månadsarkiv: januari 2011

Homan i kurran på Kuba!

Publicerat av

Här har Jan Mårtenson kokat ihop en riktigt exotisk soppa!

Den godmodige livsnjutaren och näsan-i-blöt-läggaren och tillika antikhandlaren Johan Kristian Homan trillar rakt in i ett mord där han själv sys in för dådet. Fängelse på Kuba, det är inget att eftertrakta kan jag förstå efter att ha följt min gamle hjälte de senaste närmare 40 åren.

Och han som bara skulle på semester en liten sväng… Ja, egentligen är det faktiskt hans säpoanställda särbo Francines fel. Det var hon som bjöd med honom till detta avlägsna land, och tvingade stackars Homan att frotteras med ambassadörer och annat fint folk.

Givetvis ordnar fästmö och ambassadrisen så att Homan släpps ut igen, men ingalunda för att stanna på Kuba. Nej, han flygs direkt hem igen och snuvas på den eftertraktade upplevelseresan.

Så snart Homan landar på hemmaplan dör någon igen. Hänger det ihop? Det vill nyfikna Homan förstås ta reda på, även om det kostar på. På det ena och det andra sättet.

Historien tar oss tillbaka till nazityskland och till amerikansk maffia och historian är kryddad mästerligt, precis som de kulinariska upplevelserna som det som vanligt finns recept till i slutet av boken!

Önskas en småtrevlig och gemytlig lässtund? Varför inte Mord i Havanna?

Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson

Publicerat av

Boken utspelar sig på Gotland, jag har varit på Gotland och när jag läser boken är jag där igen. Boken är bra, men när jag kom till sidan 256 så kommer jag helt plötsligt tillbaka till sidan 33, oj vilken tryckmiss! Men efter att ha bläddrat lite så kom sidan 289… Jag fick i alla fall läsa slutet. Trots den stora missen med trycket så var boken bra.

Maria Wern i bokform är förövrigt mycket bättre än tv-serien!

.

Handlingen

En kvinna klädd till brud hittats mördad i den botaniska trädgården i Visby…

Bad boy

Publicerat av

En kvinna kommer till polisstationen i Eastvale och ber att få tala med sin gamle granne, överkommissarie Alan Banks. Banks befinner sig oturligt nog på semester för att vila upp sig efter en rad påfrestande händelser. Hans närmste kollega, Annie Cabbot, får istället tala med den upprörda kvinnan som berättar att hon funnit en pistol bland dotterns tillhörigheter. Insatsstyrkan kallas in, men tillslaget går snett och pappan i familjen blir skjuten.

.

Ondskan har ett snyggt ansikte

Flickan med pistolen, Erin, bor normalt tillsammans med Alans dotter Tracy, och pistolen har hon stulit av sin pojkvän efter ett stormigt gräl. Då Tracy får höra om tillslaget skyndar hon genast iväg till Erins mycket attraktive pojkvän Jaff för att varna honom om att polisen med säkerhet är på väg. Tillsammans flyr de från stan och gömmer sig i pappa Banks stuga. Den stackars naiva flickan inser snart att utseendet inte är allt, och att även ondskan kan ha ett snyggt yttre.

När Alan kommer tillbaks från semestern möts han på flygplatsen av sina kollegor. Både Tracy och Annie svävar i stor fara…

.

Det är Banks jag vill ha!

Jag var besviken på Peter Robinsons förra bok (”Mörkrets alla färger”) som kändes som en hafsigt hopsatt historia till för att mätta publikens sug efter en ny bok i serien om Banks och Cabbot. Tyvärr började ”Bad Boy” i samma trevande, tråkiga och platta anda. Det tog mig otroooooligt lång tid att komma igenom de första 100 sidorna, men när jag väl kom till den punkt då Banks återvände från sin semester (som förövrigt var en helt överflödig och intetsägande del av historien) var det som om berättelsen fick nytt liv. Robinsons serie om poliserna i den påhittade staden Eastvale är helt klart beroende av sin leading man – Alan Banks.

.

Godkänt, men inte mer.

Betyget blir således godkänt, men Robinson har långt kvar för att nå upp till sina forna höjder. Jag ser fram emot nästa bok och hoppas på en succé!

Bokcirkel februari: Lucianas långsamma död av Guillermo Martínez

Publicerat av

Den unga vackra Lucianas fästman drunknar och hennes familj drabbas av en serie osannolika och hemska olyckor. Kan det bero på tillfälligheter?

Denna psykologiska thriller är otroligt välskriven och suggestiv. Den litterära kvaliteten är mycket hög och författaren presenterar en gripande spänningshistoria med många bottnar, överraskande väl dolda, tills det hela vecklar ut sig och får sin upplösning på sista sidan. En otroligt häftig och läsvärd roman där frågor om öde, avund, straff skönhet och berömmelse blandas med svartsjuka.. En bok som är ett måste!

Ja, så kan man sammanfatta upplevelsen av februari månads bokcirkeltitel!

.

Vinn boken!

Albert Bonniers Förlag har haft vänligheten att skänka Deckarhuset tre inbundna exemplar, och vi förmedlar dem givetvis med varmt hjärta till er, cirkeldeltagare!

Svara på frågan om varifrån författaren till romanen, Guillermo Martínez kommer och skicka sedan ditt svar, samt ditt fullständiga namn och postadress, till tavling(a)deckarhuset.se senast den 21 januari klockan 21:00 (du ska självfallet även ha lust att vara med i cirkel den 27 februari 🙂 )

.

Bokcirkeln

Bokcirkeln går precis som i november av stapeln på Deckarhusets hemsida i en för ändamålet öppnad chat. Erica kommer att leda cirkeln, och det är öppet för hetsig debatt eller lågmälda funderingar – det är ni som ”cirklar” som bestämmer!

..

När, var och hur

Cirkeldag : 27 februari

Tid 17.00-18.00

Plats: En chat öppnas upp på Deckarhuset.se

Cirkelledare: Erica

iPad – recension

Publicerat av

Foto: Apple

Nu har jag haft en iPad i lite drygt en månad, så jag tyckte att det var dags för en riktig recension.

.

Flera olika sätt

Om jag har tänkt rätt så finns det 4 sätt att njuta av deckarinnehåll på en iPad.

1) Du kan titta på en deckare

2) Du kan lyssna på en deckare som ljudbok

3) Du kan spela ett deckarspel

4) Sist, men absolut inte minst, så kan du läsa en deckare

Jag tänkte rikta in mig på det sistnämnda.

.

Att läsa på en iPad

För att läsa en bok på iPaden behöver du skaffa en särskild app som klarar detta. Apple har sin iBooks app, som tillhör de bättre, och som dessutom är gratis. Dessvärre klarar den inte av låneböcker. Böcker som du lånar från ett svenskt bibliotek får du istället läsa i tex Bluefire, en app som också är gratis, men som inte är lika snygg som iBooks.

Att en app inte är ”snygg” kan tyckas vara ett litet problem, men i själva verket har det väldigt stor betydelse. Viktigast är hur själva boksidan ser ut och vilka justeringar du kan göra på denna. Bluefire har en helvit bakgrund som du kan göra mer eller mindre grå (en väldigt ljus bakgrund gör dina ögon trötta snabbare). Personligen tycker jag att den gråa färgen ser väldigt trist ut och dessutom funkar den inte riktigt med mina ögon då jag efter en timme blir väldigt trött.

I iBooks kan du välja sepiafärgad bakgrund och sedan lätt justera ljusstyrkan, detta passar mig mycket bättre! Att läsa utomhus är inte så kul, även om det går. I tunnelbanan eller hemma så funkar det utan några som helst problem.

.

Fem böcker

Jag har så här långt läst fem böcker, på lika många veckor, i iPaden. Av dessa har tre varit låneböcker och två varit köpa böcker. En grej som jag upptäckt är att jag till stor del har läst böcker som jag annars inte hade läst. Detta beror på många anledningar, den största anledningen är dock, som i fallet med Nefilim som jag läste i slutet av december, att de går så ruskigt snabbt att skaffa en bok. I fallet Nefilim råkade jag av en händelse läsa en recension som Sara hade skrivit några månader tidigare, tänkte att jag kanske skulle titta lite närmare på boken. När jag sökte på titeln på nätet så upptäckte jag att den gick att låna som e-bok. Fyra minuter senare hade jag den i min pekplatta och kunde börja läsa. Ett sådant impulsval av bok gör jag inte annars.

En annan kul grej är att tex iBooks har en inbygd ordlista (engelska och japanska), läser du tex en bok på engelska kan du peka på ett ord du inte förstår och vips poppar det upp ett fönster med en förklaring! Supersmidigt!

Skulle vara riktigt toppen om det i framtiden kom en svensk version också! Får man drömma lite så skulle det även vara toppen om ordlistorna kunde säga ordet du slår upp, jag är nämligen ingen fena på fonetisk text.

(Ordet jag slog upp var ”misogynist”, och nej jag visste faktiskt inte vad det betydde)

Christie som TV-spel

Publicerat av

Inspirerad av den nya speltrenden på deckarhuset gick jag och köpte det här spelet som bygger på Agatha Christies ”Evilunder the sun”. Jag har inte kommit så långt i det faktiska spelandet, men jag har fått en gedigen introduktion till mysteriet av självaste Poirot.

En besvikelse?

Jag minns tiden som fanatiskt tv-spelande 10 åring. Var tog den tjejen vägen? Det är med stor tvekan jag manövrerar Poirot runt i spelets omgivningar och den där nyfikenheten som tillhörde den 10åriga Erica infinner sig inte alls. Kanske är jag lite snabb att döma, men spelet verkar onekligen inte allt för spännande. Än så länge har den svåraste gåtan varit att ta bort plasten från spelets fodral.