Rififi

Jag älskar kuppfilmer. Så pass att min B-uppsats i filmvetenskap handlade om Kvinnans gestaltning i kuppfilmer från 60-talet i jämförelse med remakes som gjordes 90/2000-tal. Visst finns det något oerhört lockande och romantiskt med kupper, speciellt de där tjuvarna är gentlemen och själva kuppen mest känns som en spännande lek. Åh den som ändå, någon gång, kunde få vara med och planera en äkta juvelkupp.

Fransk kuppfilm från 1950-talet

En film jag konstigt nog ännu inte sett är dock Rififi. En hårdkokt fransk film från 1954 baserad på en deckare av Auguste le Breton med samma namn. Det är klassisk film noir med mycket skuggor, trench coats, hattar, dåligt filmade slagsmål, vampiga brudar och nattklubbsmiljöer. Ni känner säkert igen handlingen som numera är klassisk. En man har suttit i fängelse för tidigare kupper och släpps ur fängelset. Han försöker hålla sig på den lagliga banan men det ”går inte” och han återvänder till kuppbranschen. Trots att jag inte har sett filmen (än) gissar jag att den är bra, bara man fixar svartvita filmer. Den har trots allt influerat mängder av filmer som kom efter. Boken och filmen skapade till och med ett nytt begrepp. ”Rififi-kupp” Bara för någon vecka sedan såg jag en rubrik med just det begreppet.