-pair i Österrike och lärde mig tyska (med wieneraccent) men den var aningen ringrostig så det tog ett tag att läsa boken. Tyvärr verkar boken inte vara översatt till svenska eller engelska men min uppmaning är att läsa deckare på originalspråk om man kan speciellt om man är ute och reser och får en koppling till landet och kanske kan känna igen olika miljöer.

Maarten S. Sneijders

Todesurteil är andra boken som handlar om Maarten S. Sneijder. En holländsk profilerare verksam i Wiesbaden som lärare på en polishögskola. Maarten är högpresterande och duktig på sitt jobb men en skitstövel som person. Som parhäst finns Sabine Nemez. En ung student som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt, impulsiv och envis. Parallellt får vi följa ett fall i Wien där någon kidnappar och dödar unga flickor. Där följer vi åklagare Melanie Dietz

Spännande polisthriller i högt tempo

Så kan man sammanfatta den här boken. Den är underhållande med  raskt tempo. Jag gillar karaktärerna även om liknande karaktärer återfinns i många deckare – medelålders arbetsnarkoman med trassligt och privatliv och en hetsig ung kvinna. Därför gillar jag att författaren slängt in Melanie Dietz som bidrar med lite mjukhet och mogenhet. Hennes terapihund ger ett extra plus. Intrigen knyts ihop fint, dock med en extra twist för mycket på slutet.

Mer deckare från Wien

Vill man läsa mer deckare från Österrike kan jag rekommendera Martin Ambrosch deckare Spuren des Bösen. Böckerna blev en deckarserie som visades i SVT i våras (I ondskans spår). Handlar om förhörsspecialisten och psykiatern Dr Richard Broch som hjälper polisen i Wien med en del fall. Broch har en flera likheter med Maarten S. Sneijders.

Ruggig deckare!

I ondskans spår – Peter Robinson

Om jag var tvungen att beskriva denna deckare med endast ett litet ord så skulle det ordet bli: Ruggig!

Vissa deckare förlitar sig på att läsaren ska ta sig igenom boken för att få veta vem mördaren är. Andra deckare avslöjar redan från början vem mördaren är och förlitar sig istället på läsarens sug på att mördaren ska få det han/hon förtjänar ska ta dem igenom boken. I ondskans spår förlitar sig dock på något helt annat… ruggighet. Det spelar egentligen ingen roll om man tycker om den här deckaren eller inte, har man väl börjat att läsa den kan man inte lägga den ifrån sig! Själv tyckte jag handlingen i sig inte var så märkvärdig (bortsett från en parallellhistoria som handlar om en internutredning inom polisen som jag tyckte var superb) Men detta spelar ingen roll då ruggigheten som finns på varje sida gör boken klart läsvärd. Den är dock inget för känsliga personer!

Handlingen: Polisen kallas till ett hus där frun blivit misshandlad. Mannen i huset blir dödad under mötet med polisen. I parets källare görs sedan en mycket hemsk upptäckt…