The Murder Room

När jag var yngre slukade jag P.D. James, men på sistone har det inte blivit mycket, jag vet inte varför faktiskt. När P.D. James är bra är det den ultimativa engelska mysdeckaren även om Adam Dalgliesh (P.D. James’ hjälte) även han är en ensam, problemtyngd polisman (dock med en känslosammare sida än vad brukligt är i deckarvärlden). Jag hade svårt att komma in i The Murder Room, men när jag väl var inne i den var den exakt det man förväntar sig av P. D. James: en engelsk småstad, några mord och den tyste men arbetsamme Dalgliesh. En perfekt bok för en helg på landet så här i höstrusket!

Om att göra TV-serier av deckare…

Det är alltid med spänd förväntan som jag bänkar mig framför TV:n så snart det sänds någon engelsk deckare, så även denna afton. Idag var det Poirot som lockade.

Jag borde väl någon gång lära mig att inte ha så höga förväntningar. Det är ytterst sällan som denna typ av filmatisering når upp till samma kvalitet som boken. Det känns som att man gjort inspelningarna i all hast, med följd att bokens olika nyanser inte kommer till sin fulla rätt då taffliga skådespelare ska gestalta bokens karaktärer.

Kvällens avsnitt av Poirot var i alla fall nytt för mig. Det är alltid roligare att kolla på serien då man inte läst boken. Har man istället läst boken, finns det oftast allt för många detaljer att reta upp sig på. Den historia som sändes förra veckan var baserad på en av de böcker jag redan läst, och jag förvånades av hur en så bra bok kan bli en så dålig berättelse när den hamnar i rutan. Mina vänner, som inte läst böckerna men ibland tvingas att kolla på TV med mig, funderar varför jag gillar denna typ av filmer och böcker. Ibland undrar jag också… men så tar jag upp boken och då förstår jag. Så ni som tycker att Miss Marple och Poirot är sega att titta på, låt er inte luras! Ge boken en chans istället!

Sherlock på 9:an

Jag måste erkänna att jag har en ”soft spot” för BBC:s filmatisering av Sherlock Holmes som kanal 9 visar på söndagskvällarna vid 22-tiden.

Jeremy Brett som spelar Sherlock i serien ÄR enligt mig Sherlock Holmes (Dessvärre gick han bort för ganska prick 13 år sedan- 12 september 1995)… Igår kväll visades dessutom ett av mina absoluta favorit episoder: The Hound of the Baskervilles. För er som missat denna underbara serie så finns den att köpa på DVD 🙂

Night Work

Night Work av Laurie R. King. 

Det här var en ny författarbekantskap för mig, och det är tydligen den fjärde boken om Kate Martinelli, polis i San Fransisco. Detta har varit min tunnelbanebok och den har funkat utmärkt att dyka ner i då och då då den är spännande utan att vara komplicerad. Boken handlar om ett antal mord som verkar ha kopplingar till en anonym feministisk grupp som kallar sig själva the Ladies. Förutom detta kommer även en feministisk pastor in i handlingen vilket ger religiösa vinklar på problemen som fallen rör. Jag tycker att det här gör boken intressant: det är en lite annorlunda vinkel på ”polis-löser-mord”-storyn som jag tycker funkar ganska bra, faktiskt. Historien är kanske mer intressant än spännande men den är på intet sätt långsam. I och med att det här var den fjärde boken om Martinelli kom en hel del referenser till vad som hänt i tidigare böcker, och även om man fick en känsla av vad som hänt då var det ändå en del lösa trådar kvar som jag skulle vilja få koll på. Jag skulle gärna läsa fler deckare om Martinelli, både för att de personliga historierna är intressanta och för att King skriver bra.

Annika Bengtzon…

Jag har läst alla Annika Bengtzon deckarna utom de två senaste… Det finns en sak i dem som stör mig något helt otroligt mycket och det är det faktum att om lägger ihop alla segment då Annika slår på sin dator i dessa böcker så skulle det i sig själv bli tillräckligt många sidor för att fylla en bok. För er som inte stör er över detta så kan ni ju glädja er åt att ni redan nu kan förbeställa nästa Bengtzon äventyr En plats i solen.

Mordet på Harriet Krohn

Mordet på Harriet Krohn av Karin Fossum. 

Karin Fossum har för mig varit ett namn bland många nordiska deckarnamn, och eftersom jag inte är något större fan av nordiska deckare har jag hittills inte läst något av henne. Mordet på Harriet Krohn är heller ingen vanlig deckare, utan mer en roman som börjar med ett mord (på Harriet Krohn.. :). Vi får sedan följa mördaren Charlo i en långsam berättelse om varför mordet skedde och hur hans liv ser ut. Jag tyckte inte alls om den här boken: tempot är alldeles för segt, storyn alldeles för deprimerande och man får ingen särskild känsla för någon av karaktärerna. Polismannen Sejer som dyker upp på scenen presenteras nästan inte alls, vilket förvånade mig, då jag tror att han är en återkommande figur i Fossums böcker? Kanske skiljer sig Mordet på Harriet Krohn från Fossums andra deckare, men jag tänker inte läsa något mer av henne för att få reda på om så är fallet…

Genomsnittsdeckare från Walters

The Breaker – Minette Walters

Minette Walters har (så vitt jag vet) ingen återkommande karaktär i sina böcker, vilket är strålande när man som jag ramlar över en då och då, men egentligen inte har någon ordning på kronologin! The Breaker är en historia om en mördad kvinna och hennes överlevande treåriga dotter. En bra deckare, men sticker i mitt tycke inte ut från hennes andra böcker. Jag skulle gärna läsa mer om Ingram, Maggie och de andra bifigurerna i boken och det är också dessa som lyfter historien tycker jag, då själva deckargåtan känns tämligen ooriginell.