Levande och döda i Winsford

Ny Håkan Nesser-bok

Den som längtar efter en Håkan Nesser deckare i stil med Van Veeteren-böckerna kan genast sluta hoppas. Det här är en ”vanlig” roman med drag av kriminalroman i sig. Jag var beredd på det så för mig blev det ingen besvikelse. Men, det finns i alla fall ett litet mysterium som väcker nyfikenhet och en möjlig utveckling mot spänningshållet.

I korthet

En vacker kvinna som arbetat en stor del av sitt liv på SVT och varit gift med samma man i många år befinner sig plötsligt på flykt på en hed i sydvästra England. Som läsare får vi sakta men säkert veta varför hon befinner sig där samtidigt som man får pussla ihop delar av kvinnans liv. Kvinnan i sin tur försöker pussla ihop sin mans förflutna. Vem är han egentligen?

Stora livsfrågor

Boken handlar om frågor som många säkerligen drar sig för att ställa till sig själva. Vad blev det egentligen med mitt liv? Hur blev det så här? Och framförallt, går det att göra något åt det? Kan man ändra sitt liv när man är 50+? Självklart tänker ni, man kan alltid ändra riktning. Frågan är bara, hur gör man? får det några konsekvenser och hur tacklar man i så fall dem?

Vad är det med ödsliga hedar?

Naturskildringarna är vackert beskrivna. Jag kan riktigt föreställa mig dimman och ett par hästar långt borta i fjärran. Det kommer nog till sin fulla rätt om man väntar till november med att läsa boken. Den tid på året när man kan kura ihop sig i en fåtölj och inbilla sig något i höstmörkret därute… 

Irritation blandat med hoppfullhet

Ena stunden blir jag irriterad över huvudpersonens beteende både i nutid och i det förflutna. Andra stunden får man pusselbitar från det förflutna som gör att man förstår. För som i flera andra av Nessers böcker finns det ett budskap om att människans val och handlingar har sina förklaringar och orsaker. Det är trösterikt i ett samhälle där man allt för ofta ställer sig frågande till mänsklighetens beteende.  Kanske är det bättre att få ett häftigt men kort utbrott som går över fort, liksom vädra ut skiten, istället för att samla på sig ilska och irritation under en längre tid.