A Drink Before the War

Dennis Lehane. Ja, efter Mörker, ta min hand köpte jag som sagt hela Kenzie-Gennaro-serien (liksom romanen The Given Day), och först i serien är alltså A Drink Before the War. Jag måste direkt säga att jag inte var lika tagen av den här som av Mörker, ta min hand. Missförstå mig inte, det är en bra deckare. Men efter att ha läst ovanstående samt Mystic River och Shutter Island var förväntningarna höga och hade jag läst A Drink Before the War som första Lehane-deckare är jag inte säker på att jag läst resterande. Inte för att den är dålig (för det är den inte) utan för att det finns så många deckare och deckarförfattare man inte läst ännu och man måste ju prioritera. Därför får jag väl tacka min lyckliga stjärna för bokbordet i somras där jag plockade upp Mörker, ta min hand, så jag inte missade Kenzie och Gennaro – för jag gillar dem verkligen!

Mörker, ta min hand

(Darkness, Take My Hand) Dennis Lehane. Den första Gennaro/Kenzie-deckaren jag läst, tyvärr dock inte den första i serien som istället är A Drink Before the War. (Jag är ganska kinkig med att läsa serier i rätt ordning..) Min första tanke när jag läst ut sista sidan var: ”Jag måste genast beställa hela serien!!”.

Var ska man börja? Jag är stum av beundran för Lehane, han skriver fantastiskt fängslande: när jag inte läste boken saknade jag den, man släpper den inte helt och efter en natt full av mardrömmar lärde jag mig snabbt att inte läsa precis innan jag skulle sova. Det är väl också mitt enda lilla minus med boken: Den är äcklig och det är väldigt grafiskt våld. Jag fixar inte riktigt sådant och sippar därför igenom de passagerna vilket ibland resulterar i att man missar viktiga bitar, tyvärr. Plusen är däremot många: Bra story (inte fantastiskt originell deckarhistoria, men bra!), otroligt intressant persongalleri, väldigt fint flyt i berättandet – och jag älskar både Gennaro och Kenzie!

Ett annat plus är att Lehanes böcker skiljer sig mycket ifrån varandra: Shutter Island och Mystic River är båda helt annorlunda (både från varandra och från Mörker, ta min hand), men alla är icke desto mindre fantastiska. Jag längtar efter att få slänga mig över nästa…

Mystic River

(Rött regn). Vet inte hur det har gått till, men helt plötsligt har jag inte en enda oläst deckare i hela huset! Bestämde mig raskt för att läsa om Dennis Lehanes Mystic River (läste den senast i februari 2004 ser jag i pärmen, så det är ju ett tag sedan). Jag har inte läst mer än några få av Lehanes deckare och jag förstår ärligt talat inte varför? Han är så otroligt bra! I Mystic River (finns även som film av Clint Eastwood) står de tre forna barndomskamraterna Sean, Jimmy och Dave i fokus. När Jimmys dotter Katie hittas mördad ska nämligen polisen Sean utreda mordet, och flera indicier pekar på Dave…

Ja, jag vet inte vad jag ska säga, vet inte varför jag tycker Lehane är så mycket bättre än de flesta andra riktigt, det är bara såå bra! Om du inte redan läst den tycker jag absolut att du ska göra det (eller Shutter Island, också fantastiskt bra, men på ett helt annat sätt) 🙂

Ännu mer Lehane…

Shutter Island (Patient 67 på svenska) – Dennis Lehane

Oj oj oj, en riktigt bra deckare! Jag kunde inte lägga den ifrån mig förrän den var utläst – Lehane är otroligt skicklig på att bygga upp ett mysterium och en krypande känsla! Boken utspelar sig på 50-talet på en liten ö där en institution för rättspsykiatrisk vård är belägen. En av patienterna har under mystiska omständigheter rymt, och jakten på henne är igång. Mer än så tänker jag inte säga – läs den!

Ingen nöjd liten hobbit…

Aftonbladets Markus Larsson börjar sin Dennis Lehane krönika med orden ”Titta på bilden här intill. Nej, det är ingen nöjd hob från Midgård”. Har man samma sjuka humor som jag kan man knappt sluta skratta så att man kan fortsätta att läsa resten 😉

Det har varit väldigt mycket Dennis Lehane de senaste dagarna. Blir väl lätt så när en författare av hans kaliber och status kommer och hälsar på i lilla Sverige. Aftonbladets bild av mr Lehane ger dock skenet av en rolig liten man med en mycket vass penna (i motsatts till DN som gav bilden av en mer temperamentsfull än rolig man)… Sanningen ligger säkerligen någonstans mittemellan…

Ännu mer Dennis Lehane, för oss som inte kan få nog…

DN har lagt upp en intressant intervju med mr Lehane på deras sajt. Han svarar på alla de vanliga frågorna; vad han tycker om sin genre. Vad han tycker om presidentvalet och vad han kommer att skriva härnäst… Allt detta är självklar intressant, men det riktigt intressanta i intervjun, i Deckarhusets tycke, är istället det personporträtt av mr Lehane själv som målas upp… (… och det är inte ett enbart smickrande porträtt, man kan nästa känna hans humörsvängningar genom skärmen) Bra böcker skriver han hur som helst!

Tidgare om Patient 67 av Kim…

Tidigare om Patient 67 av Kristian…

Ett litet rött paket…

…med vita snören var det väl knappast, men jag var i alla fall och hämtade ut ett bokpaket på Posten (eller vad det nu heter nu för tiden… 🙂 ) igår och har precis börjat på Shutter Island (Patient 67 på svenska, som Kristian tidigare skrivit om). Har bara läst Mystic River (på svenska Rött regn) av Dennis Lehane tidigare, men den var å andra sidan grymt bra så förväntningarna är höga! Med höstrugget utanför fönstret tänker jag därför krypa upp i soffan med min nya deckare och en kopp te – kan det bli mysigare?

P.S Mystic River har som bekant filmats i regi av Clint Eastwood (vann dessutom två Oscars) och en filmatisering av Shutter Island pågår som bäst (planerad premiär hösten 2009).