Domslut av Ulla Bolinder

En fredagskväll bestämmer sig en kvinna för att ta en cykeltur. Hon återvänder aldrig och polisen påbörjar ett sökande som snart övergår i en brottsutredning.

Samma förutsättningar som utredarna

Vi får följa utredningen endast via korta tidningsnotiser, polisförhör och intervjuer med misstänkta, vittnen och övriga inblandade. Det utvecklar sig till en berättelse om skuggfigurer där yttre attribut som hur någon ser ut eller vad någon heter inte är det centrala. De inblandades känslor får vi vetskap om endast i den mån de valt att dela med sig av det i förhör och intervjuer. Kvällstidningarnas vinklingar och plattityder är långt borta, här får vi istället följa en tragedi från flera håll med information av varierande kvalitet. Det blir en naken berättelse i det att karaktärernas tankar, målande miljöbeskrivningar och annat som vanligtvis ingår i en bok saknas. Det resulterar i en realistisk skildring från tragedins verklighet, till skillnad från romanernas strukturerade händelseförlopp och kvällspressens tillrättalagda fabriceringar. Läsaren ges samma förutsättningar som utredarna och då de inblandades utsagor ofta går isär är det lätt att inse polisens frustration då deras arbete ideligen stöter på patrull. Det annorlunda berättandet och språket tilltalar mig, och som Joachim nämnde i sin recension av boken är det mycket som känns igen från studier av domar och förundersökningsprotokoll vilket ger en autentisk känsla.