Feber

 

Johan Brännström har arbetat i mediabranschen och skrivit manus för film. Nu debuterar han med den här spänningsromanen. Temat är ungdomars surfande och baksidan av internet. Vilket verkar ligga helt rätt i tiden. Läste precis Jenny Rogneby senaste deckare där Darknet också har en stor roll i storyn.

 

Mikaela Sköld är en ensamstående förälder som arbetar på en kvällstidning och som ständigt har dåligt samvete för att hon arbetar för mycket och det finns likheter med Liza Marklunds Annika Bengtsson. Nu är 12-åriga dottern sjuk och då får man inte vabba längre. Dottern spenderar mycket tid framför telefonen/surfplattan Plötsligt försvinner dottern med pågående körtelfeber och polisen kopplas in. Hennes misstankar dras genast till dotterns pappa som misshandlade Mikaela men han vet ju inte ens om att hon dottern finns? Eller? Mikaela tvingas konfrontera sin expojkvän och måste välja om hon ska lite på honom eller inte för tiden rinner iväg och spåren leder till varje föräldrars mardröm och något de flesta inte ens vet existerar. Ett så kallat Red Room på Darknet – varsågod och googla.

 

Boken är uppbyggd som en bladvändare med skräckinslag och det är läskigt, speciellt när man vet att det här faktiskt förekommer på riktigt. När Mikaela själv får feber blir hennes tankar och skräck allt mer hallucinatoriskt och gör henne allt mer förvirrad. Själv kan jag inte låta bli att bli lite irriterad på henne men poängen är väl att man kan reagera orationellt i trängda lägen.

 

Även om det här är lite extremt fungerar det utmärkt som Wake up call/skräckexempel för varje förälder med tonårsbarn eller annalkande tonår både gällande sociala medier men också psykisk ohälsa. Vad vet vi om våra barns liv? Spännande, absolut även om det var en aning segt i början. Osäker på om det är början på en serie men det känns upplagt för det.

 

Fick ett recensionsex och skulle lägga upp en tjusig bild men boken är borta så det fick bli en nätbild. Misstänker starkt min 2,5 åriga son….

 

Dödsäsong

Dödsäsong

Dödsäsong är Johan Elfner & Mats Dahlquist debut och tanken är att det ska bli en trilogi. Jag blev lite nyfiken då den utspelar sig i den schweiziska skidorten Verbier där min bror brukade åka skidor som ung. Förstår att det finns något lockande i pudervita och orörda off-pist backar och det är onekligen en spännande miljö.

 

Det som slår mig med den här boken är att jag inte tyckte om någon av karaktärerna i boken. Alla är egoister och strävar efter ett lyxigare liv. Personligen skulle jag gå ett varv runt kvarteret för att undvika alla dessa personer både i nattklubbskön eller skidbackekön Vad har vi då? En lite mystisk maffiaboss och hans lite mer fysiska underhuggare tillika lokala klubbägaren, en advokat som är smart men lojal mot sin vän gangsterbossen, deras konkurrent med harang av samma kaliber, en empatilös bergsguide, ett par mycket bortskämda medelålders män som lever som om de vore 20 där den ena är värre än den andra när det gäller affärer, ett lika bortskämt barnbarn med kampsportskills, en bartender som tror han är guds gåva till kvinnorna,  en halvalkoholiserad halvdesperat kvinna (tror jag gillar henne mest) och så en ung man som satsar på en karriär som bedragare.

 

Intrigen är en aning förvirrande i början, man hoppar mellan alla karaktärer och olika länder, Amsterdam, Singapore, Verbier men de lyckas ändå få ihop en ganska snygg intrig som är brutal med rätt mycket svart humor och en ”oj så det blev” känsla.

 

Miljön fantastisk och beskrivningarna av pudersnöbackarna och de fantastiska åken är fina men inte blir jag direkt sugen på att åka till Verbier… men man får anta att det finns åtminstone några människor i Verbier som faktiskt är där för att njuta av skidåkning utan att fastna allt för mycket i kvällslivets lockelser och ett jetsetliv.