Svarta Sekunder – av Karin Fossum

En nioårig liten flicka, Ida, tar cykeln till kiosken för att köpa en tidning. Ida kommer dock inte tillbaka.

Ida kom inte ens så långt som till kiosken. Mamma Helgas värld rasar samman när hon inser att hennes dotter är försvunnen.

Polisen drar igång skallgång och draggar i älven, men Ida hittar de inte. För varje dag minskar hoppet om att hitta henne levande.

Det blir en otrevlig utmaning för Konrad Sejer och hans assistent Jacob Skarre. Det förefaller inte finnas någon uppenbar anledning till försvinnandet, och ingen indikation på mord. Seier och Skarre har helt enkelt ingenting att gå på. Vet verkligen ingen vad som hände med Ida?  Någon vet, det är det enda kriminalinspektör Seier vet.


Historien är krypande otäck och skräcken att något liknande kunde hända mig driver mig att läsa vidare och att inte lägga ner boken förrän Ida kommit tillrätta. Ja, så tänkte jag. Hoppades jag. Det finns udda och lite obehagliga individer som dyker upp i historien då och då. Men – måste den skyldige till Idas försvinnande vara en ”byfåne”? En personen som på ett lite tragiskt sätt står utanför samhällets norm för normal ?

 

Hur otäck historien än är måste jag läsa vidare. Karin Fossum skriver fängslande, jag känner nästan att jag vill kika mellan fingrarna medan jag läser. När jag nått slutet, finns det som alltid frågor i Karins historier, som inte får något tydligt svar. Där av min hatkärlek.

Du Karin – kan du inte skriva en handfull helt fristående historier åt oss läsare som uppskattar ditt språk, ditt sätt att väva in trådarna, men som trots allt skulle vilja bli av med Seier & Co? 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Svarta Sekunder – av Karin Fossum

Kommentarer är stängda.